I dag tänder vi ett ljus-jag fick släcka ner

I dag är det första advent. Vi tänder våra ljus för att fara hoppsan. I vart fall var det dit jag åkte.
Jag tänkte göra en storsatsning i år. Täppan skulle smyckas vacker med tusen julljus, så grannarna tappade andan. Det gick åt helvete. Jag for med Hosianna i höjden.
Jag inhandlade en makalös pjäs, rena ormen Långe. Med bravur såg jag till att den ringlade som en anakonda i buskaget. När midnattsmörker föll tändes härligheten.
-SKRIIIIIII!!!
Det var ”Lilla Frun”.
-Nä, dra på trissor. Har Rockbäck öppnat bordell?
Det var grannen.
-Äntligen! Tivoli i Köpenhamn har flyttat till Lomma. ROCKBÄCK, får jag en elefantöl?
Nästa granne.
Ja, så där höll det på. Jag stod som lamslagen. Vad fan är detta? Det blixtrade grönt, gult, blått, rött, ja, hela färgskalan.
Tyvärr lyckas inte vinjettbilden återge den bisarra verkligheten. För det såg ut som kriget hade kommit till Täppan.
Jag tänkte ringa Vita Huset, Washington, USA och bara säga att det var på kul alltsammans, inte alls allvarligt menat. Presidenten kunde fortsätta bomba där man händelsevis bombar för dagen.
Innan bomblarmet började tjuta över Lomma slet jag ner eländet. Jag var skakad. Min slaka stämma ekade knappt hörbart över nejden i byn.
-Bordell? Du skulle allt gotta dig då, vaaa...


(Text och bilder copyright Calle Rockbäck)

Rolf populärare än Elvis!

Queenie, eller ”Lilla Vovven” som hon kallas för, är en oerhört social hund. Hon ger sin omgivning 100 procent kärlek, vuxna som barn. Ja, barn är nog det bästa hon vet, bortsett från Rolf då som är en vuxen person.
När Rolf dyker upp i hemmet kroknar ”Lilla Vovven” helt av gränslös kärlek. Det finns absolut ingen hejd på ömheten. Det blir till en märklig upplevelse.
Annars hämtar hon sig bra från operationen.I fredagskväll kom den första protesten mot att hon måste ha babykläder på sig. Hon sprang helt enkelt och gömde sig när matte skulle sätta på henne en ny fräsch T-shirt.
För att inte slicka på operationssåren (två stycken) efter juvercanceroperationen, måste hon ha dessa kläder på sig. Vi har valt det i stället för en vidrig tratt över huvudet. Risken är annars också att hon sliter upp stygnen.
I morse kunde vi åter knalla den vanliga morgonrundan. ”Lilla Vovven” var äntligen pigg och rask. Nej, utomhus slipper hon babykläderna, vilket hon uppenbart är tacksam för.
På torsdag i nästa vecka ska stygnen tas bort. Fram till dess:
Håll ut!

(Text och bilder copyright Anna-Lena och Calle Rockbäck)

Henke Larsson är blahablaha...

Det är säkert fler än jag som är hjärtligt trött på allt tjat om Henke Larssons innebandyspel. Det här har blivit en så viktig fråga att TV4 t o m lägger om hela golv för att Henke lirar i popsporten.

Vi nötter från en svunnen tid suckar djupt. Ja, det är nästan så man vill spy åt skiten.

Jag ser inget alls märkvärdigt med Henkes innebandyspel. Låt mig balansera upp tjatet.

I minnenas kammare träder tunga svenska idrottsprofiler fram som både dubblerat och tripplat sin idrottskarriär på elitnivå.

Värst av dessa fantomer håller jag Orvar Bergmark (1929-2004). Frågan är om han under sin långa aktiva karriär hade tid att sova. Kolla in kollaget om Orvars bragd här nedanför.

Nu är ni många sportfånar som protesterar och hävdar att kraven på dagens idrottsmän och kvinnor, är så många gånger större. Skitsnack, svarar jag och lägger fram fakta.

I dag är vårt elitfolk professionella. De gör inte annat än tränar, äter rätt och sköter sin kropp på heltid. De får resor till trivsamma träningsläger i Sydafrika eller Australien eller Kalifornien. 24-timmar om dygnet kan de koncentrera sig på det som de älskar mest här i världen. Sponsorer ser till att de har fickorna fulla med pengar.

