I Torsby, Värmland, kunde man gå på bokrea på Konsum. Nej, bokrean är inte som förr i tiden.
Jag tog mig en tur till Bokia på Burlövs Center utanför Malmö.
-Har ni några inkunabler, frågade jag expediten, i ett försök att lyfta fram årets bokrea.
-Ink..., vad sa du, svarade Frida med tom blick.
Jag förstår henne. Och så gav jag Frida en snabbutbildning i inkunabler, böckernas Rolls Royce.
I början av 1990-talet fick jag reda på vad en inkunabel var för något. En dag stormade en lärd kamrat in i min bostad. I en liten låda, väl inbäddad i rött sammet, lyfte han med vita handskar upp en liten bok.
-Det är en inkunabel. Boken kostar en halv miljon kronor, sa han och lät mig låna de vita handskarna.
-Inkunabel, svarade jag och fick lika tom blick som Frida på Bokia. (texten fortsätter efter bilden)
Det visade sig att min kamrat i all hemlighet samlade på dessa unika böcker från tiden, och bara då, 1450-1501. I dag vet jag att det är en otroligt fin och svindyr hobby. Bankvalvet nästa, för det här är inga böcker man låter stå och samla damm i en vanlig bokhylla med böcker från Bra Böckers bokklubb under1970-80-talet.
Inkunablerna har i allt för många fall gått en trist slakt till mötes. Många av dessa klenoder har sidor av guld och otroligt vackra handsnidade ornament.
Därför har det i alla tider förekommit att böckerna slaktats. Sidorna säljs sedan styckevis för stora pengar.
En inkunabel på ett par hundra sidor kan snabbt bli till enorma belopp. Bara Gutenbergs bibel går i sin helhet på flera hundra miljoner kronor. Ni kan själv tänka er vad en slakt av denna raritet skulle ge: sprängd plånbok.
FOTNOT: Det är jag som lagt in en inkunabel i vinjettbilden.
Den gode Sten Broman hade inbrott i sin lägenhet på Erik Dahlbergsgatan i Lund och tjuvarna tog hans samling av fina inkunablar, men på den tiden var poliserna redia karlar med ögonen med sig och när de stannade en bil som verkade lite skum så upptäckte dom Stens inkunablar!
SvaraRadera