Lokaljournalistik var något som jag och journalisten, Jürgen Vingren i Torsby, under många år vände ut och in på i våra dagliga telefonsamtal-se bilden på Jürgen till höger. Precis så var det. Vi skrattade ofta tillsammans.
Jürgen var den borne lokaljournalisten. Även om han i sitt journalistliv blandade och gav, b l a kortfilmen, Kap Verdes blommor. Han slet också för att spränga in finkultur i rockabilly nästet Torsby, med Melodifestivalens Top Cats som primus motor. Det var ett sisyfos arbete, men mer om det en annan gång.
Nu finns han inte längre med bland oss-scrolla en bit ner och se minne.
Mitt i den stora saknaden dimper Micke Räv ner i min famn. Två bilder tagna av Lommabon Hans.
Dammluckan öppnades. Tid för en analys och så finns inte Jürgen längre. Min kompis sedan mer än 40 år, är borta för alltid. Tårar.
På sommaren ser det så här mysigt ut. Restaurangen Oliveras uteservering vid Tullhustorget, vid Höje å och med Lomma Beach ett stenkast bort.
Micke Räv monterade jag in i bilden. Rakt ner vid pilen fotograferades den en dimmig, kall vintermorgon i februari i år av Hans.
Visst hade jag kunnat nöjt mig med att enbart lägga ut Micke Räv på bloggen och inget mer. För det ska bli lokaljournalistik fullt ut, skrev jag samman texten.
Rapport skulle aldrig visa bilderna. På de flesta håll i landet gäspar man åt en räv. Inte i Lomma. Där blir en räv som raskar över Tullhustorget trivsam lokaljournalistik.
Vännen Jürgen Vingren som nu gått till de sälla jaktmarkerna, hade älskat storyn fullt ut.
Bruno Liljefors i Lomma...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar