Visst händer det roliga saker i Lomma: Vad i glödhetaste!

Jo, det är det, minsann, Lommas sista stins, Egon Jeppsson, 92 år, som tittar ut genom fönstret med stinsmössan på svaj och spaden i högsta hugg, beredd att vinka av ett tåg.
För snart 30 år sedan stängdes Lommas Järnvägstation. En epok gick i graven.
Stinsen Egon Jeppsson tog sitt pick och pack och gick hem. Däremot gick han inte i graven, utan lever i allra högsta grad i (klen, säger han själv) välmåga.
I dag dundrar det endast godståg genom byn. Vid rätt vindriktning nattetid kan jag nästan räkna vagnarna. Det är faktiskt mer spännande att räkna godsvagnar än trista bräkande får.
Egon har däremot slutat räkna tågsätt. En gång i tiden var det något helt annat med tågtrafiken i Lomma.

Resenärerna som steg av och på i Lomma var på sin tid otaliga. Det fanns bad-som danståg. Och så då Egon som tillsammans med musen Musse höll trafikflödet i strama tyglar.
Jag hämtade upp Egon med min lilla bil som spinner som en gammal rälsbuss. Vi gjorde en utflykt till dåtid som blev till nutid.
Hur det slutade, ska jag berätta om en annan gång.
Håll utkik här på BLOGGEN.
FOTNOT: Musen hette egentligen Pelle. Det är jag som döpt om musen till Musse, enbart för att få till en kul bild till texten.


ÄNTLIGEN!
Den 30 augusti, måndag, tar italienaren, Ennio Morricone, emot Polarpriset ur kungens hand.
Vem han är?
Lyssna här. Och du vet lika väl som jag vad det handlar om:


Lyssna på det här.