Det här inträffade långt före klimatförändringens tidevarv, nämligen i Lomma julen 1902. Även på den tiden sken solen, i bland regnade det och på vintern kunde det även falla rikligt med snö.
I klimatförändringens tidevarv är det knappast någon som tror det är sant, men så var det.
Till julen 1902 fick Kung Bore spatt och bjöd på en hiskelig orkan som nästan fick kustnära Lomma att blåsa ut i havet. Det regnade värre än i musikalen ”Singin in the rain” . Vattennivån steg med över två meter. Hus raserades, båtar hamnade långt upp på land. Lommabukten fylldes av simmande skrikande grisar. Självhushållningen blåste nämligen ut i havet.
För att minnas denna hemska jul placerades en minnessten ut. Det var nu min uppgift att leta reda på den.
Vid sådana tillfällen anlitar man vännen och stigfinnaren BG. Han har energi och kunskaper om Lomma som få.
Det blev till att leta i vattenbryn, i jordhögar och till slut hamnade vi i Lommas djungel. Äventyrskänslan blev plötsligt äkta vara. Jag knäade under bördan att tränga igenom den vildvuxna faunan.
BG, däremot, som sprungit maratonlopp blev hes av upphetsning och manade käckt på. Det är alltså inte alls fel att likna vår expedition med succéfilmen ”Den vilda jakten på stenen”.
-Här är den, skrek plötsligt BG förtjust.
Jag stapplade fram och nästan omfamnade minnesstenen. Vi fann vår skatt.
-Fast det finns två minnesstenar till, fortsatte BG.
-Vad kul, svarade jag. Vi tar den jakten en annan gång.
Det får bli både avsnitt 2 och 3 av det här, så håll utkik. Man vet aldrig vart det bär vägen med BG som stigfinnare.
Källor och tack till ABF-studiecirkeln "Lommas historia" och Lomma Museiförening. De har gjort ett storstilat arbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar