Grillhinken

Efter att ha varit grillmästare i 30 år, tröttnade jag på tändvätskor, rök och utbrända kolgrillar. Det mesta som en mänsklig strupe mäktar svälja, hade testats. Sedan blev det engångsgrillar i mer än tio år. Ett och annat ögonbryn som passerat förbi min Täppa, har höjts. Engångsgrill...blaha, blaha...för i Lomma ska man helst späcka med gasdrivna monstergrillar, större än störst, som inte alls smakar kolgrillat. I julas gav mig vännen Rolf en GRILLHINK i julklapp, trött som han var på mina engångsgrillar.

Grillhinken lanserades som sommarens stora grillfluga som ingen nappade på. Jo jag, naturligtvis. För jag drog i gång och grillade "hink" i Täppan, så det rök över till Danmark. ”Tokfan. Grillar du i en hink”, tjoade grannen Kent över staketet. Ja, det gjorde jag. Och som jag grillade. Jag testade det mesta. Svettigaste var utan tvekan fiskspetten, men det gick och smakade fågel (förlåt). Tyvärr börjar botten på hinken vika ner sig. Söndergrillad. Jag får önska mig en ny hink av Rolf i julklapp. Fast en grillhink är inget för nybörjare. Det krävs gamla f d grillmästartakter för att fixa hinken. Hink på er. Snart kommer snön.