-Goddag, dr Hedin. -Guudag, guudag, på sig. -Jo, jag har en sak jag skulle vilja fråga dr Hedin om. -Gäller det när jag löste gåtan med Lop Norsjön? -Lop... -Eller kartlade Tibet och hela Centralasien? -Kartlade? Central...nä, det är så att jag är partiledare för Sverigedemokraterna. -Så, så... -Nu är det så att jag har inte blivit inbjuden till Nobelfesten. -Säger du det, säger du det. -Dr Hedin har som medlem i Svenska Akademien varit självskriven gäst på Nobelfesterma under sina 39 år på stol nr 6. -Ja, självklart, men maten ska du inte sörja. Den är inte bättre än när jag tvingades dricka unket vatten ur mina sandiga stövlar. -Stövlar? -Ja, när jag korsade Taklamakanöknen på en kamel. -Kamel? -Ja, en häst med två pucklar, säger Sven Hedin och skrockar förtjust över sin egen lustighet. Här måste partiledare Åkesson samla tankarna en kort stund. Det börjar bli mycket nu med öknar, stövlar, kameler, kartor och en Lop någonting. Han bestämmer sig för omstart. -Ja, jo, det var det här med att jag fick nobben... -Från Nobelfesten, ja, jag hör du säger det. -Alla andra partiledare är inbjudna, men inte jag. Det är orättvist. -Ja min son, världen är inte rättvis. Det upptäckte jag när jag red karavanvägen mot Mashhad i Khorasan. Det uppstår en kort tystnad. Sven Hedin drar sig tankfullt i mustaschen innan han säger: -Har du hälsat på Hitler? -Hitler? -Du kanske inte vet vem Adolf är? -Jo, självklart, svarar Åkesson och slår samman klackarna. Nej, honom har jag aldrig träffat. -Det var synd det. Om du träffat och hälsat på Hitler, hade du säkert blivit bjuden på Nobelfesten. Om inte annat, så hade jag ordnat det. Adolf och jag var mycket goda vänner, ser du. -Tack då, dr Hedin. -Det var så lite så. I Bokhara... Längre än så kom inte dr Hedin. Jimmie Åkesson flydde fältet. Oklar över sakernas tillstånd.
Mannen bland skolbarnen på bilden är amerikan och heter Greg Mortenson, 52 år. Ni såg honom som hastigast som gäst hos Skavlan den 8 oktober i år. Greg hann berätta att han började som bergsbestigare, men höll på att stryka med när han skulle försöka ta sig upp för världens högsta berg, K2 i Pakistan. I några snabba drag fick vi också veta att han skrivit en bok, Tre koppar te (Marcus förlag), tillsammans med journalisten David Relin. I stället för livsfarliga bergsbestigningar, har han under 15 år grundat 131 skolor som utbildar 58 000 elever i Afghanistan och Pakistan. De flesta skolorna har kommit till mitt i krigets fasor. -Intressant. Tack och adjö, sa Skavlan. Jag nappade och beställde boken från förlaget. Det ångrar jag inte. Maken till människa har världen sällan skådat. Greg har besegrat miljoner svårlösta problem, blivit kidnappad av banditer i Waziristan, Pakistan, besegrat både mullor och terrorister. UTAN VAPEN OCH BOMBER! Wahhabismen är en mycket strikt fundamentalistisk inriktning av sunnitisk islam med bas i Saudiarabien. De har sockrat Pakistan med wahhabi madrassas. Det är alltså i denna ”skolform” som obildade unga män förvandlas till talibaner, terrorister i västvärldens ögon. Mitt i denna livsfarliga röra i både Afghanistan och Pakistan, startar alltså Greg upp drösvis med skolor. Arbetet sker helt på ideell grund genom hjälporganisationen ,Central Asia Institute, som Greg bildat. En moteld av Guds nåde. Människan jobbar som en bäver och är helt orädd. Han borde få Nobels Fredspris.
Läkare Utan Gränser har hört av sig till mig efter att jag skrev om ”Skäggen som USA vill bomba tillbaka till medeltiden”. Så här skriver man: ”Bra att du uppmärksammar en relativt bortglömd kris i Pakistan i gårdagens blogginlägg. Läkare Utan Gränser arbetar i Pakistan sedan 1988 och landet fanns med på vår lista över förra årets mest ignorerade kriser. Sedan juni 2010 är vi åter i området. Vi arbetar främst med akutsjukvård och stöd till sjukhuset i Mingora.” FOTNOT: Bilderna om Greg och hans skolflickor har jag hämtat från Central Asias Institute hemsida som du hittar HÄR! Rubriken har jag lånat från den amerikanska tidskriften, Parade Magazine med 34 miljoner i upplaga. Journalisten Kevin Fedarko blev först med att skriva Mortensons osannolika historia 2003 i just Parade. Artikeln väckte stor sensation. Rubriken till artikeln håller än i denna dag. Tack till Läkare Utan Gränser som jag beundrar utan reservation, för att ni läser min lilla blogg.
