Karl Frisk töcker om Åsa-Nisse!

"Wälkom till Knohult” stod det, och de kändes gott. Det väckte många minnen till liv.
De e Åsa-Nisse jag talar om. Och Klabbarparn och Eulalia med sina syrliga karameller.
Sjökvisten och fröken Britta vet en ju också vilka dom e, men där var också fölk som jag ente kände te. Så tänkte jag där jag satt nersjonken i biografstolen.
Jag heter Karl Frisk och kommer från ett annat härad som satt där å kände mig ”wälkom” till en värld som lika gärna kunde va min.
Det som jag såg där på filmduken kände jag igen. Jajamänsan. Ja, det e ju andra saker som jag vatt me om, men åt de hållet, om man säjer så.
Som när vi skulle fira gabon, Ja grannen alltså. Han hade fyllt 60 år och vi gav honom ett sånt här bungyjump i present!
Vi byggde ett torn på 58 meter över bäcken där hemma."
"Ett parti gamla cykelslangar kom vi över som vi band ihop och fäste runt fötterna på honom. När vi puttade ut honom och såg cykelslangarna ringla ut kom vi på att vi glömt å mäta hur mycket som behövdes. Men när han klöv vattenytan där nere i bäckafåran förstod vi att det skulle räcka. Och det blev min själ över också!
Ja, såna minnen kom te mej där jag satt. Å de e Åsa-Nisses förtjänst.
Gack och se Åsa-Nisse!
Om änte annat så väcker de minnen till liv och sätter igång fantasin.
De får ble 4 stekpannor i betyg!
Eder Karl Frisk"