Från Lommas märkligaste brev till en kärlekshaverist

Dagens moderna människa föredrar maila sunkiga berättelser om sitt liv till släkt och vänner. Förr i tiden skrev man brev.
I slutet av 1980-talet skrev jag mycket brev till Amerika. Det tog två veckor innan breven kom fram. I dag skickar jag mail till USA. Det tar under sekunden.
Numera får man bara räkningar med brev. Därför blev jag extra glad i förmiddags, då det damp ner ett jättekuvert med en mindre frimärkssamling på.
Jag har då aldrig sett så mycket frimärken på ett brev. Här har ett 50-årigt frimärksförråd tomts på sitt innehåll. Lomma fick de sista resterna. Klassiskt.
Brevet visade sig innehålla trattkantareller. Torkade och helt lagliga, om nu någon fick något annat i tankarna.
Det var en hel hög som hos handlaren i Lomma kostar en mindre förmögenhet.
Av den här torkade högen kan man göra härliga soppor, såser m m. Det är godis för oss gottegrisar. Fråga vännen Ann-Christin, hon vet hur Hattens trattissoppor smakar.

Tack AMI som plockade svampen i Dalsland. Tack Roland-hennes Gubbe-för du tömde ditt frimärksförråd. En gång i tiden, långt före mailets tidevarv, skickade Roland mig en barkbit med ett frimärke på. Det kom också fram. En annan gång var det en flat sten från Gotland. Jo, den damp också ner i brevlådan.
Nu behöver vi landa i verkligheten. Det gör vi kärleksfullt med en kärlekshaverist.

(copyright text och bilder callerockback.blogspot.com)