Calle Rockbäcks BLOGG

Fly me to the moon: Blåst av månskojarna!

2012-02-02T11:35:00.006+01:00

I maj blir det nio år sedan jag köpte en bit mark på månen. Faktiskt över 4000 kvm exklusiv månmark. I köpet ingick även rättigheterna till framtida fyndigheter av mineraler, olja och vatten.
Jag såg det som ett kul skämt. En bröllopsgåva till sonen och hans hustru.
Månmäklaren, Leif B Pålsson, med kontor i ett av Malmös mera sjaskiga industriområden, ordnade affären. Jag fick drös med papper och en månkarta med tomten markerad.
Så här ser månkartan ut:
Nå, vad hände sedan?
När jag kollade upp saken, förstod jag att jag fått rätt. Det var ett klassiskt bondtjuveri. Månmäklaren Leif B Pålsson har förmodligen flytt till månen i en månraket. Han finns inte längre att få tag på längre.
2007 talades det luddig om i seriösa affärstidningar, att markbitarna på månen stigit 40 gånger i värde. Jaså.
Jag grävde vidare och fann skaparen av detta, skulle det visa sig, världsomspännande skojeri. Jo, faktiskt verkar det vara så. Mannen heter Dennis M Hope-se bilden.
Han var en usel skoförsäljare och buktalare. Något måste han göra för försörjningen.
Snilleblixten blev att kränga mark på månen. Det har han faktiskt gjort sedan 1980. Buktalaren ”has landed”, om Herrskapet förstår vad jag menar.
Medan den svenska hemsidan gått i graven. Lever den amerikanska fullt ut i cyberspace.
Fast det som gör mig mest bekymrad, är hur svenska tidningar helt seriöst har behandlat bondfångeriet.
Ett journalistiskt haveri.
Tänk, man borde i alla fall få vara glad när det tränger på. Även om man nu råkar bo på månen (hipp).
'

Röret som bromsat mitt liv

2012-02-01T13:00:00.013+01:00

Jag vet att man en längre tid saknat material från Lomma på bloggen. I går bättrade jag mig. Det blev det ett inlägg om vädret i byn. Annars har det varit tomt en längre tid. Orsaken ser ni på bilden.
Till vänster ett friskt luftrör.
Till höger ett sjukt och kraftigt inflammerat luftrör.
Det inflammerade röret kan lika så väl vara mitt. Det kallas för astmatisk bronkit.
Jag har haft skiten i ett par veckor nu. Svår hosta dygnet runt. I bland när hostan vrålande är på väg ut blir det tvärnit vid gomseglet. Baksug. Hela skiten far ner i tårna, för att sedan åter pressa sig igenom ett nästan helt blockerat luftrör.
Resultat. Ruggiga kvävningskänslor. Tonvis med slem som proppar igen Rockbäck. Det är väldigt ångestladdat.
Det började med en vanlig sketen förkylning. Det börjar alltid med en vanlig sketen förkylning. Jag har nämligen haft det här sedan jag lämnade babystadiet.
För det mesta släpper det efter 2-3 dagar, men inte denna gången. Nu hade det bestämt sig för att mangla Gubben utan nåd i veckor.
Lungklinken på det Stora Sjukhuset, har försett mig med mediciner för att underlätta andningen. Det har lättat för stunden. Tack för det.
Att lämna stugvärmen har inte varit att tänka på. Kylan är en dödsfiende. Rören lägger av direkt.
Jag har alltså inte kunnat röra (hoppsan) mig ute i samhället, utan försökt varmköra bloggen ändå.
I går gick jag ut en meter. Tog bilden på den snöfria Täppan.
I dag var jag ner till Vårdcentralen. Provtagning. Kom hem utan min vackra basröst. Lät mer som Kalle Anka. Inte bra alls.
Fast, gott folk, det blir bättre och bättre, dag för dag...på fredag har Rita Hayworth och-ja, hon har bytt upp sig-hennes Brad Pitt, bett oss titta in. Det är i stort sett rakt genom väggen, så vi kommer. Jag tar med mig min Doris Day.

SNÖSKYFFEL? Lomma snöfattigast i Sverige!

2012-01-31T14:46:00.015+01:00

För drygt tre månader sedan tog jag bilden på snöskyfflarna. Coop Forum hade verkligen laddat upp för en vargavinter. Tänkt så fel. Så här långt, vill säga.
Nu blir det väl snart tokrea på spaden som ingen köper. Orsaken heter snöbrist. Denna vinter har Lomma endast fått några få flingor. Det är allt.
Det var andra tongångar förra vintern. På bilden under till, är det grannen som tömmer sin balkong på snö. Då gick skyfflarna varma i Lomma. Om du ägde någon, för då var det en skriande brist på skovlar.

SMHI:s snökarta visar tydligt hur snöriket Sverige ser ut den 31 januari 2012. Ingemar Stenmarks Tärnaby i Hemavan leder snöligan med över 70 cm. Mörkaste blått.
Längst ner till vänster är det en pytteliten grön snöfri tarm. Det är Lomma det. Jumboplatsen.
Tidningarnas larmande om snökaos, känns främmande för oss Lommabor. Visserligen är det några minusgrader ute, men solen ödslar med sina strålar.
Jag kollar in den norsk väderstationen YR. Lomma de närmaste tio dygnen. Mer sol och köld, men ingen snö.
Jag tror jag säljer snöskotern...

Snabbkommentar från Elin Rolandsdotter. Hon läser till veterinär i Polen. Om vinjettbilden med snöskyfflarna skriver Elin:
"Dom skyfflarna skulle behövas i Polen. Här skottar dom med skyltar i trä som substitut".
Polen har fått mängder med snö (min anm.). Elin rapporterar också att Warszawa har 20 minus i dag. Ta på dig vargmössan från Dalsland, Elin.

Sladdertackan om kändisarna twitterkul!

2012-01-30T14:11:00.013+01:00

Paris Hilton berättar på twitter, om hur kul hon hade i Las Vegas, natten till lördagen. Fullt håll-i-gång. Det låter trevlig. Jag vill veta mera.
Mark Levengood fyller på med att käka upp starka män till frukost i Helsingfors. Ja, så där går det till när kändisarna twittrar.
Sladdertackan har fångat upp en liten skärv av helgens alla kändistwitter i världen.
Håll till godo!
Mark Levengood öppnar starkt:
-Tittar på Skavlan och blir så orolig för den rare Björn Ranelid. Tror han solar i en mikrovågsugn.
Jonas Gardell vill inte vara sämre:
-En nyans av brunt.
Mark Levengood växlar spår:
-Träffade just "världens starkaste man", han Samuelsson på gatan här i Göteborg. Gulligt. Såna där söta äter vi till frukost i Helsingfors.
Det äkta paret Niklas och Jenny Strömstedt verkar umgås via twitter. Det började med att Jenny skrev in en tweeds (jo, det heter så i twittervärlden):
-Nä om man skulle ta och dra några skämt, gå en stå-upp kurs i NY och bli rolig. Medvetet rolig. Med timing. Rolig måste var årets grej. Hoho.
Maken Niklas var inte sen att svara:
-Du är roligare än alla Sveriges ståuppkomiker tillsammans. Med timing och fullt medvetande.
Jenny kontrar (varför pratar man inte hemma med varandra?):
-Kärleken är blind
Och så efterlyser Niklas:
-Hej Twitter! Nån som har ett Stiga Stellan Bengtsson pingisracket att sälja? RT:a gärna. Bjuder 350 spänn. En present som jag ska ge bort på lördag.
Maria Wetterstrand har stor passion för konståkning. Hon ser på TV. Twittrar energiskt om konståknings-EM i Sheffield. Fast får problem.
-Följer konståkningen, kan inte uttala georganskans namn (Gedevanisjvili, min anm.).
Det är inte bara problem att uttala Gedevanisjvilis namn. Nej, något som bekymrar är också disken.
Maria Wetterstrand skriver:
-Det räcker väl att det ser ut som att jag har tänkt diska? Liksom ställt allt i högar och fyllt vatten i diskhon när gästerna kommer.
Och så börjar hon förstå finska språket. Bra det. När Gubben hennes är finne.
Magnus Uggla som söp till (vitt vin), när han följde Voice i lördags i TV4 (bandat). Var bakis när han vaknade upp på söndag morgon. Uggla är som bekant coach för ett gäng sångare i programmet. Ja, så jobbar han påhttp://www.blogger.com/img/blank.gif en snusfri dag. Lycka till.
Jaha, så där går det alltså till på twitter.
Kändisarna öppnar upp sig. Anja Pärson berättar t o m vad dimma heter i ST Moritz: malojaslangen
Sladdertackan tackar för informationen.
Hänt i Veckan behövs inte längre.
Avrundning.
President Barack Obama sjöng en stump offentligt i förra veckan.
Nu är han inbjuden till ”American Idol”.

Följ mig på twitter. Klicka HÄR!

Tok-TV!

2012-01-29T10:59:00.016+01:00

Jag har i veckan haft ett samtal med en kompis som blivit av med båda sina ben pga sjukdom. Fast det sista benet rök i samband med en äventyrlig seglingseglats. På grund av sin sjukdom borde han kanske inte varit ombord på den där fördömda segelbåten.
Vi diskuterade TV-programmet ”Mot alla odds”. Ett gäng gravt handikappade människor ska ta sig fram bland Afrikas vilda djur. En safari med monsterlika rullstolar. En deltagare utan armar och ben. En annan med en allvarlig hjärnskada osv. Det handlar om 150 mil, mina vänner. Tänk på det.
Själv har jag en gedigen erfarenhet av ett liv som handikappad, med över ett år på raken i rullstol och sju år (1987-1994) med kryckkäppar. Sedan har det blivit kryckor och strörullstolar, lite då och då, som på bilden.
Jag och kompisen kom snabbt fram till slutsatsen: tokstollerier.
Ingen av oss skulle ens drömma om att ge oss ut på något sådant äventyr.
En gång flög jag till Tunisien med ett gäng kompisar. I mitt tillstånd blev det en pärs. Kompisgänget fick göra en gedigen insats för min överlevnad.
SVT har givetvis en omfattande säkerhetsapparat kring de här människorna. Fattas bara annat. Det skulle allt se ut om ett lejon åt upp en av deltagarna. Fast den här säkerhetsapparaten får vi aldrig ta del av i TV, för då skulle det inte bli BRA TV.

