Barack Obaman kommer som bekant till Sverige på onsdag i nästa vecka.
Läglig passar tidskriften Fokus på i sitt senaste nummer, att ta fram den stora sågen.
Det är ingen hejd på hur reportern Johan Anderberg far fram med sågklingan. Rubriken på artikeln om den amerikanska presidenten är tuff:
”Den asociale amerikanen”.
En lagstifningsprocessen som gått i stå, hårdare vapenlagar havererat, Guantanamo har inte stängts, sjukvårdsreformen hackar osv osv.
Och som kronan på verket:
”Han gillar inte människor”.
Demokraten Barack Obama hänvisar ofta till presidenternas president, Abraham Lincoln. Fokus har samlat in alla illvilliga uttalande från amerikanska politiker, journalister, debattörer mfl och slår fast.
Medan Lincoln var en social person är Obama en asocial amerikan.
”Det saknas en passion. Han är frånvarande både i den politiska processen och i debatten”, heter det vidare.
När Obama valdes till president första gången, lovade republikanerna i USA, att göra hans tid i Vita Huset till ett helvete.
Landets första svarta president som dessutom misstänktes ha muslimska rötter, skulle få ett helvete. På den punkten har republikanerna fått full pott. Dubbelt upp t o m, eftersom Barack Obama valdes om för en ny period som amerikansk president.
Tidskriften Fokus har alltså lyckats med bedriften att gå i den republikanska fällan. Om det kan man tycka vad man vill.
En invasion i Syrien då?
I USA är vapenindustrin nedlusade med krigshetsande republikaner. Det är lätt att räkna ut var makten ligger.
Den jättelika amerikanska krigsmaskinen får aldrig stå stilla för länge. Det handlar om, gissningsvis, miljontals jobb. Stora tunga republikanska investeringar står på spel.
Därför vinner alltid republikanernas rävspel över en demokratisk president i USA.
Tidskriften Fokus krattar helt aningslöst manegen.
I Sverige.
Det är inget ovanligt att man utväxlar gåvor till varandra när man träffas.
Vi vanliga dödliga brukar ofta ha med oss en flaska vin, när vi går bort. I utbyte kan man alltid hoppas på en god bit mat samt trevligt umgänge.
Inom diplomatin gäller helt andra regler. Vänskapen markeras med kindpussar, stadiga hälsningar, kramar, fred på jorden och blablabla.
Gåvopaketen kan i bland nästan bli av det korrupta slaget. Fast vi svenskar är berömda för det lilla.
Vi har inte riktigt fattat de internationella spelreglerna. I bästa fall kan vi sträcka oss till en kristallvas från Orrefors.
När Lomma för en vecka sedan besöktes av ledande politiker från Elfenbenskusten, blev det ett helt presentbord till Lommaborna.
Ni kan själv se hela härligheten på bilden här ovanför.
Frågan är nu var gåvan ska ställas ut, så Lommaborna kan se och njuta av härligheten.
Varför inte slå till med en utställning om République de Côte d'Ivoire (Elfenbenskusten) på biblioteket?
Glöm då inte ge en av världens bästa fotbollsspelare, Didier Drogba, från landet en egen hörna. Sådant lockar alltid.
Vad Lommas gåva blev till Elfenbenskusten?
Inte en dalahäst, i alla fall, utan en uppsättning handdukar.
Av linne.
Hoppas de är från Klässbols linneväveri i Värmland, så man slipper skämmas.
FOTNOT: Bilden på handdukarna är en illustration.
När Sydsvenskan rullade ut sin redaktion till Lomma, lyckades man göra två fel direkt.
Först stod det i tidningen att nedslaget skulle ske i dag. Sedan slog man sig ner med parasoll, reportrar och folk från marknadsavdelningen utanför biblioteket I GÅR.
Fel dag på fel plats. Två fel direkt. Det andra felet återkommer jag till.
Det är inte lätt att få in tips från lokalbefolkningen, när saker och ting matchas amatörmässigt.
