Rock-Ragge In memory: Så kom Be Bop-A-Lula till Malmö!

När Rock-Ragge dog för en tid sedan, brast en sträng som släppte lös nostalgin i min kropp. Längst in i garderoben, fann jag lådan med EP-skivan, ”Rock-Ragge and his four Comets” (vinjettbilden).
Jag läste alla minnesrunor. Ingen berättade om hur Rock-Ragge slog in en historisk klang med rockmusik i våra unga kroppar i Malmö den 18 januari 1958. Det var en lördag. Från och med nu döpt till ”Be Bop-A-Lula-dagen.
Det var så här. På den tiden sändes det omåttligt populära radioprogrammet Frukostklubben varje lördagsmorgon med start klockan sju. Alla lyssnade. Programledaren, Sigge Furst, en oslagbar mysfarbror (nytt tangentbord, hittar inte Sigges tyska u).
Lördagen den 18 januari inträffade något märkligt.
-Nu ska vi få träffa en ung man. Jag hälsar Rrock-Rrrraggee välkommen till Frukostklubben. Heter du så, undrade Sigge.
-Njae, i dag i alla fall, svarade Rock-Ragge blygt.
-Vad har du tänkt spela för oss då?
-Be Bop-A-Lula.
-???
Rock'n'Roll var annars bannlyst i svensk radio. Om lyckan var framme fick vi in en raspig Elvis Presley på Radio Luxemburg. Vi ungdomar var utsvultna.

Det var också så här. På den tiden gick man i skolan varje lördag fram till lunch. Då fick vi ALLTID sagogrynssoppa med en blank vetebulle.
Den här lördagen blev en helt annorlunda skoldag. Det enda som fanns i våra huvuden var just Be Bop-A-Lula med Rock-Ragge. Vi kunde inte fatta att vi hört rätt. VILKET DRAG! Och att han inte var amerikan. Sensationellt. Heller var han?
-Visst är han det. Han sjöng på engelska, sa vissa.
-Ja, men han bor i Sverige, sa andra. I alla fall när han var med Frukostklubben, så det så.
När måndagen kom blev det genast en tur till Stölten vid Sallerupsvägen i Malmö. Där fanns bås med hörlurar. Vi lyssnade, storknade och köpte Be Bop-A-Lula med Rock-Ragge.
Jag spelade den säkert 1000-gånger. Vuxenvärlden höll på att bli tokig.
-Stäng av skiten. Fy och USCH! Sätt på Earl Bostic i stället (han tutade jazzig saxofon).
Det gjorde vi inte. Rock 'n' Roll hade kommit till Malmö. För att stanna.
Tack Rock-Ragge.
Vila i frid. Hoppas du stöter på din idol, Gene Vincent, i himlen.