Jag menar en alldeles riktig smällkaramell. Inte någon som är gjord av en tom dassrulle, vilket är det mest vanliga. Nej, det här är äkta vara som hänger i min gran, gjord på en rulle choklad, Cloettas Roulette, med en fördjupning i chokladpengen.
Jag vet att det är så, för det är jag som har gjort den. Det var till julen i första klass på Rörsjöskolan i Malmö 1953. Fröken Siv tyckte jag var en fiffig gosse.
Du kanske tycker, att det är väl ingenting att skriva om en sketen gammal chokladrulle.
Tänk då så här:
att nästan samtidigt som jag tillverkar min smällkaramell och imponerar på fröken Siv, får statsmannen Winston Churchill Nobelpriset i litteratur. Stort. Nästan större än min smällkaramell.
När så mina små gulliga barnaögon tindrar av förväntan mot smällkaramellen som hänger fridfullt i vår gran, så har filmklassikern "Härifrån till evigheten" med Deborah Kerr, Burt Lancaster och Frank Sinatra, premiär i Sverige. Hånglet på stranden mellan Burtan och fröken Kerr blev en berömd filmsekvens.
Dagen före julafton 1953 blir det God Jul för KGB-monstret, Lavrentij Beria. Sovjetunionen avrättar aset. Ärligt talat, jag visste inte ens vem han var.
Min smällkaramell kom t o m en månad före Lennart Hyland proklamerade en s k "Frufridag" i det omåttligt populära radioprogrammet "Karusellen".
Så visst är min fina smällkaramell värd att skrivas om.
-Oja, den här en klenod. Unik i sitt slag, säger Kerstin Edstam-Gabrielsson, produktutvecklare på Cloetta till mig.
Går det att äta den 56 år gamla chokladen?
-Jadå, men den är inte god. Silvervit till färgen. Du blir torr i munnen, säger hon vidare.
Silvervit? Alltså precis som mitt hår.Torr i munnen är jag för övrigt redan av alla mediciner.
Nej, jag kommer aldrig att öppna den. När jag dör ska mina söner få donera den till ett chokladmuseum.
Den 25 januari 1954 har filmen "Prinsessa på vift" med Audrey Hepburn och Gregory Peck, premiär på Saga i Stockholm.
Min underbara smällkaramell var före här med.
Fy fan, vad underbart.
Fröken Siv är säkert fortfarande stolt över mig. Ja, om hon nu lever.
Trist annars.
blir lite nostalgisk, men visst tusan var det bättre förr. julklapparna fixa man billigt på Epa o inte f_n satt man o hängde över en dator. Nä man gick på filmpremiär på Palladium för Plasa visa bara gamla filmer i mellandagarna o rean fanns inte så man behövde inte stressa runt i köpcentra! Nä man gick en tur i stan, dvs mellan Möllan o Stortorget o tillbaks igen! Det var tider det !!!!! Med juliga hälsningar Göran W
SvaraRadera