Därför blev det inget morrondopp i dag

Nej, förklaringen med ett tidigt morgonbesök hos tandläkaren räcker tyvärr inte långt. Det finns andra orsaker också.
I går kväll slogs mitt högra öra ut. Jag lider nämligen enligt dr Mabuse på Vårdcentralen av simmar öron. Den minsta vattendroppe som kommer in i trumpeterna och det blir en stökig inflammation.
När jag badar måste jag alltså ha proppar i öronen. Farbror doktorn har också förbjudit mig att ha huvudet under vattenytan. Det sista brast. Därför droppas nu Terracortril Polymyxin B som kan tas för ett kärnkraftverk i Nordkorea i örat tre gånger om dagen.
Jag får nöja mig med att bada fötterna i barnbarnens pool.
Öronsprång och tandläkare borde räcka. Men inte då. I natt hände något med min högra höft som dr Önnerfält bytte ut 1994. Jag vaknade med hiskliga smärtor och var som Carolina Klüft nära till tårar.
Efter mycket bök och stök och ingen ambulans fick jag någorlunda ordning på den. Jag misstänker en bristning på baksidan av låret, alltså precis som Klüftans skada. Hon landade ändå i en sandgrop. Jag har tydligen flyget omkring som Peter Pan i sovrummet i natt och landat tokigt i sängen.
När jag linkade ut från tandläkaren Martin Sundler i det snart tomma centrumhuset i Lomma, blev jag glatt överraskad. Jag tog vägen förbi Lomma konstförenings lokal intill det gamla tömda biblioteket.
Här fick jag en helt fantastisk konstrunda. Någon eller några hade målat väggar och dörrar i ett crescendo av färger. Det var helt fantastiskt. Det fanns bara en ren plätt i hela rummet, nämligen dörren in till begravningsbyrån.
Det var då för väl.


Lite lök på laxen:
Bengt-Åke Jönsson som är vice ordförande i Svenska Kryssningsklubbens Öresundskrets hörde av sig.
Jag skrev lite vasst för en tid sedan om kryssningsklubbens lokaler i hamnen.
Han berättar att man har 40 000 medlemmar i hela landet. Alla har tillgång till lokalerna.
Det var också för väl. Fast blir det inte lite väl trångt...

Och glöm inte. I morgon fyller BLOGGEN 1 ÅR!