Advokatparet, Lena Ebervall och Per E Samuelson, ägnade två år av sina liv för att gräva fram en svajig svensk demokrati i form av maktmissbruk, mygel, förräderi, förtryck, utpressning, rättsröta och i toppen det homosexuella förhållandet mellan Gustav V och Kurt Haijby. Slutprodukten blev boken, ”Ers Majestäts olycklige Kurt” (Piratförlaget), en riktig bladvändare.
Nästa steg ansågs givet. Här fanns en fet filmsuccé. Dessutom. Mitt framför näsan på landets filmproducenter.
Hur det gått?
Inte alls.
Det har inte ens blivit en tummetott. De begåvade filmskaparna lyser med sin frånvaro. Det är som man tycker att det svenska kungahuset har nog med alla kaffeflickor.
Efter det att författarparet läst mitt tidigare blogginlägg (scrolla en bit ner), mailar Per E Samuelson följande till mig:
”Vi säger som du: Ingen djävel vågar göra filmen! Man tar hänsyn till hovet, enligt min mening. Några har varit och ryckt men inget har genomförts ännu.”
Det är ord och inga visor. Jag håller helt med, Lena Ebervall och Per E Samuelson, så illa ställt är det faktiskt.
Alltså att ingen djävel inom filmbranschen vågar förvandla den heta boken till film. Hänsynen till det svenska hovet är påtaglig. De begåvade filmskaparna går som en kaffeflicka med små nätta tåspetsar kring den heta gröten.
Det är så sant som det är sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar