Klockan som inte kunde flyga. Avsnitt ll

Här tillverkades min amerikaklocka för 160-175 år sedan. Klockfabriken ni ser på bilden är E. N. Welch Manufactoring Company i Forestville, Connecticut, USA. Nu vet jag också att klockan är tillverkad i rosenträ, fint ska det vara.
Hela den här deckarföljetången började med askmolnet som lamslagit flygtrafiken. Jag satt och funderade över hur den karakteristiska klockan på väggen letat sig fram till Lomma. För jag anade att den var gammal och inte kunde flyga, för när min amerikaklocka föddes var det endast fåglarna i skyn som flög.
Jag öppnade ett litet lock på klockan. Bakom kläppen stod det E.N. Welch Mfg.co, Forestville, Conn. Det var allt jag hade att gå på. Det fick räcka.
Nu vet jag var klockan tillverkades. Klockuppfinnaren hette Elisa Nils Welch. Nils? Låter svenskt, minsann. Hans klockor blev en stor framgång, inte minst i Sverige slog klockorna igenom med dunder och brak. Dalarnas eget klockmonster, moraklockan, tvärdog. Alla skulle ha en lätt och behändig amerikaklocka som gick att hänga upp på väggen.
Dalarna fostrade för övrigt alla goda klocktillverkare här i landet. Min morfarsfarsfar var urmakare och moraklocktillverkare i Malung. Därför tror jag NILS Welch kom till USA från Dalarna. I Sverige finns det 28 personer med namnet Welch. Släkt?
”Klockan som inte kunde flyga”, alltså min klocka som tickar så rofyllt på köksväggen, har haft en helt otrolig resa.
Det är egentligen märkligt att den fortfarande fungerar. Numera är klockor slit-och-släng-varor. Väggur är för yngre människor något katten släpat in. Alla gamla rovor hamnar på soptippen.
Jag vårdar min amerikaklocka ömt. Tro inte storyn om min klocka är slut med det här. Det kommer mera.
Jag gräver vidare.
Vad hände med ”Klockan som inte flög” när den landat i Göteborg?
Den som lever får se.