På Orvar Bergmarks tid fick gossarna och flickorna jobba heltid. Orvar var själv brandman. Idrotten var en kul hobby. Ersättningen var ofta obefintlig, i bästa fall minimal och räknades i korvören. Ordet sponsorer fanns inte ens. Snacka om att ha krav på sig.

Fast i dag kan även för mycket pengar bli ett ok att bära för de aktiva. Enligt uppgift är lördagens gäst hos Lasse Bengtsson i TV4 Percy Nilsson.

Han fixade en storstilad arena i Malmö medan ishockeylaget går på tomgång, trots att spelarna övergöds med pengar.

Orvar Bergmark ler i sin himmel.

Tillägg: Aftonbladet har tydligen missat Hasse "Tjalle" Mild, Djurgården IF. "Tjalle" var en hårding, en äkta järnkamin, som lirade i landslaget i både fotboll och ishockey. (anmärkning från Roland "Hallå Trafikant" Karlsson)

En vanlig svensk dag

Överkurs i onödigt vetande!

Egentligen borde jag ägna mig åt något allvarligt samhällsproblem, typ finanskrisen eller ombyggnads bekymmer i Lomma med vägar och obehagliga telemaster som kan hamna i knäet på oss boende.
I stället ägnar jag mina ömma tankenötter åt onödigt vetande.
Kommunhövdingen Thomas Håkansson blir glad. Mina tankenötter som älskar trams blir glada.
Varför inte koppla av med några berömda fötter, riktiga drömfötter?
Fossingarna ni ser på bilden sprang snabbast i världen den 6 maj 1954. Britten Roger Bannister sprängde den första drömmilen, d v s en engelsk mil eller 1,609344 kilometer för att vara exakt, enligt nätet, under fyra minuter.
Det här var dåtidens största sensation. Roger Bannister blev omedelbart världsberömd.
Vetenskapsmannen Thomas Kirk Cureton, chef för labbet för fysisk fostran vid Illinois-universitet, USA, blev så till sig att han genast tog itu med Bannisters fötter.
Det är alltså Roger Bannisters vänster-och höger fotavtryck ni ser på vinjett bilden. Ni kan också studera dr Curetons mätningar och uträkningarna av engelsmannens blad.
Vetenskapsmannen gjorde den sensationella upptäckten att Bannisters vänstra fot är längre än den högra. Kunde detta vara förklaringen till att han blev först under fyra minuter? Tja, något svar har vi inte fått än i denna dag.
Numera finns det säkert 100 kenyaner som springer under fyra minuter. Alla har förmodligen mindre fötter än Roger Bannister. Vad säger då allt detta?
Jo, ni har fått en överkurs i onödigt vetande. Jag har gett er en öppning inför era vänner. Ni kan skryta med en detalj som få andra vet, nämligen att Roger Bannister hade en längre vänsterfot.
Det är i alla fall mycket roligare än finanskrisen eller stöket i Lomma. Det tycker säkert kommunhövdingen Thomas Håkansson också...

SORGFLOR ÖVER BOKVÄRLDEN!

Den praktfulla högen med kunskap här ovanför, har varit mitt universitet i många år. Det finns inte en jul utan jag handlat den årliga utgåvan av uppslagsverket När-Var-Hur. Nu är det slut. Mitt universitet har efter 64 år gått i graven.
-Det är med sorg i hjärtat som vi tvingats lägga ner boken. Tyvärr har upplagan sjunkit så drastiskt att boken inte längre tog sina kostnader och eftersom det är en mycket dyr bok att producera med en heltidsanställd redaktör och vi inte ville dra ner på bokens kvalitet, tvingades vi tyvärr att fatta detta beslut, bekräftar förläggaren Eva Fallenius, på Forums förlag för mig.
Det är alltså med sorg i hjärtat jag också tar emot denna dystra nyhet.
Den första boken kom ut 1945 och den sista 2008. Jag har samtliga-se bokhögen.
Kunskapsmängden i dessa böcker är ofantlig. Här finns precis allting av vikt som inträffat i världen det gångna året.
Vi bläddrar lite förstrött i den första utgåvan 1945:
När liktornarna kliar blir det snö och rusk. Syfilis ökar dramatiskt i Sverige. Det fanns 1 703 578 kor i Sverige (överkurs), 1888 i romerska siffror skrivs, MDCCCLXXXVII, fast det kan väl alla...
Ja, så där kan man hålla på. Sport, politik, film, musik, teater, vetenskap, osv.
Det var böcker som packades omsorgsfullt med kunskaper. Jag började redan som liten palt att bläddra, läste och förvånades.
Trist nog har jag ett uselt minne, annars hade jag varit mer allmänbildad än Gösta Knutsson (1908-1973), han med Pelle Svanslös och tusentals gåtor och mer därtill.
Nu är det alltså slut.
När: från och med denna jul.
Var: på soptippen, tyvärr.
Hur: Internet knäckte dig.
Adjö, kära vän.

PS: Jag hade lagt in en dold tävling i texten om NVH. Den som först upptäckte felet får en "hemlig" julklapp. Klockan var knappt frukost onsdag morgon, när en skarpögd värmlänning ringde och la till en I i den romerska siffran för 1888. Julklappen kommer med posten.DS

Operationen klar! ”Lilla Vovven” berättar själv.

”Tramsebyttan husse bad mig berätta om operationen. Han är för korkad. Hur ska jag kunna det? Jag sov som en stock och drömde om en prins som bodde i ett pepparkaksslott. Han sa att jag en dag kunde bli hans drottning. Och då vaknar jag upp i en trång bur! Förbaskat också, en underbar dröm som är på väg att bli sann. Jag heter faktiskt Queenie.
Nu är det i alla fall över. Operationen gick bra. Fast jag är vansinnigt trött och har lite ont. Jag har en massa stygn kring mina juver, men jag gör som husse. Vilar mig i form.
Hej på er alla! Håll tummarna för att husse och matte blir människor igen.”





(Text och bilder copyright Anna-Lena och Calle Rockbäck)

På måndag operation, men innan dess...

I morgon, måndag, ska Queenie, en 8-årig amerikansk cocker spaniel opereras för juvercancer. Det är klart att husse och matte ligger vakna hela nätterna av oro för sin lilla älskling. Lilla Vovven är nämligen världens finaste och mysigaste hund, fast det säger väl alla hundägare om sina djur.
Lilla Vovven ÄLSKAR alla människor. Bäst tycker hon om husses och mattes barnbarn. Då ställer hon t o m upp som huvudkudde.
Det finns egentligen bara ett aber med Lilla Vovven. Maten. Hon är komplett matgalen. Det kanske inte är så konstigt då basfödan består av nyttigt torrfoder.
Det finns absolut ingenting som nobbas: julljus, husses inlagda sillar, mattes ostmackor eller vad hon nu lyckas lura till sig. För hon är ytterst listig.
En gång höll det på att sluta riktigt illa.
Det var sommarfest i Täppan med mat, vin och sång samt en värmande sol. Livet var syndigt behagligt. Då slog Lilla Vovven till.
I en barnstol hade ett av barnbarnen spillt en smula. Den fick givetvis inte förfaras. Med en panters vighet hoppade hon upp mot stolen och for med huvudet rakt genom det lilla hålet på stolsidan och landade på dynan med smulan i munnen. Och satt ohjälpligt fast. Barnstolen förvandlades nämligen till ett skruvstäd kring Lilla Vovvens söta huvud.
Det blev en förfärlig aktivitet bland sommargästerna. Folk sprang kors och tvärs och tjoade.
-Vovven sitter fast! Vovven håller på att strypas! Vad gör vi?
Det krävdes snabba beslut. Hennes huvud satt verkligen fast i barnstolen. Det fanns inte en chans att dra ut det genom hålet. Det blev till en dödskamp i Täppan.
Till slut kom det fram både tänger och en såg. Ja, hur det gick kan ni se på de exklusiva bilderna här nedanför. Förstå att husse och matte är nervösa inför måndagens operation.
Rapport följer vad det lider.
Håll tummarna!

Här har du hjälpen!

