Så gick det till när jag fick Tumbas autograf

Läser i Kvällsposten och Aftonbladet om hockeylegenden Tumbas kamp mot döden. I dag fyller han också 80 år.
Jag bugar mig djupt för min första riktiga idol. Respekt. Ni som inte var med på den tiden det begav sig, kan inte förstå vilken JÄTTEIDOL Sven "Tumba" Johansson som han hette då, var för oss ungdomar. Det rådde Zlatan-hysteri, och mer därtill, när Tumba visade upp sig.
1958 fick jag uppleva honom livs levande, både på isen och utanför rinken. På isen kvaddade han MFF med 7-3 inför över 7000 åskådare på Månskensrinken i Malmö. Över 1000 personer plankade in. Det var med andra ord mer än fullspikat.
Alla kom i smällkalla vintern för att se TUMBA. Det var isande kallt. Ens fötterna blev till klumpar i gummistövlarna. Efter matchen var det bara en sak som gällde: Tumbas autograf.
Direkt efter slutsignalen skrinnade han ut till oss ungdomar. Och där stod han med svettpärlor i ansiktet. Vi ungar stormade honom under vilda indiantjut.
-STOPP DÄR, röt Tumba. Ska det bli någon autograf, får vi ha lite ordning och reda.
-BILDA EN SNYGG KÖ, röt han vidare.
Vi formerade oss som små militärer. En lång rak och fin kö bildades.
-Och, fortsatte vår idol. Jag skriver inte på några kola-eller tuggummipapper. Det ska vara riktigt papper, helst autografblock.
Vissa tog ändå chansen. Och fick nobben samt en utskällning. Ordning och reda, som sagt var.
Jag hade ett nytt fint autografblock, så för min del var det inga problem. Jag stod 15 cm nära min idol. Lycka var att få uppleva Tumbas svettlukt i näsborrarna.
-Varsågod och lycka till, sa Tumba till mig.
Jag var så upphetsad att jag glömde tacka.
Det gör jag nu.
Lycka till själv, Tumba. Tack för autografen. Du är säkert snart på benen igen.
Och grattis på 80-års dagen.