O Store Gud- sicket liv det blev.

Kopplingen kommer automatiskt till mig.
Jag läser om Lars Vilks senaste ballyhoo. Han ger i Uppsala en vanlig föreläsning som blir ovanlig och får en snyting. Det blir slagsmål, poliser och pepparsprej och ett jävla liv i religionens tecken.
Jag minns när Arne Imsen kom fram med sin Maranatarörelse i början av 1960-talet. Han vred Jesus och Gud ett extra varv. Det tog fyr i menigheten och snytingarna haglade.
Då trädde Målle Lindberg in på den religiösa scenen. Han vred Maranatas förkunnelse om Jesus och Gud ytterligare några varv extra på sina tältmöten.
Då blev det ett sjuhelvetets ballyhoo i Herrens Tempel. Snytingarna stod som spön i backen. Upplopp i Herrens hus.
Man bör också känna till att Sverige fortfarande var ett högmässornas land, med stillsamma psalmer av Johan Olof Wallin i kyrkbänkarna. Därför blev nu allt upp och ner.
Målle for land och rike runt med sitt tält och den svarta kalufsen på ändan, vrålandes-JESUS KOMMER! Vår enda TV-kanal följde spektaklet, så gott man nu vågade.
Det blev nästan Rock`n`roll-stuk på tältmötena, med Målle som Jesus egen lilla Elvis Presley.
Målle gjorde som Elvis. Spelade in skivor med O store Gud och sålde smör.
Herre min skapare, tänkte det svenska folket förundrat.
Plötsligt tvärdog alltsammans.
Tröttnade Jesus på Målle?
Nä, då.
Han for till Hollywood!
Förra årets fyllde Målle 80 år. Jag hittade tältfirandet på YouTube. Han firas med klassikern Gamle Svarten. Målle gör en Elvis Presley-entré
Det är bara oslagbart.
Över 40 år senare.
Om 40 år är det ingen som vet vem Lars Vilks var.
Säkert som amen i kyrkan.
Trevlig Kristi himmelsfärds dag.