Lite då och då kör jag ut lysande konsumentupplysning. Senast fick ni njuta av hur man tar bort fettfläckar på slipsar.
I dag när landet bäddats in i den första riktiga vinterdagen med snö och halka är det tid för hjälpmedel. Fortare än ni tror kan ni slå en frivolt på en isfläck och ligga där med både ben-och armbrott.
Då kan den här katalogen bli en vän i nöden-Varsam.
IKEAS katalog känner alla till. All media pumpar ut den i tid och otid. Den här katalogen är det bara den här bloggen som presenterar, trist men sant.
Katalogen är en guldgruva för arbetsterapeuter och sjukgymnaster och inte minst för dig som måste få ordning på ditt liv med diverse hjälpmedel. Varsam, som företaget heter, har det mesta att erbjuda den som hamnar i kris:
Du kan ha svårt att gå. Du kan ha svårt att se. Du kan han svårt att sitta. Du kan ha svårt att höra. Du har svårt med toaletten. Du har svårt med ryggen. Ja, hjälpmedlen är oändliga. Rubbet finns i den här katalogen.
Du ska veta att jag VET efter rullstolar, 7-8 år på kryckor, stora problem med både sängar, stolar, toaletter och andra vardagliga triviala saker,hur otroligt viktigt det är med hjälpmedel.
Allt som finns på marknaden är givetvis inte så bra men utvecklingen i den här branschen är enorm.
Jag minns hur det var för 25 år sedan. Det var ofta inte kul alls, jävlar vad man fick kämpa och vara påhittig för ett drägligt liv.
Jag vet också att mycket får man låna gratis av just arbetsterapeuter när krisen slår till, fast den här godheten skiftar väldigt olika inom landstingsområdena.
Kom ihåg en sak. Se upp i dag. Hoppas du slipper bläddra i den utmärkta boken Akut ortopedi av läkarna Rolf och Jenny Önnerfält.
Kämpa för ett friskt liv. Lycka till med dagen!

Sibirien-kläder räddade mitt liv!

Stopp i lagens namn!
Ni som inte läst mitt Öppna Brev till Lomma kommun, gör det först innan ni fortsätter här. Brevet publicerades här nedanför i går, scrolla en bit ner.
Då kan vi fortsätta.
Tro nu inte att varken kommunalrådet Thomas Håkansson eller projektledare Lotta Ahlfors har svarat. Nej, det kan ni glömma. Däremot häromdagen, då de ansåg att Kai Österberg mätt vägbredden fel på väguschlingen striden handlar om, var man på tåspetsarna.
Hur som helst. Det är ursvagt agerat. Själv agerade vi under torsdagskvällen med att byta ut det punkterade däcket, d v s sonen skötte grovjobbet och jag ficklampan.
Det blev rätt så tufft. Vädrets makter gjorde allt för att trilskas med oss. Jag fick t o m leta fram ett gammalt underställ från en resa till Sibirien i februari 1978.
Det hade inte varit vackert om kommunen indirekt blivit anklagade för haft livet av en stabbig gubbstrutt i samband med däckköret. Helly Hansen-understället samt en pälsmössa av bisamråtta inköpt i Sibirien för 70 spänn, räddade mig från lunginflammation och delvis ansiktet på Lomma kommun.
Understället har sin egen historia. Det var dåtidens varmaste plagg för både ben, händer och fötter. Det är rejäla grejor mot dagens trams. Kvalitén är polyamid.
Vad är då det för ämne? Jag googlar och får fram följande:

” Polyamid används främst till kugghjul, lager, maskindelar, bultar och skruvar. Även inom bilindustri (jo,jo) samt till hushållsmaskiner och kontorsmaskiner.
Nötningshållfast och seg, bra utmattningshållfasthet, beständig mot oorganiska föreningar, oljor, fetter, bensin och organiska lösningsmedel, kan ångsteriliseras, låg friktionskoefficient.
Hög slagseghet och goda mekaniska egenskaper.
Fuktupptagningen är dock hög.”

Ja, kommunalrådet Thomas Håkansson. Jag vet att du läser detta och som även du kan konstatera finns det ingen oro med sådana kläder på kroppen.
I Sibirien med en kyla på 50-60 minusgrader frös jag inte en enda gång. Värre var det för de stackars satar som tvingades tillbringa år i Sovjetunionens läger, Gulag.
Fast det är en annan historia. Egentligen borde man inte klaga över ett punkterat bildäck. Heller hur, Thomas?
FOTNOT: Det finns fler som har det tungt. I Burma, läser jag, att en komiker dömts till 45 års fängelse. Jag får se upp. Det duger minsann inte att vara hur jävla roligt som helst.

ÖPPET BREV TILL LOMMA KOMMUN

”Hej Thomas Håkansson och Lotta Ahlfors!

