Äntligen får man bli filmhjälte!

Den här stunden har alla vi journalister längtat efter. Efter att vandrat i filmens mörker med den löjligt ynkliga press skylten i hatten i över 1000 år, har min yrkesgrupp äntligen fått upprättelse.
Jag har nästan fått söka vård efter sett hur journalistrollen skildrats på bioduken. Hollywood har varit särskilt bra på att skildra mina yrkeskår som en samling idioter. Utom en gång.
Det var när ”Alla presidentens män” om Watergate skandalen släpptes 1976. Hjältarna hela dagen blev journalisterna Carl Bernstein och Bob Woodward på The Washington Post som knäckte storyn och fick president Nixon på fall.
Då njöt man verkligen av sin plötsligt upphöjda status. Snart nog ramlade vi ner från berget och utrustades åter med den förhatliga hattskylten.
Idag tyckte Aftonbladet det var hög tid att presentera de nya hjältarna på film. Det är vi journalister. Det är inte bara Michael Nyqvist som spelar reportern Blomkvist i biosuccén ”Män som hatar kvinnor” utan en hel rad ännu mer berömda skådisar som Russel Crowe, Owen Wilson osv.
Jag tänker med sötma på min egen filmkarriär som begravningsgäst i en Bo Widerberg film och fotbollspelare i ”Jonny Rova”, en underbar kalkon som spelades in på Rosengård i Malmö när Zlatan endast var några år gammal.
Filmen blev snabbt skokräm. Jag är stolt över att blivit en del i glansen av ett par snygga dojor.

Nu ser jag fram emot att förverkliga min hemliga dröm: en nyinspelning av Gary Coopers ”Sheriffen”. Jag skulle bli jävligt vass som sheriff. Varför inte också en nyinspelning av ”Den brutna pilen” (Broken Arrow), med James Steward och Jeff Chandler spelar en tuff indian?
Hallå Hollywood!
Jag fixar att spela indian.
Det är alltid tufft och så slipper man den löjliga press skylten i hatten. Vem har sett något sådant i en indianskrud?
Fast här finns en hake. Kolla in mitt presskort här nedanför. Det är något som inte stämmer med filmvärldens presskort-se vinjettbilden från dagens Aftonbladet.
Dessa legitimationer verkar vara förfalskningar. Nej, då får det vara för min del. Jag skiter i Hollywood, men kul hade det allt varit.
FOTNOT 1: Det är jag som maskat mitt presskort, så ingen får för sig att använda ett riktigt presskort på film.
FOTNOT 2: Jag heter egentligen Carl-Axel men alla har sedan jag var sju år sagt Calle, så det så.