Bandet som knäckte Bert Karlsson i TV4:as Talang.
Elda på!
Valborg Flimmer rapporterar:
”I sakta mak skred den brittiska premiärministern David Cameron fram med sin hustru, Samantha, vid sin sida. Först reagerade ingen, sedan kom det.
-HON HAR INGEN HATT!
De brittiska reportrarna tappade sans och måtta. Ett kungligt bröllop i England är också en gigantisk hattparad. Kvinnorna har jobbat hårt för att ha den mest iögonfallande krukan på huvudet. Det vaggade också omkring väldiga slagskepp.
Då dyker Samantha Cameron upp utan hatt. Det blev ett ramaskri.
Jag tycker, däremot, att hon såg mest normal ut av alla. En skön ledig stil mitt bland allt prål.” 
”Drottning Elisabeth ser, däremot, alltid normal ut i sina hattar. Denna gången handlade det om stil och smak på skallen. Ingen skrikig sak. En väl genomtänkt kreation, från topp till tå.
Däremot förfasade hon sig säkert över att premiärministerns hustru kom och såg helt normal ut.
Samantha Cameron alldagliga look, är dagens stora, i slott och koja, brittiska samtalsämne. Bröllopsparet får förlåta.
Vi avrundar med en liten bildkavalkad.” 
JIPPI!
Allt slutade bra.
Nästan.
Lomma kommuns representant genomförde vårdplaneringen med oss skakiga anhöriga på bästa sätt. Heder åt denna papperschef som har till uppgift att slussa ut åldringarna som är "färdigbehandlade" på sjukhuset. Stackarn. Hon har det bökigt värre.
För det gick nästan hela vägen.
Tyvärr har Lomma kommun just nu inga platser på sina äldreboende. Därför blir det en tur "Ut i det Blå", tills någon behagar dö. Det är t o m så krisigt, att flera först måste behaga gå till de sälla jaktmarkerna, för att alla som rumlar omkring "Ut i det Blå", ska få en plats.
Det kan tyckas krasst resonerat, men så är verkligheten för de äldre i Lomma, Sveriges rikaste kommun.
Jag har t o m fått mig till livs berättelser om åldringar i Lomma som pga platsbrist, skickats till Småland.
Inget fel på Småland, men det är långt hem till anhöriga i Lomma.
Skäms på er politiker.
Calle Rockbäck
I dag blir det vårdplanering, för en ytterst nära anhörig till mig. Ja, utan denna kvinna, för det är en kvinna, hade jag faktiskt inte funnits till. Ni hade då missat över 1200 lustfyllda inlägg här på bloggen.
Det är inte först gången vi sitter ner tillsammans med någon papperschef inom åldringsvården från Lomma kommun.
Det är inga roliga tillställningar.
Anhöriga blir nämligen alltid överkörda av den här papperschefen.
RAZZEL!
Ni kan inte räkna med att de lyssnar på era synpunkter. Nej, i första hand är det den s k vårdtagaren som gäller. Det är på sitt sätt helt riktigt.
MEN.
När då vårdtagaren lider av åldersdemens och varken vet ut eller in?
Papperschefen ignorerar helt dina synpunkter som anhörig. I ställer frågas den dementa vårdtagaren ut efter alla konstens regler. Efter det är papperschefen beredd att ta beslut. Du sitter där då med skägget i brevlådan.
Överkörd, kallas det för.
I dag är det alltså tid igen.
Jag kommer att sätta ner foten.
Jag är t o m beredd att offra mitt liv, för att få ordning och reda på papperschefens tankeverksamhet.
Nu får det vara slut.
BASTA!
PS: Ett hästhuvud som jag tecknade med kol för flera år sedan. Pållen får symbolisera frid på jorden.DS.
När pizzan knappt sett dagens ljus i Sverige, satt jag på en pizzeria i pizzans (mycket pizza här) hemstad, Napoli, Italien.
Jag avnjöt en äkta pizza. Ljusår från kebab, oxfilé och andra märkliga försvenskade pizzor.
Pizzan (nu är vi där igen) sköljdes ner med en liter kraftigt gott rött vin. Jag blev snurrig i skallen.
-Vädret, tänkte jag och tittade ut på det flödande solskenet.