Efter den senaste tidens intensiva kontakter känns det nästan som vi var på väg att bli vänner. Den där märkliga mätproceduren angående den där förbannade vägstumpen i Lomma medförde att jag gav upp, sträckte vapen. Var t o m beredd röka fredspipa. Jag blev till slut kräkfärdigt trött på allt rabalder om den nylagda infartsvägen till hamnhusen i Lomma.

Då inträffar det osannolika.

Min son som för övrigt bor i Lomma, är på väg i sin bil hem till oss här i hamnen för lite lunch i dag, torsdagen den 20 november 2008.

När han ska passera all röra vid den nya infarten till Höjeågatan trängs han med en grävmaskin (!).

Matchen blir ojämn. Sonens bil med vänster framhjul hamnar i den allt för höga kantstenen. Det blir omedelbart punktering.

Nu står hans bil med punktering på min parkering. Han har fått låna min bil för att inte missa jobbet på en av Lommas utmärkta skolor.

Thomas Håkansson och Lotta Ahlfors!

Ni måste förstå att jag är hjärtligt trött på denna nya infartsväg. Det som INTE fick inträffa har faktiskt hänt i verkligheten.

Egentligen är det inte riktigt klokt.

Hjälp mig innan jag blir galen. Nu tror jag att Kai Österberg som skrev insändaren i Sydsvenskan faktiskt i allt mätande har träffat rätt. För inte tala om alla andra som klagat. Boende har t o m ringt hem till mig och bönat och bett om hjälp.

hälsningar

Calle Rockbäck”

BONDE SÖKER FRU!

Mitt i stormens öga!

Det stormar ute. Vinden ylar nästan in i bloggen. Lomma kommuns projektledare Lotta Ahlfors mätning av en nybyggd vägstump ner till hamnhusen har väckt ilska. Hon får bredden till det lagliga måttet 5,50 meter.

En av de boende i hamnen i Lomma for ut med tumstocken och kontrollmätta. Han fick måttet till 4,50 meter. Snabbt som en vindflöjel skrev han en insändare i dagens Sydsvenska om det fatal misstaget av Lotta Ahlfors.

Ja, sedan ryckte jag ut och tog bilder och skrev ett orkanliknande inlägg om mätningen här på bloggen. Det publicerades onsdags eftermiddag.

Några timmar senare får jag ett mail från kommunhövdingen, kommunalrådet Thomas Håkansson. Han ber mig gå ut och mäta vägens bredd.

Jag mäter i mörker med stormen vinande runt öronen. Jag mäter både en och två och tre och fyra gånger. Lotta Ahlfors har helt rätt. Hennes mätning stämmer. Därmed faller både insändaren och mitt blogginlägg platt till marken. Jag plockar omedelbart bort mitt inlägg. Därefter skriver jag en ursäkt till både kommunhövdingen Thomas Håkansson och Lotta Ahlfors.

Mitt fel är att jag inte själv kontrollmätte den här förbannade vägstumpen innan jag skrev. Efter den fadäsen är jag jättetrött på alla breda eller korta vägstumpar.

Må alla världens kantstenar vila i frid.

SLIPSMIRAKEL!

Nu ska ni få lite konsumentupplysning i den högre skolan. Bilden här ovanför med slipsen som jag spillde-se pilen- bröllopstårta på, har jag visat upp tidigare. Jo, jag var faktiskt på bröllop i lördags.

Vi män är kända för att spilla och drälla. Hur många goda middagar, vin och groggar har inte landat på våra slipsar? Kvinnan vid vår sida suckar lika tungt varje gång.

En fettfläck brukar innebära en smärtsam död för sidenslipsen. Någon sjukvård för ner kladdade sidenslipsar finns inte att uppbringa, trodde jag och du som läser detta.

Givetvis landade bröllopstårtan med grädde sylt och hela rasket på min nyinköpta sidenslips i lördags. Där rök några 100-lappar. Alla tidigare försök med vatten och såpa m m har slutat med att slipshelvetet blivit än mer fördärvad.

Jag bestämde mig för att gå till kraftfull motattack.

Efter dammsugning av marknaden för ner spillda slipsar fann jag Silk & Clean. Efter ytterligare härjande lyckades jag knäcka gåtan var det såldes någonstans. Jo, på Harrods, Marks & Spencer, Bloomingdale’s, Ermenegildo Zegna i Milano och andra ledande varuhus i USA och världen.

Man räknar med att minst en miljon slipsar räddats åt eftervärlden bara under förra året.

