I dag blir det vårdplanering, för en ytterst nära anhörig till mig. Ja, utan denna kvinna, för det är en kvinna, hade jag faktiskt inte funnits till. Ni hade då missat över 1200 lustfyllda inlägg här på bloggen.Det är inte först gången vi sitter ner tillsammans med någon papperschef inom åldringsvården från Lomma kommun.
Det är inga roliga tillställningar.
Anhöriga blir nämligen alltid överkörda av den här papperschefen.
RAZZEL!
Ni kan inte räkna med att de lyssnar på era synpunkter. Nej, i första hand är det den s k vårdtagaren som gäller. Det är på sitt sätt helt riktigt.
MEN.
När då vårdtagaren lider av åldersdemens och varken vet ut eller in?
Papperschefen ignorerar helt dina synpunkter som anhörig. I ställer frågas den dementa vårdtagaren ut efter alla konstens regler. Efter det är papperschefen beredd att ta beslut. Du sitter där då med skägget i brevlådan.
Överkörd, kallas det för.
I dag är det alltså tid igen.
Jag kommer att sätta ner foten.
Jag är t o m beredd att offra mitt liv, för att få ordning och reda på papperschefens tankeverksamhet.
Nu får det vara slut.
BASTA!
PS: Ett hästhuvud som jag tecknade med kol för flera år sedan. Pållen får symbolisera frid på jorden.DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar