När tiden backar i Lomma

Jag har precis läst en lapp som låg i spelavdelningen inne på Hemköp i Lomma om en grisfest. För mig är grisfester dåtiden i Spanien med Cuba Libre som fick oss att tugga grisen skevt.
När jag kom ut står Per där med sin Morris Minor från 1958 med toppventil. Det vackra paketet lyser starkt som en hägring från en svunnen tid.
Nutiden i Lomma stannar och backar.
Jag stirrar förhäxat på den lilla brittiska bilen som tillverkades åren 1948-1971 i 176 002 exemplar (Wikipedia). Packningen på taket känns egendomligt bekant:
en sliten resväska som starkt påminner om barndomens tåg resorna till Uppland. Ovanpå den sunkiga väskan ligger en gammal badring från ett bildäck med tydliga lagningar.
Hur många gånger har jag inte som liten pjalt legat och guppat med en sådan i ett isande brunt bäckvatten hos mormor?
Jag blir nästan tårögd.
Den enhjuliga släpvagnen, en s k pivå, tillverkades på Borås Mekaniska verkstad åren 1953-1956, är lastad med spännande saker. Det finns en barnvagn, en klenod som gett dagens nyblivna föräldrar hybris. Numera ska den lilla babyn mellan skrik-och bajs attackerna vila ut som en dyrbar diamant i lull och socker.
Jag fastnar emellertid för de bruna svagdricksflaskorna från Kvistofta Bryggeri som låg i Vallåkra mellan Landskrona-Helsingborg. Telefonnumret 87 är t o m långt före min tid. Jo, det är möjligt.
-Bilen och bagaget är min ögonsten, förklarar Per för mig. Jag byter inte ut detta mot något annat här i världen.
Per lever alltså helt i dåtiden. Han köpte bilen i Höör för fem år sedan. Sedan dess har det blivit många timmars filande innan den ser ut som den gör i dag. Packningen från anno dazumal har kompletterats efter hand.
Jag cyklar hem. Tittar på min hustru som skakar på huvudet. Jag förstår att jag lever i nutid.
Är det något fel på oss män?

Får du inte nog av Morris Minor? Nej, jag visste väl det. Här får du t o m en sång om den lilla bilen.