Den lilla pojken på bilden håller sin pappa i handen. Snart ska gossen, uppleva sitt livs första trauma.
Bilden måste var från 1950, tror jag..
I Bulltofta utanför Malmö, fanns på den tiden en inhägnad damm som hörde till Bulltofta Vattenverk. Det var populärt bland barnen att krypa under nätstaketet och leka vid dammen: kasta smörgås, plumsa med andra roliga grejor som små barn gillar kasta i vatten.
Det var givetvis förbjudet. Barnen hade inte där att göra. De kunde halka i den cementerade sluttande dammväggen, kana ner och drunkna i dammen.
En tidig vårdag när solen sken gav sig barnen iväg till dammen. Den lilla pojken på bilden valde att stanna hemma och leka sotare. Då fick man sota ner sitt ansikte. Det var roligt. (texten fortsätter efter bilden)
Plötsligt ekade över nejden förfärliga skrik.
"Rolf har ramlat i dammen!"
Den lilla pojken fylldes av skräck som om King Kong dykt upp mitt bland Bulltoftas pittoreska villasamhälle.
Han såg med sitt sotade ansikte hur vuxna människor sprang som galningar mot dammen. Räddningen kom fram för sent.
Rolf som var den lilla pojkens bäste lekkamrat.
Nu var Rolf död.
Drunknat i dammen.
Död.
Ett nytt ord ta till sig.
Ett kusligt ord och sorgen stor.
Begravning.
Den lilla pojkens första begravning.
Det skulle komma flera begravningar i pojkens vuxna liv. Det visste ingen om då.
Om själva dunkningen var ett trauma, var det inget mot upplevelsen av livets första begravning. Det var svårt ta in, att Rolf låg i den där lilla vita kistan med blomsterdekorationer längst fram i kyrkan.
Död.
Borta.
För alltid.
Alldrig träffas mer.
Den bilden har förföljt den lilla pojken i hela hans liv.
Minnet har lindad en krans av sorg kring hjärtat.
I dag den 12 oktober 2009 är gossen 63 år gammal.
Det är jag som är pojken som står och håller min pappa i handen.
Av den traumatiserade upplevelsen, har jag lärt mig en sak.
Låt aldrig någonsin små barn gå på begravningar.
Jag skriver detta från mitt hjärta.
Läste nämligen i Sydsvenskan om en invigning av en lekkyrka i Malmö. Det är meningen att barnen även ska få leka begravning med en begravningskoffert.
Det är förfärligt.
Låt barnen leka sotare i stället.
Kan ingen människa stoppa ofoget?
Kyrkans folk är inte riktigt kloka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar