Glasögon

Alla som har glasögon vet hur viktiga dom är. Går brillorna sönder utbryter panik i hjärnkontoret. Livet tvärnitar. Värst är kraschen om man befinner sig på resa. Naturligtvis har man aldrig några reservögon med sig. Det har hänt mig några gånger. En gång i London. Ena glaset bara droppade ut. En annan gång på Kanarieöarna. Jag badade och dök i böljan blå med glasögonen på. I dag har en delfin i Atlanten fått bättre syn tack vare mina glasögon. Senast det begav sig, kan man säga att klockan klämtade för mig. OK då, nästan i alla fall.

För en vecka sedan gjorde jag ett stopp vid den vackert belägna Ljungskile Folkhögskola, söder om Uddevalla, i Bohuslän. I min iver för att ta bästa möjliga bild klev jag ut på den gröna gräsmattan med klockstapeln. Plötsligt försvann höger fot i en dolsk gömd håla (vid pilen). Hela den massiva Rockbäck störtade i backen. Huvudet fick sig en ordentlig smäll. Min reservhöft svajade betänkligt. Jag låg som död. Ordentligt omtumlad. Fast värst av allt. Mina glasögon flög i en vid båge som klockkläppen.

Det var på så vis, jag fick lära känna en ljuvlig älva på Ljungskile Optik Klarsynt. Jag kom instapplande med mina sneda och vinda glasögon med ena glaset hängande på trekvart. Nu var god råd dyra. ”Du hade tur. Tack vare att det är en titanbåge, krossades inte dina glasögon. Titan är ett hårt material”, berättar älvan som heter Victoria för mig. Victoria vred och bände och satte till slut fast glaset som lossnat. ”Så, nu är de hela igen. Nej, det kostar ingenting”. Klarsynt som delfinen blev jag. Semestertrippen räddad. I bland ska man ha tur. Min vinstlott blev en vacker kvinna med samma namn som kronprinsessan Victoria. Frågan är också om de inte är lika gamla. Även om Ljungskile-Victoria ser betydligt yngre ut. Tack Victoria! I Ljungskile.