En kinesisk ormsup ger mig ett låååååångt liv

Jag fyller 64 år i dag. Det är inget att fira. Jag kan bara minnas tre födelsedagar av dessa 64 jag fått äran att uppleva.
När jag fyllde 8 år.
Det var1954 och jag fick en fotboll av läder med snörning, storlek nr 5, alltså en riktig matchboll efter dåtidens mått mätt. Plastbollar fanns inte på kartan. Läderbollen gick mig nästan till knäna. Det gjorde hiskeligt ont i både foten och smalbenet när jag sköt, men ack så stolt jag var över MIN fotboll.
När jag fyllde 40 år.
Kusin Vitamin, Lennart från Halmstad, höll ett tal.
Han började:
-Kära Calle...
Ett godståg med 57 vagnar dundrade förbi. Lennarts tal drunknade i oljudet. Vi såg alla att han rörde läpparna, men hörde inget.
-Grattis på födelsedagen, Calle, avrundade Lennart när sista vagnen skramlande försvann i fjärran.
DET sista uppfattade alla och skrattsalvorna ekade över Lomma.
Det måste ha varit ett av världens märkligaste och roligaste födelsedagstal.
Tack Lennart!
Jag blev så glad att jag tecknade en koling som tackkort (vinjettbilden).
Folkhälsoinstitutet har nu presenterat en lista över hur länge vi lever i landets olika kommuner. I Lomma blir männen 80 år gamla. Jag har alltså 16 år kvar i detta jordeliv. I Halmstad blir männen 79 år och i Malmö futtiga 77 år.
Min roliga Kusin Vitamin får alltså tacka för sig ett år innan mig. Lekkamraten Leif i Malmö slocknar också långt före mig.
Det här är en trist vetenskap, Folkhälsoinstitutet, men andra sidan har ni aldrig gjort er kända för någon större humor.
Turligt nog fyllde jag 60 år i Kina. Det firades på en restaurang i staden Sozhou.
Plötsligt rullades en vagn in med en glaskruka, där det låg en orm och badade i sprit.
Jag fick lära mig att i Kina firas egentligen endast 60-70 och 80 år. Då ska man dricka en ormsup. En vacker kinesiska upplyste mig om att det betydde ett låååååångt liv.
Till både Lennart och Leifs fromma, så drack jag min sup.
Hur den smakade?
Tåbira.
Men ett låååååångt liv får jag.
Hör ni det, Folkhälsoinstitutet.
Ni måste ha missat något viktigt.
Tack för mig.


Och då passar det bra med att avrunda med en kul bild från ljuvliga Småland. Det är journalistkollegan, Gunnar Sandell, som fyndad med sin kamera.
Bra jobbat, Gunnar.