Bildbeviset: Det var bättre förr

Så var det. Det var bättre förr. Låt mig förklara.
När jag var barn på stenåldern sjöng och spelade jag gärna.
-Gossen kan väl spela och sjunga en stump, sa alltid faster Valborg och tant Lotten.
”Tryggare kan ingen vara”, sprang fram ur min späda vackra barnröst. Och så kompade jag cittra till. Jag gav ofta järnet.
-Här, sa de snälla tanterna efteråt, torkade bort en tår och gav mig en krona.
Söndagen räddad. Det blev matiné med Tarzan på Kaninen som låg vid Triangeln i Malmö.

På stenåldern kostade en biobiljett 75 öre. Föreställningen började antingen 13.00 eller 15.00. Biogodiset blev nästan alltid tablettasken Trix som kostade 25 öre. Hela den festliga söndagen gick alltså loss på en riksdaler. Hela mitt gage rök. Jag var mer än nöjd.
I veckan briserade mina skoband i flera delar. Small av i bitar som om de var gjorda av papp. Det blev till att handla ett par nya: kostnad 40 svenska trötta kronor. Förr fick jag 40 Tarzan-filmer samt 40 tablettaskar Trix för den summan.
-Och vad har den lilla gossen tänkt bli när han blir stor, brukade de vuxna ofta fråga mig när jag var stenåldersbarn.
-Lokförare eller sotare, förväntades barnet alltid svara, men inte jag.
-Jag ska sälja skosnören, överraskade jag med.
Detta utlöste alltid ett hejdlöst skrattanfall.
-Du var mig en rolig ungjävel, skrockade de vuxna med skägg och gav mig en krona.
Det var på den tiden skosnören kostade några ören.
Jag hade fått flera tusen i dag, för vad man får ge för en biobiljett 2010.
Något har gått fel.