Safariledare är en ung vacker kvinna, som under många år levt ensam i en liten hydda på savannen i Tanzania. Storviltsjägare. Hur normalt är nu det då?
Fast, Natasha Illum Berg, eventuella handikapp syns inte utanpå den vackert välpolerade ytan. Därmed varken kan eller vill jag, påstå att Illum Berg lider av något handikapp. Det må vara hennes ensak.
Hur som helst. När en sjukdom inte syns, är vi alla människor helt normala, men är alla det då? Nä, knappast.
Nu ser vi fram emot, när det här konceptet kokas ner av TV5. Ett gäng åldringar med alzheimer släpps lösa på Antarktis isvidder för att göra en Roald Amundsen. Lämpliga programledare blir Filip och Fredrik. Helt och hållet deras nivå.
Jag tror jag behöver en whisky on the rocks.

FOTNOT: Norrmannen, Roald Amundsen, blev först till sydpolen, Antarktis, den 14 december 1911.

Nu twittrar jag också-om chokladpudding!

2012-01-28T13:21:00.010+01:00

Det tog tid. Orsaken är banal. Jag fattade inte vitsen med twitter. Andra sidan så tar jag tid på mig.
Det tog också lång tid innan jag skaffade Internet. Under hela 1990-talet använde jag min dator som skrivmaskin. Det var först 2001 jag kopplade upp mig. Även då var jag skeptisk. Orolig över att hela rasket skulle sprängas i luften om jag tryckte på fel knapp. Det hände inget, bara flöt på i expressfart.
En dag sa mina söner till mig:
-Far, du måste börja blogga.
Blogga?
Sagt och gjort. Jag startade Dr Kurbergs blogg. Galenskap i kubik. Mad som blogg, fast med eget påhittat material. Det kunde blir hur tokiga inlägg som helst. Fantasin sprängde alla gränser. I dag tronar minnet av Dr Kurberg lite här och var på cyberspace.
Det hade det goda med sig att jag lärde mig bloggverktyget. Och det i sin tur resulterade i en mer allvarlig callerockback.blogspot.com, alltså bloggen som du läser just nu.
I veckan började jag äntligen twittra. Poängen med det är att följa olika personer. Jag följer tex Magnus Uggla, Anders Jansson, Jenny Strömstedt, Maria Wetterstrand, Barack Obama, Ricky Gervais mfl. Kul. Givetvis får de ta del av min klokhet, tex att jag ska laga chokladpudding på mormors vis.
Vem vet. Twitter puddingen hjälper kanske till och skapar fred i världen. Tekniken, kära vänner. Tänk då vilken insats min kära mormor har gjort.
Nu är jag så färsk twitthttp://www.blogger.com/img/blank.gifrare, att ingen följer mig. Ingen har hakat på chokladpuddingen på mormors vis. Fast vem bryr sig om en nybörjare.
Hela världen twittrar, sägs det. Nu även jag. Börja du också. Följ mig så lovar jag att följa dig.
Vi möts på twitter.
Och alltid på bloggen.

OBS: Här hittar i mig på twitter:

Lika som bär: Stefan Löfvén och boxaren Brian London!!

2012-01-27T13:17:00.010+01:00

Det har redan poppat upp en hel del förslag på sossarnas nya partiledare i matchen, ”Lika som bär”.
Mitt förslag med f d proffsboxaren, Brian London, känns mera mitt-i-prick. Inte nog med att Stefan har ”ärvt” Brians boxarnäsa.
Bakom kulisserna har Stefan Löfvèn visat sig äga hårda nypor. Utan att blinka tog han fighten mot fyra arbetsgivarorganisationer. Dessutom, har han markerat revir mot LO-basen, Wanja Lundby-Wedin. Det är nästan lika tufft som det var, att gå en match mot Muhammad Ali.
Fråga Brian London som dansat med Ali.
Stefan Löfvén är alltså inte rädd, för att ta en smäll, för att få in två.
Precis som britten Brian London, kallad The Blackpool Rock, tog emot en gång i tiden. Brians näsa, kran, snabel eller snok, fick ta emot många råsopar genom åren. Det blir lätt så när man har en vildvuxen stil i ringen. Backade aldrig en millimeter. Helst pang på rödbetan. Rakt fram, rätt in i skiten.
Det är väl ungefär den färdvägen som Stefan Löfvén som partiledare för socialdemokraterna nu måste ta. Inte backa en millimeter.
Först rätta upp partiet som är svårt sargat efter Juholt. Sedan måste han tämligen omgående ta matchen mot alliansen som verkar ha tappat stinget.
Ursäkta, vad är klockan, som John Cleese sa, men finns alliansen kvar?

Han ska svetsa samman socialdemokraterna!

2012-01-26T10:51:00.011+01:00

Det blir alltså helt riktig en arbetare som ska svetsa samman sossarna, ett parti i fritt fall.
Stefan Löfven, 55 år, utbildade sig till svetsare och började 1979 på Hägglunds i Örnsköldsvik. Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Sedan har det bara gått uppför. Och uppför. Metallordföranden med 350 000 medlemmar i ryggen har nu lämnat svetslopporna bakom sig för alltid.
Nu får han alltså, ”Det finaste jobbet en arbetargrabb kan få”, nämligen att bli partiledare för socialdemokraterna.
Därmed tar den fackliga rörelsen i landet ett järngrepp om makten. Det är något man drömde om redan på Tage Erlanders tid.
För bakom kulisserna vakar städgumman, LO-basen, Wanja Elisabeth Lundby-Wedin. Hon har själv tagit på sig partiets städroll. Det går ut på att alla ska vara rättrogna den socialdemokratiskta rörelsen.
Om en debattör eller krönikor med partianknytning inte säger eller skriver rätt, rycker Wanja ut och knipsar han/hon i örat.
Därmed fullföljer hon en gammal fin tradition inom rörelsen. Under 1970-talet var det tex Ingemund Bengtsson (1919-2000) som agerade städgumma.
Korgossen, Stefan Löfven, är naturligtvis rena rama drömprinsen för Wanja. Visst har dom haft sina kontroverser, men cleaning women, Wanja, har aldrig behövt ta till rotborsten för att få metalls hövding att glänsa. Även om det var bra nära då Löfven sa nej till LO:s kvinnopotter, en samordning av löneförhandlingarna. Då åkte såpan fram.
Allt således frid och fröjd, eller...Tommy Waidelich som handplockades till uppdraget som ekonomisk talesman av Håkan Juholt, städas ut.
Heller hur Wanja?

Vakna Ingvar! Måste det vara på detta viset?

2012-01-25T13:49:00.010+01:00

Något har gått allvarligt fel här. Medan IKEA säljer muggar för en spottstyver, 5 kr/st, säljer M FF:s shop muggar för 50 kr/st. OK, man har klistrat på klubbens vackra vapen sköld, men ändå. Det gör muggen 45 kronor dyrare. Fast med klubbmärket blir den vita muggen plötsligt en souvenir. Då stiger priset plötsligt med 900 procent. Det känns nästan som man blir rånad.
Måste det var på detta viset?
Nej, självfallet inte. Nu är inte MFF ensamma om att ta ockerpriser av fansen. Prisnivån bland storklubbarnas souvenirsortiment över hela världen, är ungefär det samma.
Om möbelgeniet, Ingvar Kamprad, gluttat innanför dörrarna på dessa klubbshoppar, hade han fått dån dimpen. Man klår supportrarna på kulor som det inte ens går att sparka på.
Nu har emellertid någon tänkt till i MFF. På Facebook trumpetades följande försäljningsknep ut:
”Kommer du in i shopen mellan den 25 och 31 jan 2012 och säger " SM GULD 2012" så drar vi av 15% på en valfri vara när du handlar”.
Jaha, som Ingvar skulle ha sagt.
Ingvar som också blev världens matgeni. Kokt korv med bröd för en femma. Och så då köttbullarna som erövrat jordklotet.
Hur tror ni han ser på affärsverksamheten med klubbarnas souvenirer?
Jo, den businessen har han helt missat. Ingvar har aldrig visat något större intresse för sport. Trist som en missad straffspark.
Men tänk om?
Ja, då hade vi kunnat köpa alla världens sportsouvenirer på IKEA, 75 procent billigare. Minst.
Och tänk som Ingvar. Mängden. Över hela världen. Kulor, gott folk, både till klubbarna och IKEA.
Manchester Uniteds varumärke uppskattas till över 4,5 miljarder kronor. Bara en sådan sak.
Sugen på mer än korv, Ingvar?

Manchester Uniteds badlakan går på 144 svenska riksdaler mot MFF:s 249 sura kronor. Fast billigast, överlägset, är fortfarande IKEA:s badlakan. Futtiga 79 glada kronor.
Bara så ni vet.
Sänk priserna, MFF!

Varför fick vi inget veta? Krigets fasor mörkades för svenska skolbarn för 60 år sedan!

2012-01-24T10:52:00.007+01:00

Det här är Rörsjöskolan i Malmö. Där började jag i skolan 1953. Vi fick grunderna, tex hur viktig uppfinningen flintyxan blev för mänskligheten för tusentals år sedan. Plus och minus och armar uppåt sträck i gymnastiksalen som stank av klor, för den låg inhyst i Rörsjöbadet.
Åtta är tidigare kom 30 000 lägerfångar till Malmö hamn-se den inlagda bilden i vinjetten.
De flesta kom med Folke Bernadottes vita bussar. Utmärglade och halvdöda efter år i nazisternas koncentrationsläger i Polen och Tyskland. Vissa som bars i land i Malmö var redan döda. Förfärliga scener utspelades. Unga, gamla, stora och små barn med brokiga dödliga öden i bagaget. Allt i en enda salig röra.
Om detta fick vi skolbarn på Rörsjöskolan inget veta. Lärarnas läppar förslutna. Tystnad.
Censur?
Nja, möjligen något ditåt. Kanske tidsandan. Andra världskrigets fasor fanns inte i skolvärlden under 1950-talet. Inte i min, i alla fall. Koncentrationsläger, gaskammare och lik högar definitivt tabu.
Så var skolan i Sverige för 60 år sedan. Skam.
Lika många år skulle det ta, innan jag fick reda på denna dramatiska historia. Först i förra veckan såg jag filmen, ”Hoppets hamn”, på en DVD. Den dramatiska historien som utspelades våren 1945 i Malmö hamn. Medmänniskor i ett eländigt skick staplade i land. Döende. Nazisternas illdåd. Röda Korsets personal mötte upp. Avlusning. Omvårdnad.
Mitt i all bedrövelse volontären Stig Kinnhagen, 15 år. Svartvita bilder och Stigs varma famn förbarmade sig över ynglingen, Joe Rozenberg. Överlevare.
Filmen hade biopremiär i Malmö i höstas. Då möttes de igen.
I dag bor Stig i Lomma. Joe i Minneapolis, USA. Tårar. Hetta. Ömma kramar.
Nu kommer dokumentärfilmen i SVT2 på torsdag. Missa inte den.
Min fråga kvarstår.
Varför fick vi inget veta?

Burken som räddade korven i Sverige

2012-01-23T12:29:00.012+01:00

Det här är Torsten. Honom känner hela Småland igen. Journalisten som alltid var först med både små som stora nyheter.
Nu upptäckte vännen Torsten, att jag vid ett tidigare tillfälle lagt in klassikern, en burk Bullens Pilsnerkorv i min banner.
Direktrapport från Torsten i solstolen i Thailand:
”Glad att du har med Bullens pilsnerkorv. Begreppet har sin grund i min hemort Alvesta. Där brast hygienen på slakteriet KLS 1952, kött som slängdes in kylskåpen under livsmedelsstrejken var skämt när korvtillverkningen återupptogs, varpå en paratyfusepidemi drog över landet och skördade dödsoffer. Alla från Alvesta riskerade stryk och Alvestakorven var dödsdömt som varumärke. Dramatenskådisen Erik Bullen Berglund ställde mot betalning upp och medverkade i namnbytet, lite historia.”
Tack Torsten.

Året var 1953. Den svenska korven låg döende. Vem ville käka korv när man kunde dö? Något måste göras för att rädda korven.
En av dåtidens hetaste skådespelare (103 filmer!)var just Erik Bullen Berglund.
Nu var inte han vem som helst. Utbildad kock på Le Chapon Fin i Bordeaux och Claridges Hôtel i Paris. Under 1930-talet gav han också ut en rad populära kokböcker.
Fortfarande bläddrar dagens kändiskockar i Bullens klassiska kokbok. Det är något av husmanskostens bibel.
Erik Bullen Berglund (1887-1963) lånade som Torsten berättade om, ut sitt ansikte på burken. Resten är korvhistoria. Den svenska korven räddad. Tack för det. God är den också.
Konstnären Göran Tull blev så till sig att han målade burken i olja och kallade konstverket för ”Deformerad burk”.

RECEPT
Bullens klassiker.
För 1 portion
1 knäckebröd
1 Bullens Pilsnerkorv
Senap (favoritsorten)
1 lagerblad
Några korn kryddpeppar
1 glas öl
Lägg korven i en kastrull med vatten (helst i spadet). Värm några minuter tillsammans med lagerbladet och kryddpepparkornen. Koka inte. Lägg korven på ett knäckebröd och bred på med senap. Håll upp ett glas kall öl och njut.

Handbok för mor-och farföräldrar-DAGISSJUKDOMAR!

2012-01-22T13:32:00.009+01:00

Den som har förmånen att få barnbarn är bara till att gratulera. Att få bli farfar som jag själv, är grädde på moset, så att säga. Det finns inget ljuvligare i ens liv. Även när barnbarnet nyser farfar rakt upp i ansiktet, blir duschen nästan till en happening. Vi skrattar så vi nästan kiknar.
-Vad duktig flickan (eller gossen) är. En nysande Nobelpristagare på gång, berättar vi sedan för de stolta föräldrarna.
Vad vi inte tänker på-gudskelov-är att barbarnet kan vara en vandrande smittobomb. Ja, det är faktiskt mycket som talar för att så är fallet.
Socialstyrelsen har gett ut en lista över vad som kan drabba våra små gossar och flickor på förskolan, dagis, daghem etc. Det är en lista alla föräldrar noga gömmer undan för sina mor-och farföräldrar.
Så här ser skräcklistan ut.
Calicivirus (noro-och sapovirus), förkylning, huvudlöss, höstblåsor, impetigo, influensa, magsjuka, pneumokockinfektion, skabb, scharlakansfeber och springmaskinfektion.

Vi ska titta på tre av dessa dagissjukdomar.
Den första, calicivirus, är alltså vinterkräksjukan. Impetigo (svinkoppor) är en mycket smittsam hudinfektion som kan få epidemisk spridning i framför allt förskolemiljöer (Smittskyddsinstitutet). Pneumokockinfektion är bakteriella luftvägsinfektioner. Den är en av de viktigaste orsakerna till lunginflammation och dödsfall hos framför allt gamla människor är vanliga (Smittskyddsinstitutet).
Den där sista, pneumokocken, är naturligtvis en kock vi gamla gubbar och gummor helst bör undvika.
Ha det så trevlig med barnbarnen.
Jag gör mitt bästa. Och du, lider nu av bacillskräck? Glöm det.
Ursäkta, jag måste snyta mig.
FOTNOT: Jag borde kanske illustrerat det här inlägget med en docka, men jag leker inte med dockor.

Håkan Juholt historiska avgång fiasko i Svt-UTAN BILD!!

2012-01-21T15:23:00.009+01:00

I dag meddelade socialdemokraternas partiledare, Håkan Juholt, att han avgår. Sitt historiska besked hade han valt att lämna från en galleri i hemstaden Oskarshamn. Det sändes direkt i TV. Ja, i vart fall i TV4.
Den svenska statliga televisionen har laddat länge, för att ge oss tittare detta meddelande. Då blev det fiasko. Ett antiklimax.
-Vi har ingen kontakt med Oskarshamn, fick programledaren i SVT2, Marianne Rundström, något snopet meddela det svenska folket.
Ingen bild från det historiska beskedet.
Tablå.
TV4 hade däremot bilder. Där fick vi se, Håkan Juholt, lämna det efterlängtade beskedet att han avgår med omedelbar verkan-se vinjettbilden. Nu går Carin Jämtin in som partiledare.
För hur länge?

Ingmar Bergman och spenaten!

2012-01-21T12:06:00.009+01:00

Läser i tidskriften, Filter, som jag fick i brevlådan i går, en högintressant artikel, om hur det gick till vid inspelningarna av Bergmans storslagna film, Fanny och Alexander, 1981.
Någon liknande film har aldrig tidigare gjorts i Sverige, varken förr eller senare. Budgeten rekordstor. 65 skådespelare handplockades m m. Absolut inget fick lämnas åt slumpen. Ingmar Bergman hade järnkoll på minsta lilla pryl.
Sjukdomar accepterades inte. Därför fick alla inblandade ta sprutor mot influensa och gammalglobinsprutor.
Detta hjälper inte alla gånger. Maskören, Anna-Lena Melin, fick njursten.

Njurstenssmärtor är bland det jävligaste man kan åka på. Jag vet, för jag är opererad åtta gånger för åkomman, bla när Bergman höll på med sitt jätteprojekt för 30 år sedan.
På den tiden stod läkarvetenskapen tämligen frågande inför njursten. Kunskaperna var ännu så länge väldigt grunda. Jag ställde många frågor om orsaken, men fick inga svar. Läkarkåren såg ut som fiollådor
Ingmar Bergman visste bättre.
När Anna-Lena Melin kom tillbaka efter sjukdomen, utspann sig, enligt Filter, följande samtal mellan Melin och demonregissören:
”Ingmar frågade mig om jag mådde bättre.
-Jo, jag mår bra nu, svarade jag.
-Du har väl inte ätit spenat?
-Jo, det har jag.
-Gör inte det någon mer gång”.
Spenat innehåller kalciumoxalat. I dag vet man att ämnet kan framkalla njursten. Njurstenspatienter ska alltså inte äta spenat eller andra grönsaker som innehåller ämnet. Fast det visste inte läkarna 1981.
Så det som Filter raljerar om, visar sig alltså vara på blodigt allvar. Jag själv skulle inte ens drömma om att äta spenat, så det så.
Ingmar Bergman visste detta för 30 år sedan.
Högst märkligt.
Fotnot 1: Maskören Anna-Lena Melin är nominerad för en Guldbagge i år.
Fotnot 2: Spenaten på vinjettbilden har jag lagt in. Montage. Bilden är hämtat från Filter.
FOTNOT 3: Filmen fick fyra Oscars. Sätts nu upp på Dramaten. Premiär den 11 februari.

Lathund för att bli partiledare

2012-01-20T10:12:00.013+01:00

För att bli politiker bör du vara utrustad med elefanthud. I vart fall på riksplanet. Inget får fastna. Alla lik i garderoben som kommer fram i rampljuset, rinner av som en porlande vårflod. Ren som ett offerlamm.
Sedan finns det gradskillnader i helvetet.
För att bli en Håkan Juholt räcker det inte med en elefanthud. Du får även dra på dig en noshörningshud. Helst den indiska pansarnoshörningen som har en tjock, metalliskt hud som hänger i tjocka veck över hela kroppen.
Du bör också ha oxhackare och kohäger (pippis), sittande på huden som befriar dig från parasiter (media).
Du är redo. Det är bara till att gå ut och förbättra världen: sänka eller höja skatter, stifta lagar, sjösätta reformer och starta krig.
Kan du dessutom smattra på som den sexpipiga kulsprutan, GE Minigun-M134 som avfyrar ca 4 000 – 6 000 skott per minut, är du en vinnare. Du är så slängd i käften, att världens samlade beg bilhandlare framstår som ett gäng klåpare.
Du blir partiledare.
Det är i dessa tassemarker som Håkan Juholt befinner/befann (välj efter tycke och smak) sig.
Dina interna fiender kan räknas i hundratals. De vill inte annat än att slå sig igenom din pansarhud. Få dig att krackelera.
Se på Göran Hägglund i Kristdemokraterna. Partiet bildades som Kristen Demokratisk Samling genom Herrens försyn (Lewi Pethrus) 1964.
Din högra eller vänstra hand (välj själv), Mats Odell, rustade upp kanonen, ”Tjocka Berta”, och försökte i Herrens tukt och förmaning att sänka dig som partiledaren.
När målmissarna blev för många, krackelerade Odell. Nu återstår endast bibelläsning och bön om nåd.
Halleluja!
Amen.

Uppdrag Granskning klär av KOMMUNHÖVDINGARNA!

2012-01-19T15:08:00.010+01:00

Även Lomma har haft sin ”Starke Man”, Knut Ahlberg (1913-1990), hette han. Socialdemokrat.
Trots att det är över 20 år sedan han dog, sitter fruktan och respekten fortfarande kvar i ryggmärgen hos många äldre Lommabor.
Knut Ahlberg var under många årtionden i kommunen en riktig KOMMUNHÖVDING!
Trots att Lomma fick borgligg majoritet 1973, störde det inte sossen Knut Ahlberg.
Han fortsatte att styra med järnhand. På den tiden bugade även tuffa moderater inför kommunens hövding.
De kommunala nämnderna kunde besluta om vad som helst. Det blev ändå till slut som Knut hade bestämt.
Behövde du köpa en liten markbit för villabygge. Ja, då gick du till Knut med mössan i handen och bugade vackert. Var du skötsam, låg du bra till.
Vi stoppar där. Ordning och reda. Slarvrar gjorde sig inte besvär.
Jag kom och tänka på Knut, när jag igår såg Uppdrag Granskning och deras nya vinjett, Kommunakuten.
Idén har man fått genom TV-serien ”Starke Man”. En serie som SVT högst märkligt beslutade lägga i malpåsen.
Ligger det politik bakom beslutet?
Jag bara undrar.
Hur som helst. Gör nu ”Starke Man” comeback i Uppdrag Gransknings tappning. De klär helt enkelt av dagens allsmäktiga kommunhövdingar.
Först ut till rakning blev moderathövdingen i Kristinehamn, Åke Thörnesjö-se bilden här ovanför.
Han har trasslat (eller?) in sig med en kommunal camping som storligen gynnar en privat affärsman. Skattebetalarna står för alla kostnader medan gynnaren skor sig allt vad han orkar.
Den f d överstelöjtnanten, Thörnesjö har virrat (eller?) in sig. Det slutar med att han står där med byxorna neddragna. Det var väldigt tragikomiskt att se hur Kristinehamns ”Starke Man”, åker på en striptease på bästa sändningstid.
Jag undrar över hur Knut Ahlberg skulle klarat av att synas i sömmarna.
Jag befarar det värsta.

Kändisar på AKUTEN!

2012-01-18T09:56:00.019+01:00

Jag har valt att illustrera inlägget ”Kändisar på AKUTEN!”, med skräckens mästare, Alfred Hitchcock. För det är precis så många av oss upplever ett besök på en akutmottagningen. Skräck.
I Aftonbladet läser jag Elisabet Höglunds krönika. Hon berättar om sin skräckupplevelse på Huddinge Sjukhus akutmottagning en januarimåndag 2012. Kändisen får uppleva hur den personliga sekretessen och integriteten havererar. Hon förvandlas till ett mänskligt kolli till allmänt beskådande.
Ja, precis så är det. Fast vi vanligt dödliga har inte att brottas med kändisens välputsade fasad. Jag vet, för jag har tillbringat mycket tid på diverse akutmottagningar-se inlägg på bloggen den 16 maj 2011.
Klassiskt är när operadivan, Birgit Nilsson (1918-2005), hamnar på Lunds Universitetssjukhus 1999. Det slutade med att hon anmälde sjukhuset för vanvård, mobbning och brott mot sekretesslagen. Hon skrek alltså ut sin nöd och skräck.
Saken är nämligen den, att du ska absolut inte tro på någon särbehandling om du är en kändis. Svensk sjukvård svassar inte för några kändisar. Alla behandlas faktiskt lika. Det har jag sett med egna ögon. OK, möjligen kunde La Nilsson, få ett glas saft lite snabbare än du och jag. Mer än så är det faktiskt inte.
Jag var mycket god vän med superskådisen, Ernst-Hugo Järegård (1928-1998). Efter att han blev sjuk och hamnat på Danderyds sjukhus akutmottagning, ringde han mig otaliga gånger och beklagade sin nöd: han fick vänta i timmar, låg utslängt till allmänt skådeobjekt, alltså precis som Elisabet Höglund.
-Fasansfullt. Svensk sjukvård har havererat, röt han i mitt öra, när det egentligen handlade om rädsla som förvandlades till rena rama skräckfilmen.
Grejen var den att en världsstjärna som Birgit Nilsson eller Ernst-Hugo Järegård som spelade dr Stig Helmer i TV-serien, Riket, behandlades som du och jag.
Sjukvården prioriterar. Dödssjuka går alltid först. Även före en aldrig så berömd människa. Kändisen är van vid att folk bockar och bugar och borstar rygg. Det gör man aldrig på en akutmottagning. Det finns inte tid till det. Där räddar man liv.
Tack för det.
Expressen/KVP/GT, berättar i dag om att min stora barndomsidol, skidlegenden Sixten Jernberg, ligger inlagd på Falu lasarett. Hoppas han får den bästa tänkbara vård. I alla fall mer än ett extra glas saft.

