Så kan en tysk JULMARKNAD också sluta:

Det här är egentligen läsning för folk som bor norr om Skåne. Vid den här tiden på året vallfärdar nämligen skåningarna till de tyska julmarknaderna. Vi är många som vet hur det går till. Och kan sluta i värsta fall.

Varje helg i adventstider rullar en armada med bussar söder ut till Bremen, Lübeck, Celle osv. I Tyskland förvandlas bussarna till rullande systembolag med billigt vin, sprit och öl. Julstämningen blir, så att säga, toppad.

Mardrömmen infinner sig vid hemkomsten. Då är alla trötta till sammanbrottets rand av den tyska julmarknadens alla fröjder. Nu ska bussarna också tömmas på 1000-tals lådor med sprit och vin och flak med öl. Det är nu som den polska riksdagen börjar.

Alla river och sliter och letar efter sina namnade kartonger och flak. Oftast slutar det lyckligt. I bland går det åt helvete. Det gjorde det för vännen Rolf som fann sig blåst på en kartong med julgodis. Jag fick torka tårar med en veke som livrem.

Julfriden krossad. En svensk som blir av med en låda julsprit behöver både dropp och sjukhusvård. Jag fortsatte trösta så gott jag kunde.

Dagen efter gick larmet. Rolfs låda med julgodis hade poppat upp i den skånska urskogen. Nu startade en vildsint jakt. Rolf och jag slank både hit och dit genom det dimmiga landskapet. Jag försökte lätta upp stämningen med sångstrofen ”Hej Tomtegubbar...”. Det gick inget vidare. Koncentrationen total. En vingklippt törstig svensk är icke att leka med

Hur det slutade? Lyckligt. Glada miner. Skratt. Det etablerade reseföretaget Tjörnarpsbuss finns men ändå inte. Däremot var Mathilda livs levande. Hon hade hittat lådan. Egentligen borde hon fått marsipanen och nougaten som låg i låddan...

Hur den tyska julmarknaden var? Vi tar det en annan jul.