Larmet gick! Bloggens redaktionsmedlem, den undersökande reportern och stigfinnaren BG, hörde av sig:
-Calle, badbryggorna är på gång!
Visserligen har vi några fina dagar här i South of Sweden, men bada i havet (12 grader) är det bara vännen Björn Björnskär som gör. Inte ens BG har det på sin kompass sökning.
Trots pollenallergi, astma, kroppen som gistet trävirke och fan och hans moster blev det uttryckning utan tuta. Det fick räckta med min skrällhosta.
Tack och lov har jag endast några 100 meter ner till Lommas Mallorca. Jodå, BG hade träffat rätt: det städades och fejades badfint både på toaletten och långa badbryggan.
Ute i vattnet vandrade orange klädda rymdfigurer omkring. Det var den kommunala städpatrullen.
-Jag kan bada i timmar i en sådan här dräkt, sa en av rymdfigurerna skrytsamt till mig.
Jag tänkte svara dräpande, att Björn Björnskär behövde endast ett par slappa badbrallor, men valde i stället att vara tyst. Vem vill fördärva glädjen en sådan här solig dag i april månad?
Då slog mig plötsligt ett drama som nästan fick ögonen att tåras.
Under bryggan, i vattnet, var det en man i övre medelåldern som för några år sedan slocknade mitt i högsommarvärmen. Lekande och stojande barn fann honom flytande omkring som en badboll.
Hjärtat hade tackat för sig och mannen lika död som en utbombad skyttegrav i Verdun 1916.
Jag tänkte på det när en orange klädd arm-se högra vinjettbilden-stack fram precis på ungefär samma plats. Ni kan också ana handen med högtryckssprutan som tvagade bort alla gröna alger.
Ännu var inte badets stegar nedhissade, utan pekade mot himlavalvet som galet monterade staket.
-Det tar en vecka innan vi är klara, kom det från en dov röst under bryggan.
Den 22 april har Allan namnsdag. Då kan vi brösta upp oss och bada. Om vi törs...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar