Bloggen avslöjar: Nato-soldatens fältranson

Den här historien började egentligen i somras. 
Jag fyllde 70 år. 
Tog med mig min familj med fem barnbarn till nöjesparken, BonBon i Danmark. Ställde till med ett rejält barnkalas bland karuseller, glass, hamburgare och läsk. 
Det blev till ett minne för livet för alla inblandade. Givetvis fick farfar presenter: vissa seriösa, andra skönt galna, helt i farfars stil. 
En av de mest egendomliga presenterna stod sonen Johan för. Han hade besökt Nato-anläggningen Stevnsfort mellan Rødvig och Højerup. 
Under det kalla kriget skulle Warszawapaktens flottstyrka i Östersjön inte få tillgång till världshaven. 
Det var alltså blodigt allvar fram till kalla kriget slocknade 1991.  
Numera är fortet ett museum. Säljer minnessaker till besökarna.
Johan köpte och gav mig ett paket med en fältranson för en Nato-soldat under det kalla kriget. 
Det är sådant vi stora barn tycker är skojigt. (texten fortsätter efter bilden)

Nu skramlar världen med vapen igen. Statsminister Stefan Löfven presenterade i går en nationell säkerhetsstrategi på Folk och Försvars Rikskonferens i Sälen. Myndigheterna planerar åter skicka ut en krigsfolder till folket osv. 
Det är i ett sådan skarpt läge det är hög tid syna innehållet i den där fältransonen jag fick i 70-års present. 
En sak är då säkert. 
En Nato-soldat får icke vara allt för hungrig. 
Jag fann: 
några grova kex, en liten burk leverpastej, pyttesmå paket med russin och jordgubbsmarmelad, chokladrullen Jankie, lite juice att dricka samt en plastkniv. Sedan var det inte mer.   
Inte mycket att fylla en hungrig soldat med. 
Alltså inget för ett matvrak. 
Det ser mest ut som ett skämt, men är faktiskt på allvar. 
Jag tror jag går ut i köket och vräker i mig en Skogaholmslimpa.

Lomma i vinter-OS: Blankt papper!

Jag har gått igenom deltagarlistan över samtliga (22 stycken) vinter-OS sedan starten i Chamonix 1924. Finner inte ens någon som är född i byn. Tomt. 
Nu är detta ingen vetenskaplig undersökning, så jag kan givetvis ha fel. Hoppas t o m på att jag HAR fel. 
Det visar sig att svenska vinterolympier genom tiderna, kommer från de mest udde ställen i landet, men ingen från Lomma. 
Blankt papper. (texten fortsätter bilden)

Andra sidan lider vintersporten i Lomma under svåra förhållanden. För det mesta hinner dammarna knappt frysa till is förrän tövädret sätter in. 
Denna vinter, har dammarna än så länge varit sjöfåglarnas badbalja. Åka skidor finns inte ens på kartan. 
Vill någon Lommabo åka skidor utför, är det Sälen (72,5 mil) eller Cortina (122,3 mil), vinter-OS 1956, som kan gälla.
Snöskotrar vet vi inte ens vad det är. (texten fortsätter efter bilden)

Nej, det är inte lätt att bli en vältränad vinterolympier med frodigt gröna gräsmattor. 
I går hade vi över sju grader varmt. Våren knoppar. Den som bor i Lomma och vill bli vinterolympier får vackert flytta till nordligare breddgrader. 
Kära vänner, det ser mörkt ut även till nästa vinter-OS i Sydkorea 2018. Någon tävlande från Lomma kommun kan vi glömma direkt. 
Däremot vet jag att i vinterolympiaden i Nagano 1998, fanns det en medborgare från Lomma som var backhoppningsdomare(?)! 
Själv skulle jag kunna tänka mig satsa på bob (bobsleigh). 
Får ta ett snack med kommunhövdingen, Anders Berngarn, om vi inte kan bygga en 2500 meter lång anläggning mellan Habo Ljung-Bjärred. 
Lomma-Sveriges bobcentrum! 
Sug på den karamellen.