”När matte fick spader eller när husse bytte strumpor”

”Snacka om hundliv.
Det enda jag vill här i världen, är att få ligga och sniffa i mig husses tåbira. Då är allting frid och fröjd.
En dag bröts emellertid idyllen. Nej, husse hade inte bytt strumpor eller så. Det var matte, detta kärleksfulla paket av människosläktet, som upptäckte en knöl, straxt intill min ryggrad.
-CANCERN, skriade hon till husse.
Han svarade med som han alltid gör, kör huvudet i sanden, precis som strutsen, en avart inom min värld, djurvärlden.
-Nu får vi koppla av med lite vin och tänka över situationen, löd hans mediokra besked.”
”Tiden gick. En dag bröts åter friden.
-Knölen växer, tjöt matte, så takkronan svajade.
-Det var då själva f..., svarade husse och så bar det av till tant Kerstin. Min superdoktor på Prima Liv i Löddeköpinge.
Det var tant Kerstin som opererade bort min juvercancer i november 2008. Klicka HÄR!
Det tog inte många sekunder förrän tant Kerstin konstaterade:
-En talgkörtel. Ingen cancerknöl. Den kan försvinna av sig själv, dessutom helt ofarlig.”
”Matte grät. Husse hulkade. Ja, det har han berättat för mig, att män inte gråter, utan de hulkar. Husse har alltid en näsduk när han hulkar, vad han nu ska med den till.
Och som tack för kaffet åkte jag i badet.
-Det ska firas, tjoade husse, bytte strumpor och slog upp ett glas vin.
Det där med strumporna var allt bra onödigt.
Snacka om hundliv.”