Frågan kvarstod:

Fanns undermedlet att få tag på i Sverige?

Jag trappade upp jakten efter den försvunna skatten. Det gav resultat. En butik i Malmö och en i Lund sålde slipsens mirakel medicin. Frågan kvarstod. Funkade det? Det lät nästan som gamla tiders Vilda Västerns underdunderkur som skapade hår åt flintskalliga.

Ali Eftekhari på ”Nonno Herrdetaljen” på Nova köpcenter utanför Lund, tog genast itu med min slipsfläck. Han gnuggade försiktigt med en servett från ett paket Silk & Clean.

Och lätt som en plätt. Slipsen ren och fin. Det var som ett under inträffat.

Jag nästan föll i Alis armar av tacksamhet. Utan att blinka köpte jag mig ett paket med fem servetter för 79 ur svaga svenska riksdaler. Om några veckor är det barndop. Det ska bli spännande och se om det även funkar mot barndräggel.

HOS VETERINÄREN!

Husse tillhör de största töntarna när ”Lilla Vovven” får en fis på tvären. Fast denna gång när det var allvarligt åldrades han 300 år på raken.

Husses franska nervtrådar hängde som nedfallna elkablar i Småland efter en stormig natt.

Veterinär Kerstin Svensson på kliniken Prima Liv, kunde inte finna något vidare prima liv i husse. Hon log mest åt vraket.

Rutinerad och rask i vändningarna, kände och klämde Kerstin i stället på ”Lilla Vovven” och ringade in knölarna. Prognosen glasklar:

-Juvercancer. Det blir operation. Det normala är att denna typ av cancer är godartad. Vi opererar henne inom kort, sa hon och fortsatte:

-Operationen tar två timmar. Ni är med när jag söver henne. Det kommer att gå hur bra som helst. Ni får ta hem henne samma dag.

Kerstin Svensson tog ner allt till en rimlig nivå. Juvercancer är vanligt på tikar. Husse blev genast 300 år yngre. Matte kvittrade glatt men så ligger också kliniken på Fågel Fenix väg i Löddeköpinge, norr om Malmö.

Den dramatiska rapporten om hur det går för ”Lilla Vovven” och canceroperationen kan endast följas på denna vassa blogg.

Ladda för en spännande upplösning i nästa vecka. Husse och matte är på tåspetsarna.

FOTNOT: Juvercancer för tikar motsvarar ungefär bröstcancer för kvinnor.

En tung dag trots lättsamma saker!

I dag hade jag inte tänkt skriva något inlägg alls. Orkar knappt tänka. Orkar därför knappt med att skriva. Orsaken ser ni till höger, vår älskade lilla vovve Queenie som ska fyller 9 år i mars 2009.
Hon är en amerikansk cockerspaniel, världens finaste och goaste vovve.
Jag kommer till henne om en stund.
Annars saknas inte uppslag till ett roligt blogginlägg.
I lördags var det bröllop. Det är alltid härligt med lyckliga unga turturduvor.
I söndags var det ishockey mellan Malmö-Mariestad i Malmö Arena. Det var premiär för min del i Percys storslagna arena.
Vårt ishockeylag har en årsomsättning på ca 80 miljoner. Mariestad ca 8 miljoner. Det blev en match mellan de rika och de fattiga som de rika naturligtvis vann med 5-2. Jag skulle kunna skriva hur roligt som helst om detta ojämna möte inför 6252 åskådare.
Jag orkar emellertid inte. Livet är i dag alldeles för tungt.
För en stund sedan fick jag ett mail från kommunhövdingen Thomas Håkansson. Han ger mig en kommentar om vägbråket-se ett tidigare inlägg-men jag suckar bara. Ber att få återkomma.
Vännen JV i Torsby, min norra utkikspost, hör av sig om fångar som tar livet av sig. Jag känner mig genast mer hemma. Han träffar min tunga sträng. Så här är det:
"Lilla Vovven" har misstänksamma knutar på bröstet. I kväll ska vi till veterinären, men ni fattar samma trista story som jag. Knutar ska man inte ha, varken människor eller djur. Usch, vilken dag, bara tunga tankar.
Förresten, är det någon som vet hur man får bort en fettfläck på en slips? Givetvis landade bröllopstårtan på min slips. Hur får jag bort den kladden? Tips! Tack.
Nej, jag ber om att få återkomma.