Det fanns ytterligare fyra lunch gäster på plats. Det var kommunalarbetare som grävde ner rör utanför restaurangen. Dessa durkdrivna gentlemän med jord på nästippen, sköljde ner sina pizzor med vardera TVÅ flaskor kraftigt rött vin.
När min yrsel lagt sig på godkänd nivå, lämnade jag pizzerian, mätt och belåten.
Efter drygt en timme, blev min nyfikenhet för stor. Jag återvände för att kolla in tillståndet för mina kommunalarbetare. De sov som små söta barn i gropen bland rören.
-Siesta, sa en förbipasserande stationsvakt.
-Si, svarade jag och lärde mig att till en pizza ska man dricka vin. Rött.
Det kan man från och med denna veckan på Lommas populäraste pizzeria, La Mare. Det är slut med det söta blasket.
Fanta.
Det tackar vi alla för.
FOTNOT: I Sverige skriver vi Neapel. Jag föredrar italienskan, Napoli. Fräckare så.
Man kan inte säga annat, än att jag håller stilen.
När jag äntligen fick en roll i en film av Bo Widerberg, var det som gråtande begravningsgäst.
När jag äntligen fick en annan filmroll, var det i den uslaste filmen som någonsin spelats in i Sverige, ”Jonny Roova”.
När jag äntligen fick en en roll i en TV-serie, blev det som galen korvgubbe.
När jag äntligen fick agera auktionsutropare i verkligheten, kom ingen.
Mina franska nerver är numera som Picassos kubistiska tavlor.
Bilauktionen havererade.
Fiasko.
Det var inte svårt att räkna ut. Lomma Event placerade mig på den märkligaste platsen som finns i Lomma. Hans Hanssons gård.
Det jag skulle ”sälja ut” var ett bilskrälle som hade körförbud. Jo, ni hörde rätt. Ett bilskrälle med KÖRFÖRBUD. Omöjligt.
Jag säger bara, Hans Hanssons gård. En dyster plats i Lomma.
Hur fan kunde jag ställa upp på en sådan förnedring?
Fåfänga.
Visst.
Ingen vet var Hasses gård finns. Tusen mil från folklivet i centrala delarna av byn. Dessutom en nästan obefintlig matchning. Årets konsttema kallades för ”Påskvandring vid Lommabukten”. Det här var en vandring som gick vilse. Rejält.
Sveriges enda auktion med en matt graffitibil.
Ingen kom. Jo, några förvirrade vänner till mig.
Alla skrattade åt bilen. Körförbud. Galenskap i kubik. Det är alltid kul.
Köp, köp, konserverad gröt...
Det inträffar, lite då och då, att jag ger mig på saker "utan veta vad jag göra". Det är sådana upplevelser som ger livet en extra krydda i tillvaron.
I dag ska jag tex hålla i en bilauktion kl 16.00 på Hans Hanssons gård i Lomma. En styck graffitibil som konsteleverna från Östra Grevie Folkhögskola målat, ska ropas ut.
Det är en Honda Civic från 1991, fyra ägare och har rullat 18 166 mil.
Problem.
Körförbud.
Det behövs två nya däck. Ett litet hål på avgasröret. En gång en pigg rishög, numera en färgglad prick. Lomma Event lovar fixa till problemen åt en eventuell köpare.
Jag har ingen aning om hur det här ska sluta. Det kan faktiskt gå åt pipan. Tänk om det blir bara jag och bilen, hondan också. När det dessutom är körförbud, får jag väl bosätta mig på Hans Hanssons gård.
Jippot är en del i årets Påskvandring i Lomma med öppna ateljéer och tusen saker till. Succén har varit total.
Min egen förberedelse inför dagens auktion är minst sagt usel, för inte säga våldsamt värre. En mycket nära anhörig har under påskhelgen kommit till allvarlig skada. Det har varit mer ambulans och sjukhus, än påskägg, för min egen del. Dessutom mitt i självaste påsknatten. Usch, ja...
Kanske just därför ser jag fram mot dagens övning i solskenet med en extra förväntning. Alla människor behöver något kul som bryter ens tunga vardag. Det har jag i dag på Hans Hanssons gård kl.16.00.
Den som lever får se hur det slutar.
Håll tummarna.
(Research: Bo-Göran Petersson, Lomma.)
Så har det inträffat igen.