”Det var för några dagar sedan, när jag var hos Bengt och blev klippt som det började på riktigt. Ja, ni ser själv bilden till höger. Jag var nästan två vovvar. När husse och matte och alla andra såg mig nyklippt och fin skriade de i högan sky: -Bulan, skrek matte. -En handgranat på vovvens rygg, tjoade husse, men så är han också en gammal murvel. -ÅÄÖ! Vovven lilla, kontrade Rita Heyworth, grannfrun, ni vet. -Bomber och granater. En talibanhund, skrek Barack Obama, upphetsat från andra sidan Atlanten. -En granat från Bofors, kom det fridsamt från Mulla Mulla. Kort sagt. Det blev ett jävla liv. Tala om hundliv.” ”Alla ni som är läskunnig, minns säkert när jag var hos tant Kerstin, min läkare på Prima Liv i Löddeköpinge. Jag berättade om det här på bloggen den 2 september. Den gången tuggade t o m husse i sig mitt hundgodis i ren nervositet. Tant Kerstin konstaterade att det inte var en cancerknuta utan en ofarlig talgkörtel som kan försvinna av sig själv. Annars bara växer och VÄXER den. Det har min gjort." ”Nu har tant Kerstin fixat penicillin åt mig, en riktig dunderkur, så det ordnar sig nog. Men husse ska alltid vara värst. Han berättade för mig, att när han var barn och hade öronsprång fick han penicillintabletter som var stora som vitlökar. Lökar? Det är väl bara damer som har lökar som Kjell Bergqvist uttryckte saken i TV. Han är kul, tycker jag. Nu ska jag vila mig i form som husse alltid säger. Hejdå!”
Blåsningen är en berömd film från 1973 med Paul Newman och Robert Redford. De spelar två skojare i 1930-talets Chicago. Jodå, jag såg själv filmen. Det hör liksom till att åka på en blåsning, lite då och då, så man vet att man lever. Dagens onsdag var så långt ifrån alla blåsningar som tänkas kan. I stället inledde jag kampen mot den kommande vintern och fick bilen hjulfin. Jag hör nämligen till det folkslaget som låter mina vinterdäck vila sig i form hos First Stop i Lomma. -Hej Calle, skrek chefen Jonas genom allt slammer. .Hejdå. God Hjul, skrek jag till svar och hann köra några hundra meter på Industrigatan i Lomma, innan en polis klev ut i vägbanan. -Stopp i lagens namn, sa han inte men jag stannade och tänkte de jagade skjutgalningen i Malmö, för det var ett väldans pådrag. Honnör och vill herrn blåsa i röret. Det ville herrn. Jag blåste som en Benny Goodman. Nej, mjölk ger inget utslag, för det var det jag senast hällt i mig. -Körkortet. Tack. Den unga polismannen tittade tankfullt upp på mig, vred en runda till på körkortet. -Jag trodde du var Robert Redford. Samma hårfärg, sa han inte, men han tänkte det säkert. Jag körde hem. Framgång kräver nykterhet.
Det finns bara ett problem med det här. Skäggen har ALLTID befunnit sig i medeltiden. Det har tydligen ingen militär i västvärlden fattat. Skäggen kan överleva på tunn luft i sina ”osynliga” grottor på 3-7000 meters höjd. Skäggen laddar med att röka mättande haschpipor. Lika listiga som den väldiga stenbocken som också lever på dessa höjder med centimeter stora stigar, kantade med bråddjupa dalsänkor . Lägg då också till att de varit krigare från, just det, medeltiden. (texten fortsätter efter bilden) Är Waziristan jordklotets farligaste plats? Det är en bergsregion i nordvästra Pakistan på gränsen mot Afghanistan med under en miljon invånare. Usama Bin Laden flydde just hit till den här regionen som är ett ledande talibanfäste. (texten fortsätter efter bilden) USA insåg till slut, att det var lönlöst att skicka in elitstyrkor i dessa ogästvänliga trakter med galna hövdingar. Omgivna av vilda krigare som aldrig förlorat något krig, varken mot britterna eller Sovjetunionen. Därför öser nu USA in s k drönare. Det är pilotlösa bombplan som hittills dödat tusentals wazirier och mahsuder. Skäggen sitter säkert i sina grottor, tuggar på en bit torkad get, drar en pipa och flinar. Det är säkert mest åldringar, kvinnor och barn som får sätta livet till i detta medeltida rike. För så är det. Medeltiden är den moderna tiden. Än i denna dag. Folket i Waziristan kommer aldrig att bli en rulle från Hollywood. FOTNOT: Läkare Utan Gränser finns inte längre i regionen. I februari 2009 blev två läkare skjutna, när de färdades i en ambulans för att hämta skadade civila. Det finns inga journalister i området som är utsända av svensk media.
Det här är en liten rund och go lokal nyhet. CNN kommer INTE att uppmärksamma dagens huvudvärk i Lomma. Nämligen: Ska det bli en dansk eller en svensk kamel till julkrubban på Centrumtorget? Givetvis är det dessa fantastiska män och kvinnor i Lomma Event som brottas med problemet. De är i full färd med att styra upp arrangemanget till årets Julrunda den 4-5 december. Julrundans stora nyhet i år blir nämligen en livs levande kamel. Den annars rätt så tradiga julkrubban ska få liv och rörelse. Problemet är bara om kamelen kommer att hämtas från Danmark eller Sverige? Nötter knäckas. Julrundan kommer också att koncentreras till Strandvägen som löper som ett blått band genom byn. Även scoutrörelsen finns med på ett hörn i form av tält på torget. Frågan är vilka som ska vara de tre vise männen? Statister finns. Julkrubban ska hålla till där Lommas A-lag brukar sitta och läska sina strupar. Det kan alltså bli spetsad glögg i krubban denna jul. Jag tog upp det här med att få en kamelkompis till jul, med en av de Lommas mera rutinerade A-lagare. -Kamel? Nä, nä, Rockbäck. Skämtare där, kluckade den rutinerade bänknötaren, så burken med 10,5 procentig öl skvätte. Det är roligt med kameler. Dansk eller svensk? Skit samma.
Fem veckor kvar till advent. Nästa söndag råder vintertid. Vi behöver alltså piggas upp i höstrusket. Vad sägs om en drink? Diamonds Are Forever-Martini. Det är en martini som görs med kyld vodka, Grey Goose, samt en skvätt lime twist. Och så kronan på verket: PLING! En äkta diamant droppas i drinken. Priset för drinken: 18 000 dollar eller exakt 125 854, 20 kr i dagens valuta. Det enda du behöver göra är att boka en flygstol till Tokyo, Japan. Ta dig upp till 45: e våningen på hotell Ritz-Carlton och The Lobby Lounge and Bar. Där hivar du upp 18 000 dollar och bartendern fixar till en diamant-martini, skakad inte rörd. Men du, se till så du inte sväljer den en karat stora diamanten, för den får du behålla. Sugen? Här har du adressen: Tokyo Midtown, 9-7-1, Akasaka, Minato-ku, Tokyo 107-6245 Japan Phone: +81-3-3423-8000 Fast andra sidan. Det kanske inte är Grabbarnas grogg. Jag menar få en diamant i käften. Fast andra sidan två. Mors Dag i maj nästa år. Tid att spara. PS: Älskarinnan ringde precis.DS.
De flesta av oss har säkert sett något av Robban Aschbergs program, Grannfejden i TV3. Grannar som far i luven på varandra, så näshåren ryker. Det är ingen hejd på ovänskapen. Det där är över måttan trist. Nej, låt mig då berätta om hur det går till i min bostadsrättsförening, Skrattmåsen, i Lomma. Vi tar ett kliv in i verkligheten. Under lördags förmiddagen sammanstrålade vi grannar i vår trivsamma lokal och löste Melodikrysset. Ring så spelar vi tonade ut och in tonade programledaren Anders Eldeman. -Vågrätt ett och lodrätt ett, sa han. Musik och smäktande vacker sång. -Setterlind och Staffan, sa min granne Lars-Erik direkt. Vi andra strålade i kapp. Lars-Erik knäckte själva nyckeln på en gång. Gladast blev jag. Eftersom jag är fullständigt ointresserad av alla tänkbara former av korsord. Men min näsa för folk med kunskap är oslagbar. Lars-Erik visade sig vara en klippa. Fast det fanns fler Melodikryssproffs bland mina grannar. Vi sju amatörer som aldrig gjort ett Melodikryss blev inte det minsta mobbade. De som kunde var hur givmilda som helst och bjöd med sig av sina kunskaper. Det blev nästan till en rörande omvårdnad. Hörde Robban Aschberg det? Inte en enda av oss grannar blev rosenrasande och började vifta med högafflar eller annat otyg. I stället bjöds det på otaliga rundor med kaffe, bullar, goda skratt och en värme som gett Astrid Lindgren inspiration till en ny storslagen saga. Om en månad kör vi igen. Jag anar att paret Flax är motorn i den här originella grannsammankomsten. Det var en underbar fin början på en lördag, då Sören har namnsdag. Succé-Flax. Tack. PS: I kväll håller vi på Lotten i Dansbandskampen.DS
Karl P Dals berömda dojor hugget i sten. En sådan staty vill Burlövspolitikern utanför Malmö, Peter Glowinski, sätta upp för att hedra rockaren Karl P Dal som hastigt gick bort 1985, endast 35 år gammal. Han har emellertid stött på patrull. En staty, enligt hans förslag, med de blåa skorna på en piedestal skulle gå loss på 350-450 000 kronor. -Nobben, för dyrt, säger kommunfullmäktige i Burlövs kommun. Där står alltså Peter Glowinski i dag. Då slår mig följande. Jag kommer och tänka på vännen, skulptören Christer Bording som bor i östra Göinge, norra Skåne. Han är vassast i Sverige när det gäller att arbeta med det svarta guldet diabas. Hans offentliga utställningar är otaliga. Christer har numera fått ett internationellt genombrott och var tex med på Biennalen i Florens förra året. I år bär det av igen. Jag vet att han för en del år sedan skulpterade fram ett par blåa skor. Allt med tanke på Carl Perkins klassiska låt Blue suede shoes, en låt som nästan blev ett med Karl P Dal. Jag kontaktar Christer. -Skorna är kvar. Men till ett pris av 85.000:- inkl. piedestal av diabas, så är dom beredda att flytta. Och som ett minne av Karl P Dal skulle dom säkert komma att trivas, säger Christer till mig. Hörde Peter Glowinski det? Plötsligt blir den där statyn flera hundra tusen kronor billigare. Ett par blåa skor till ett vrakpris. Passa på, Peter.
Christer Bordings hemsida. Gå in och kolla in hans mästerverk. Klicka Här!
Här står lommabon Sixten, 89 år, och tittar på ett tomt hål. Det finns inte ens ett frimärke kvar av postkontoret. -Ja, här har man både lämna och hämtat paket. Och köpt frimärken, säger Sixten. Det var då det. Nu går Alf med sin kraftfulla maskin in i slutspurten. Av Centrumhuset som varit lommabornas nav i livet återstår endast ett yttre skal. Den första totala avskalningen blev alltså postkontoret. Det enda som återstår är en hängande del, där postmästaren satt och så personaltoaletten med en svajig dörr. -En gång i tiden kunde man t o m betala räkningarna här. Det känns konstigt att allt är borta, fortsätter Sixten och ser tankfull ut. -I dag har vi inte ens någon postdiligens kvar, säger jag. -Tänk om vi ändå hade haft det, svarar Sixten och våra vägar skiljs åt. En bit bort brummar Alfs maskin. Nästa som ryker för alltid kan bli den sprängda fönsterrutan in till Engströms. Det var där jag köpte mitt snus.
Den 21 september i år, skrev jag ett inlägg om Lasermannen här på bloggen. Jag varnade för utvecklingen efter Sverigedemokraternas valframgång. Det var precis vad som hände efter Ny Demokratis framfart i början av 1990-talet. Lasermannen trädde fram. Jag vill absolut inte få rätt. Tyvärr verkar det så. Flera med invandrarbakgrund har skjutits i Malmö. Polisen varnar folk från att knalla omkring på mörka platser samt se upp vid busshållplatser. Polisen jobbar också med teorin att Malmö fått sin egen variant av Lasermannen. Fram för mer Göingeflickorna. De mest genuina svenska sångfåglar med "Kära mor" som storsäljare i början av 1960-talet. Nu har de för övrigt fått en väg uppkallad efter sig-Göingeflickornas väg-hemma i Boalt, östra Göinge. Tack för bilden Christer som bor granne med vägskylten. Vi behöver ett plåster. Det kommer här:
-Goddag, dr Hedin.