Av en händelse såg jag Sydsvenskans parasoll i går utanför biblioteket. Jag blev förvånad.
Det var väl i morgon, alltså i dag, draken skulle komma till byn och mjölka oss på nyheter.
Nu blev det som det blev.
Linslus som jag är, gick jag dit för kolla läget.
Jodå, Martin som är chef för Sydsvenskans Lundaredaktion, suckade tungt. Inte nog med att han ska ha stenkoll på Humorfestivalen i Lund. Samtidigt ska han rulla ut bitar av sin redaktion till Lomma.
Jag tröstade med att alla i hastigheten kan skriva fel. Det har jag själv gjort många gånger, så det så Martin.
Nej, då tyckte jag det var allvarligare att man valt fel plats.
Det vet alla som bor i Lomma, att den rätta knutpunkten i Lomma är utanför Hemköp med Apoteket, banken, Systembolaget osv.
Det är här som Lommaborna sammanstrålar och utbyter nyheter och skönt sladder med varandra.
Inte utanför biblioteket, med sitt stendöda torg.
Martin som är en trevlig prick, såg ännu mer pressad ut, när jag förklarade att man stod på helt fel plats.
Nu fick man emellertid träffa mig. Vilket knappast gjorde någon lycklig.
En gammal trött journalist och bloggare samt en avdankad centerpartistisk politiker som också passerade värdshus förbi.
Det smakade pannkaka lång väg.
Och det som är så gott.
Den kommande helgen arrangerar Lomma Event, ”Toner vid Borgeby Slott”. Det blir marknad, servering, barnaktiviteter, konserter m m.
Den gamla ladan skakas om ordentligt. På fredag rock`n`roll och opera på lördag.
Räkna med lapp på luckan med sammanlagt ca 1600 festsugna människor i den röda jätteladan.
Och så var det det där med städningen inför slottsfesten.
När jag klev in i den heliga borgen, fann jag slottsherren själv, Max Ferkinghoff , i högsta hugg med att sopa ut alla slottets dammråttor och eventuellt gömda slottsspöken.
”Här kan man inte sitta på några höga hästar. Det är bara till att suga i”, säger han och skrattar så där gott, så att det låter tusen mil från fina skånska slottsherrar som Trolle Wachtmeister, Ramel, Gyllenkrok, Piper mfl.
Det var Max som tillsammans med Löddebyggmästaren, Arne Persson, köpte Borgeby Slott av Lomma kommun, i början av 2012 för 3,2 miljoner kronor.
"För billigt", pep vissa, utan egentligen veta hur illa nedgånget slottet var.
Slottet som var nästan fallfärdigt håller nu på och renoveras.
”Då är det bra med en kvast”, fortsätter Max och så skrattar vi och jag börjar nysa av slottsdammet.
Till helgen kommer här att vara toppenfint. Med fanns också kompis Thomas för att hålla koll på slottsherrens kvastföring.
”Han får godkänt”, säger Thomas som annars driver den nya Sillboden vid Kajgatan i Lomma. Med en sådan slottsherre kan inte helgens Lomma Event bli annat än succé.
Rock on!
Länken, så ni får hela programmet. Klicka HÄR!
Det är bara en tidsfråga innan USA och dess allierade, går till attack. En militär insats mot Syrien närmar sig med stormsteg. Den amerikanska utrikesminister John Kerry, har talat klarspråk:
"Dödandet av kvinnor och barn med kemiska vapen är en moralisk obscenitet. President Obama är fast besluten om att se till att det blir konsekvenser för den som använder de mest avskyvärda vapen världen känner."
Kan det sägas tydligare?
"Hallå Syrien. Nu kommer vi"
Är det fler än jag som känner en hopplöshet?
Det värsta jag vet, är när man säljer ut något som ska bli såååå...roligt. Redan där har man satt ribban.
Uppmaningen:
”Skratta då, för fan”.
Den berömda förväntningen som helst avrundas med ett gapflabb som får tid och rum att rämna. Risken för ett magplask är uppenbar.
Precis det misstaget har Lunds Humorfestival som drar i gång i morgon lyckats med. Programmet med alla humorister som ska uppträda i fyra dagar, är så ambitiöst och kompakt, att en stackars sate blir snurrig i huvudet. Jag känner endast obehag.
Redan innan Sveriges roligaste festival som den kallas för, dragit i gång har skrattet fastnat i halsen.
För en tid sedan damp det ner en annonsbilaga för Lunds Humorfestivalen på 20 sidor med Sydsvenskan.
Sida upp och sida ner, blandades komikernas programpunkter med annonser. Sista sidan kan ni se här ovanför.
Det krävs både örnblick och uthållighet som en Vasaloppsåkare, för att orka ta del av den programpresentationen.
Jag blev så trött på hela den humoristiska röran, att jag var spyfärdig. Sveriges roligaste festival sköt sig själv i sank.
Nej, det var inget kul alls. Och det är väl det som är meningen.
”Skratta då, för fan”.
I stället körde man ut Sveriges tradigaste annonsbilaga.
För att få frid i sinnet, gick jag ut och fotograferade höstens första träd med rostiga löv. Det var inte heller så kul.
Definitivt inget att skratta åt.
Löpsedeln kan tyckas vara en rötmånadsstory i slutet på augusti. Jag har, emellertid, garderat mig och tryckt dit ett frågetecken.
För inte tusan ska väl lilla Lomma som likt kineserna ge sig in och pumpa Afrikanska länder på deras naturtillgångar?
Det låter som ett 1 april skämt.
Allting började med bilden, här nedanför som Lomma kommun lade ut på Facebook i fredags.
Fyra stabila herrar promenerar i Lomma hamn. Det är fr v kommundirektören, kommunhövdingen Joachim Beugré från staden Jacqueville, Elfenbenskusten, tolken (man pratar franska i Elfenbenskusten), samt Lommas kommunhövding, Anders Berngarn.
Joachim Beugré hade tagit sig från den politiska oron till Lomma för att söka information till kommande storprojekt hemma i Jacqueville.
Över den berömda fiskgrytan på krogen Oliveras vid Lomma Beach, dryftades problemen med att bygga ut en 15 mil lång kustremsa i Jacqueville. I dag finns endast djungel som möter hav. Ett framtida badparadis för bleka Lommabor?
Joachim Beugré är nyvald borgmästare och lovade i valet att få fart på utbyggnaden i det fattiga landet, med 70 procent arbetslöshet samt nästan obefintlig infrastruktur.
Därför for Joachim Beugré som ett skott till Lomma, för att se, lära, knyta kontakter och få spännande uppslag. Åt fiskgryta för 198 spänn i gjutjärnsgryta som kommunen bjöd på. Och fick följande besked med sig hem:
”Det kanske finns delar som Lomma kommun kan hjälpa till med. Eventuellt hjälpa till med en planläggning av kustremsan, men inget specifikt är bestämt,” säger Anders Berngarn till mig.
Se där-löpsedeln var inte helt fel ute. Något ligger det allt i det.
Men jag kan inte hjälpa det. Jag kommer och tänka på det fantastisk 1 april skämtet här på bloggen 2010. Klicka HÄR!
PS: Mer behöver inte sägas.DS.
Det här är Lommabon Pär Sturesson, löjtnant i pansartrupperna som står och gör honnör i min Täppa med kakburken i näven.
Ni vet mammas kakburk som jag skrev om i bloggen i onsdags. Även om Pär Sturesson i dag är en pensionerad krigare från P7, Revingehed, så är han alldeles på riktigt.
När Pär läste om kakburken på bloggen och att jag skänkte bort plåtlådan, var han snabb som stridsfordon 90 i svängarna.
Snart stod han i min Täppa och snodde åt sig kakburken. För fler var på gång, men Pär var först, gammal krigare som han är.
”Jag samlar på retroprylar från förr i tiden. Nu har jag och min kvinna köpt en sommarstuga och håller på att inreda den med vintage från 1940-och 50-talet. Din kakburk passar perfekt in. Härligt,” säger Pär och är lika glad som general Rokossovskij, när Röda Armen krossade tyskarna i världens största pansarslag vid Kursk.
I rena rama glädjeyran från min sida, fick Pär en bonusburk på köpet.
På locket står det, "kärnkaffe god arom".
Lyckan i Täppan total.
F d löjtnant Pär Sturesson hivade upp mammas kakburk som en champions league-pokal och inget öga var torrt.
Det var väl en underbar liten söt story om en helt vanlig kakburk.
Långt borta från krigets fasor.
Skönt det.
Får jag presentera Lommas hetaste hoj.
En MFF-cykel.
Det är byns cykelhandlare, Stefan, som plockat in ett ex av den heta hojen. En 3-växlad skönhet med paketstyre. En robust sak av det etablerade märket Crescent.
Det är samma märke som OS-guldmedaljören, Bernt Johansson, började cykla med i landslaget 1973.
Att Stefan är "Blå" begriper väl alla. I den här cykelaffären gör sig icke några HIF-eller AIK-cyklar något besvär. De åker ut.
På söndag möts Malmö FF-IFK Göteborg, i något som kan liknas vid en seriefinal i Allsvenskan.
Intresset är på topp.
När jag skriver detta kl. 14.00, fredag, har inte mindre än 22189 biljetter sålts i förköp. Mycket tyder på fullsatt.
Om MFF kan tygla Tobias Hysén, bör det gå vägen.
Det gäller bara att inte MFF-lirarna är ute och cyklar, om mitt Herrskap förstår vad jag menar. Den avdelningen får Stefan i Lomma sköta.
Nu undrar vi vem som blir först i Lomma med en MFF-hoj på riktigt.
2-1!
På söndag.
ELFENBENSKUSTEN I LOMMA!
Vi har haft storfrämmande från Elfenbenskusten i Lomma i dag. Jag citerar direkt från kommunens Facebook-sida:
"Kommunstyrelseordförande Joachim Beugré från Jacqueville, Lagunens region, Elfbenskusten, var i dag på studiebesöki Lomma kommun för att informera sig om svenska kommuner i allmänhet och Lomma kommun i synnerhet. Kanvaly Sangare, teamledare från Migrationsverket, deltog också vid besöket. Kommundirektör Jan Sohlmér och kommunstyrelsens ordförande Anders Berngarn visade bl.a Lomma Hamn."
Elfenbenskusten har alltså upptäckt Lomma kommun. Hoppas Berngarn bjöd på en glass. Världen ligger öppen.
Spännande!
Visst minns vi den här söta kakburken. De flesta som är födda under 1940-talet har säkert sett den under sin uppväxt. De flesta hem ägde en sådan här plåtburk. Motiven kunde skifta.
När jag var kakmonster som barn, fylldes plåtburken med havrekakor, schackrutor, drömmar mfl hembakade kakor. För på den tiden bakade man sina kakor hemma i köket.
Köpekakor existerade inte.
Dessa köpekakor är dessutom smakmässigt en förflackning av en riktigt god hembakad kaka. Usch!
På min kakburk har locket fått sig en rejäl omgång. Mammas hårda tvagning, har satt sina spår.
Därmed är min PÅELS kakburk inte ens värt ett rött öre på samlarmarknaden. För i dag samlar folk på dessa kakburkar. Men då får det inte finnas en fläck på den färglada plåten. Min kakburk är alltså stendöd.
Det blir soptippen.
Innanmätets nakna skamfilade plåt luktar också av en tid som flytt.
Fast en sak återstår att utreda: firmanamnet PÅELS.
Var tillverkades dessa kakburkar?
Fanns PÅELS i Göteborg?
Jag vet inte. Vet du?
En sak till.
Vill du ha kakburken?
Kom då hem till mig och hämta den.
Du får den gratis.
Malin Sparrman som driver café och konstgalleriet, Kajgatan 34 i Lomma, tände på Jöran Lindkvists idé om en egen turistbyrå i Lomma i form av en helt vanlig liten byrå. Fullproppad med broschyrer. Lätt att nå och att få.
”Jag åkte till Sopstationen och gjorde som Jöran. Köpte en gammal byrå för 150 kronor. Svårare än så var det inte att öppna en Turistbyrå i Lomma.
Och det har blivit en succé. Folk plockar på sig broschyrer”, berättar Malin för mig och slår upp en smoothie åt mig.
Malin öppnade sitt ekologiska Café nere i hamnen 2010. Jag var ytterst skeptisk till etableringen.
Hur skulle det gå?
Ett ekologiskt café mitt i Lommas byggröra?
Det ska ni veta, är ingen enkel sak att besegra. Det krävdes en stålkvinna till det.
Malin Sparrman, importerad från Stockholm.
För nu vet vi hur det har gått. Malins ekologiska skepp har landat väl och blivit ett populärt vattenhål med eget stuk. Allt är vintage, t o m porslinet.
Jag har kommit hit för att kolla in byrån/Turistbyrån, men hade mycket väl kunnat fastna i den trivsamma atmosfären som andades kreativitet.
Nu blev det en poppis smoothie på banan/hallon/mjölk för 40 spänn.
Något för en gammal gubbar med ölmage?
Javisst.
Speciellt i den här behagliga miljön. Med ett oslagbart läge utmed Höje å, tillsammans med Lommas Turistbyrå nummer två. Trean är också på gång. Ute vid Borgeby slott. Det rör på sig. Entreprenörsandan i Lomma blommor för fullt.
En sak till.
Kolla in den originella "takkronan" på bilden här nedanför. Helt ljuvlig. Den skapelsen får vi återkomma till. En annan gång.
FOTNOT: Den 9 juli skrev jag på bloggen om Jöran Lindkvist premiärbyrå i Lomma.
Dygnet runt står den inne på den pittoreska gårdsplanen till hustrun och konsthantverkaren Anna Heijs butik på Strandvägen 111. Se också den inlagda löpsedeln.
Kungen och drottningens historiska namnteckningar i Lomma är ett minne blott. Det hjälper inte ens att vända blad.
Deras autografer på teglet ner i hamnen är putz weg. Utnötta av tidens berömda tand.
Någon har i alla fall putsat upp den numera helt meningslösa plåtskylten.
Alltid något.
För den som gillar plåt.
Den understa skylten är läget för dagen. Varken någon tjänsteman eller politiker i Lomma kommun bryr sig om det remarkabla kungliga förfallet.
Annat ljud i skällan var det den 21 maj 1985, då kung Carl Gustaf och drottning Silvia besökte Lomma i samband med 900-årsjubileumet.
Tut-i-luren!
Denna glänsande dag med sol i sinnet, toppades med det kungliga besöket nere i hamnen.
Folk tog ledigt från sin arbeten. Skolorna stängde. Barnen viftade med små flaggor i papp, blommor delades ut, flaggspel i hamnen, dåtidens kommunhövding doftade extra mycket av rakvattnet, Aqua Vera (jo, jag sniffade på honom), vackra tal och massmedia fanns för en gång skull på plats i byn.
Folkfest, folkfest, hela dan..hela samhället var på benen, och som sagt var:
tut-i-luren!
Hela spektaklet avrundades kungligt som sig bör, med att kungen och Silvia skrev in sina namn i nybakat Lommategel.
Problemet med namnteckningarna infann sig genast efter själva bränningen av teglet. Namnen blev något otydliga.
Hur som helst så placerades minnesstenarna med autograferna i murväggen ner i hamnen.
Det var då det.
I dag är utsikten från den tomma trötta murväggen mycket bättre om man vänder ryggen åt de obefintliga kungliga namnteckningarna.
Tablå!
FOTNOT: Mannens som blåser i tuban heter Lennart och är en illustration.
