BLOGGEN indragen i ett sjöslag i Lomma

Mellan varven slår man över i ungdomlig entusiasm (hipp).
Mellan varven kan man då trampa på ömma tår.
Det gjorde jag med den här meningen, från inlägget BLOGGMINNEN den 31 december 2009:
"Ingen mer än Kryssarklubben i Lomma har bett mig fara åt helvete."
Det var naturligtvis en dålig formulering, i en kåserande text.
Reaktionen kom i form av ett mail från klubbens ordförande.
Han avlossade en bredsida och skrev till mig så här (nerkortad version):
”Enligt uppgift har Du i Din blogg påstått att Kryssarklubben har bett Dig dra åt helvete. Jag vill bestämt dementera detta och undrar vilken grund Du har för Ditt felaktiga påstående. Svenska Kryssarklubbens Öresundskrets har inte bett någon, varken Du eller någon annan, att dra åt helvete. Öresundskretsen använder inte ett sådant språkbruk i sin kommunikation, varken internt eller externt.”

Så långt alltså ordföranden för kryssarklubben. Det värsta är att även vännen Pelle har hört av sig med klingan blänkande genom morgondiset på Royal Navy-skeppet HMS Bounty. Han tyckte det var för uselt av mig.
Jag håller med. Jag känner mig som Fletcher Christian som ledde myteriet mot kaptenen William Bligh.
Jag ber oförblommerat om ursäkt.
Det är inte alls min avsikt att skada vare sig kryssarklubben i Lomma eller moster Greta i Svängsta.
Det är jag som sitter med Svarte Petter.
Av detta lär man sig en hel del om ömma tår.
Jag tar lärdom.
Fast rätt kul är det med en reaktion på vad man skriver.
Fan vore det väl annars.
FOTNOT: HMS Bounty var ett brittiskt fartyg som 1787 avseglade från England till Tahiti, för att samla in plantor från brödfruktträdet som skulle fraktas till Antillerna. På vägen tillbaka inträffade det kända myteriet (28 april, 1789). Kapten Bligh lyckades så småningom ta sig till Timor. Några i det upproriska manskapet slog sig ned på den obebodda ön Pitcairn, som de koloniserade. De som stannade på Tahiti fångades sedan och ställdes inför krigsrätt i London (från Wikipedia).