I vart fall är det vad ägaren Bengt Almkvist grunnar över, alltså att bygga ut pärlan Johannamuseet. Ni ska veta, att det finns mängder med godis bakom lås och bom som inget har sett.
-I dag har vi på museet bara plats för hälften av alla de saker som min far samlade på sig, säger Bengt och pekar med hela handen.
Bengt Almkvist har aldrig gjort sig känd för att stoppas, när en gångbar idé poppat upp.
-Jag har planer på att förlänga byggnaden, från där de gamla bensinpumparna och mycket annat står i dag. Nybygget tänkta jag kalla för Framtiden, fortsätter han och ler så där pillimariskt som bara en durkdriven entreprenör kan göra.
På vinjettbilden kan ni se var Framtiden är tänkt ta form. I dag är det mest en avskrädesplats. Väggen till höger leder in till själva museet.
Johannamuseet invigdes 1983. Bengt fick ta några heta duster med pappa Manfred (1911-1996) som tyckte det kostade alldeles för mycket pengar.
Tack och lov gick sonen segrande ur den striden. Det hade varit synd och skam om alla dessa enorma klenoder för evigt blivit begravda i de rödfärgade ladorna.
Ni ska veta att Manfred var en egensinnig herre. Jag vet, för jag träffade honom för över 40 år sedan.
Manfred Almkvist var inte bara en samlare av Guds nåde. Han var också ett tekniskt geni som skruvade samman de mest otroliga ting så de fungerade. Ta bara positiven, alla läckra bilar, motorcyklar och tudentals ting som det tog sina år att få ordning på.
Nu vill alltså sonen Bengt lyfta fram fler spännande saker från sina gömslen.
Det tackar vi för.
Framtiden är här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar