Kallad till respirator-och syrgasmottagningen

När olympiaden i London, brakar på för fulla muggar, får jag i dag följande besked från Lungkliniken i Lund: ”Du kommer att bli kallad till respirator-och syrgasmottagningen”. Det låter något att bli svettig över. Jag har trist nog i hela mitt liv varit den svenska sjukvården en trogen patient. Jag trodde jag besökt hela rasket med mottagningar. Jag är patient på neurologen-, njurmedicin-, allergi-, hjärt-, ortopedmottagningen med flera, men jag visste inte ens att det fanns en speciellt mottagning för respirator och syrgas. Nu vet jag bättre.

Fast jag har som sagt var, varit med förr. På bilden ni ser här ovanför, blir jag eldkonverterad. Det är den 16 juni 2008. Axel har namnsdag. Min dag, således. Jag heter nämligen Axel också. Den gången fick jag några hundra volt genom kroppen. Tack och lov var jag sövd. Det gick bra. Jag fick leva vidare. Mitt lilla hjärta tickade åter rätt. När jag sitter och tittar på Anna Lindbergs kvalhoppning i TV, tappar jag plötsligt fokus på de olympiska spelen i London. Det låter inget vidare med respirator-och syrgasmottagning. Men det får gå det också. Jag får ta det med min faiblesse för sjuk humor. Då tar jag nog Guld. För i London verkar ingen svensk OS-deltagare fixa det. Andra sidan får de inte ens respirator-eller syrgasbehandling. Det kanske är det som fattas?