Ni kanske tycker jag är löjlig. Det är jag hemskt gärna. För första gången på 25 år skördar vi egen satt nypotatis i TÄPPAN! Är det då också midsommarafton är det helt underbart och känna sig barnsligt löjligt över några knölar. Möjligen är vi först med bedriften i vår bostadsrättsförening, Skrattmåsen, i Lomma. Jag vet inte. Jag är inte den som springer omkring bland grannfruarna och frågar hur de har de med sina knölar. Frågan kan nämligen missuppfattas.Inte minst Gubbarna kan bli förbannade.
Det är kvinnan bakom allt. Även så i mitt fall. Det här är hustruns ömmande projekt. Potatislådan är äkta vara från de rika potatisfälten i Västergötland. Hustrun är nämligen bonnadotter. Medan hustrun vårdat lådan med en stor kärlek som nästan gjort mig svartsjuk, har jag min knöl gått omkring med ett överlägset leende på min vackra läppar. Jag har missbedömt hustruns potatisfingrar helt. I dag på förmiddagen när vi ryckte upp ett stånd, blev det faktiskt en hel grabbnäve med nypotatis. Hustrun i triumf: ”Två fel. Jag skulle satt potatisen några veckor tidigare och så har jag vattnat för dåligt”. Kunskapen har talat. Och jag känner mig löjligt barnslig förtjust, över våra egna knölar. Rapport följer hur de smakade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar