Hemkörd squash? Så gick det

Det här är Eva. Hon bor i Uppsala, vad det nu har med saken att göra. Eva undrar med all rätt över hur det gått med min squashplanta. Ni kanske minns, när jag skrev om squashplantan som invaderade min Täppa.
Alldeles i början av midsommarveckan kom min svägerska, Gun-Britt, instormande i min Täppa med plantan. Hon bor i Skene utanför Borås, vad det nu har med saken att göra.
Dessa båda hurtiga damer, har vissa saker gemensamt: de gillar naturen, växter, blommor och bin.
Medan Eva sitter på en kraftig maskin, så är Gun-Britt en levande jordfräs. Maken till hennes välskötta grönsaksland får man leta efter, t o m morötterna har pressveck.
Squashplantan skulle alltså förvandla mig till en förkämpe. Gröna Vågen, ni vet. Tokstollarna som i början av 1970-talet lämnade storstaden, flyttade ut i storskogen och höll på att svälta ihjäl.
Jag trimmade mina odlingstalanger. Utan att jag begrep någonting bara växte OCH VÄXTE plantan. Med enbart vår Herres regn som gödsel, trodde jag krukan skulle explodera.
-Knacka på grönsaken. Låter den ihålig, så har du en färdig squash, deklamerade Jürgen högtidligt. Han bor i Torsby, vad det nu har med saken att göra.
Jag knackade. Ekoeffekt. Skördetid mitt i blåbärssäsongen.
Så Eva i Uppsala. Min odling av zucchini som det också heter, blev en succé.
Jag vet inte om ni tänkte på det. Min lilla planta fick FYRA landskap i Sverige på tåspetsarna: Uppland (Eva), Västergötland (Gun-Britt), Värmland (Jürgen) och så (jag), Skåne, vad det nu har med saken att göra.