Medan mastodont rättegången mot Breivik i Oslo rullar vidare med sina hemska detaljer, slår jag mig ner och tittar på folks skor. Det känns befriande.
Jag hade på förmiddagen i dag en liten stund över i mitt omåttligt spännande liv.
I stället för mata duvorna i parken, slår jag mig ner på en bänk vid en busshållplats i centrala Lund. Förbi mig småspringer stressade Lundabor. Antingen ska de med någon buss, eller kom med en buss. Alla tysta som statister i en stumfilm. Det var inte ett dugg spännande, tills jag upptäckte skorna folk hade på fötterna.
Jag tog upp kameran. Tryckte av från höften. Försiktigtvis. Vem vill bli stämplats som skofetisch? Det fick bli vad det nu blev och det blev en förfärligt massa skor.
Min lilla skoanalys av folks dojor i akademiska Lund, är den här. De flesta lägger inte många korvören på sina skor. De trampas verkligen i botten. Men visst fanns det fräscha dojor också. Ta bara de läckra röda skorna som en ung dam passerade förbi med. Rätt ska vara rätt. Annars var det sommar- som vinterskor i en salig blandning.
Människornas fötter mår säkert skit. Fotvårdsspecialisten hade snabbt fått ett sammanbrott. Turligt nog så döljer de sunkiga skorna alla förhårdnader och bubblande kartnaglar. Någon tåbira (fotsvett) märkte jag inte av, mest unken rapsolja från de miljöanpassade bussarna. Jag fotograferar också mina egna skor. Nedgångna sandaler.
Ingen höjdare precis. Man är ju som alla andra. Nu kom bussen. Jag sitter kvar. På en helt vanlig busshållplats i Sverige. En dag när min kusin Monika har namnsdag. Grattis, förresten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar