Lathund för nyinflyttade Lommabor

Det här är Torbjörn. Jag har skrivit om honom förut på bloggen. Vi sprang på varandra på parkeringsplatsen hemmavid. Torbjörn kom kånkade på en bordsskiva. Inget märkligt med det. En helt naturligt företeelse när man jobbar med att renovera möbler i Lomma. ”Hej”, sa vi till varandra, för det brukar man göra i byn. Han berättade om dottern Elin som varit med om och ta EM-brons i truppgymnastik. Torbjörn var naturligtvis glad, men mulnade plötsligt till rätt så rejält. ”Alla nyinflyttade i Lomma hälsar inte när man möter dom. Det har vi alltid gjort här i byn. Hej, säger man”, röt han nästan fram. Ja så gnisslade vi tänder tillsammans, för även jag har märkt att nyinflyttade från Lund och Malmö, tror de bor kvar i storstadens röra.

Även myrorna hälsar på varandra när de möts. De fångar även in varandras arom. Doften. Fast det är naturligtvis överkurs. Vi i byn brukar inte springa omkring och lukta på varandra. Däremot ett käckt, ”Hej”, förenklar dagen. Trevlig är det också. Nu vet ni alla nyinflyttade i Lomma: Glöm inte HÄLSA. Inget skrikande utan bara ett kort vift med handflatan eller en liten nick med skallen och så då det lilla ordet: ”Hej”! Enklare än så kan inte en lathund skrivas. Heller hur Torbjörn?