Calle Rockbäcks BLOGG: Klassresa

2012-01-17T16:10:00.001+01:00

Calle Rockbäcks BLOGG: Klassresa: Klassresa. Den nya tidens hetaste ord. Alla som blivit något, redovisar mer än gärna sin klassresa. Nu senast Leif GW Persson i boken, Gust...

Calle Rockbäcks BLOGG: Min svaga punkt-pippis!

2012-01-17T16:10:00.000+01:00

Calle Rockbäcks BLOGG: Min svaga punkt-pippis!: Julklappen äntligen på plats. Nu är det bara till att invänta hung riga små pippis som domherren, blåmesen, pilfinken,stenknäcken och säkert...

Min svaga punkt-pippis!

2012-01-17T15:40:00.004+01:00

Julklappen äntligen på plats. Nu är det bara till att invänta hungriga små pippis som domherren, blåmesen, pilfinken,stenknäcken och säkert dyker våra koltrastar upp. Den svårflörtade rödhaken kan möjligen ha övervintrat pga den milda vintern i Lomma-se bara hur grön grannens gräsmatta är. Andra sidan är den ALLTID grönast.
-Välkommen ombord i så fall, kära rödhake, bilden till höger.
Härmed har jag avslöjat min svaga punkt, nämligen pippis.
Tänk om man hade vingar?
Jag skulle genast fälla ut mitt spröda jag och vackert segla i väg, ut över Lomma. Äntligen skulle jag kunna skriva på bloggen, om hur vårt nybyggarsamhälle egentligen ser ut, "när man ser det lite' grann såhär från ovan".
Man borde bli fågelskådare.

Pyromanen i Lomma gripen?

2012-01-17T11:40:00.007+01:00

Det kan vara läge att dra en suck av lättnad. Sydsvenskan gick för en stund sedan ut med följande heta nyhet i sin webbtidningen:
"Polisen har gripit en 18-årig man som misstänks för att ha anlagt ett stort antal bränder i Lomma. Han är bland annat misstänkt för mordbrand i en förskola. Mannen anhölls på torsdagen och häktades igår. Han häktades misstänkt för mordbrand, försök till mordbrand och skadegörelse genom anläggande av sopkärl vid fem tillfällen. 18-åringen är skäligen misstänkt, vilket är den lägre graden."
Skäligen misstänkt?
I Sverige har vi fyra grader av misstanke.
Wikipedia skriver så här om skäligen misstänkt:
"Konkreta, objektivt underbyggda omständigheter föreligger som med viss styrka talar för att en viss person har begått den gärning som misstanken avser. På denna misstankegrad kan till exempel husrannsakan utföras."
Min bilder är en illustration och inte hämtad från bränderna i Lomma.

Klassresa

2012-01-16T15:12:00.018+01:00

Klassresa.
Den nya tidens hetaste ord. Alla som blivit något, redovisar mer än gärna sin klassresa. Nu senast Leif GW Persson i boken, Gustavs grabb.
TV-personligheten Persson har som alla andra klassresenärer, väldiga problem med sin klassresa. Sida upp och sida ner, vrider och vänder med skruvad ångest Leif GW sin klassresa: arbetargrabben som blev en intellektuell professor som på krogen skickar ut maten för omlagning.
-Att gå ut och käka med GW är ingen lätt grej. Det minsta lilla som inte är bra åker ut, avslöjar stjärnkocken Leif Mannerström för Cecilia Hagen i Expressen.

Det finns tre helt avgörande inslag i en klassresa.
Fas 1. Uppväxten. Den ska vara så jävlig som möjlig med fattigdom och barkbröd. Hugg och slag. Minns Monty Python. Mannen som växte upp i en kartong på en motorväg.
Fas 2. Marschen från barndomsträsket. En ständig kamp mot långrövar som står i ens väg. Fallgroparna otaliga. Tack vare din unika begåvning som får Einstein att framstå som en idiot, går det vägen.
Fas 3. En dag är du så framme vid målet. Honungslandet. Egen herrgård med storslagna jaktmarker. Biffdjur. Sjölfåglar. Fyrhjuling. Du har gjort din klassresa.
Sedan följer grädde på moset. Du skriver en bok om Din resa. Allt toppas med att du får springa gatlopp i alla TV-kanaler och berätta.
BERÄTTA!
I de bästa av världar får du till slut vara med, På Spåret. Åka tåg i en kupé i en TV-studio i Göteborg och frottera dig med Fredrik Lindström och Kristian Luuk.
Tag plats!
Stäng dörrarna!
Efter det är resan slut. Du lutar dig tillbaka och dör.
Nöjd.
Klassresa, var alltså ordet.

Julgranen gick upp i rök! Och nu ser vi fram mot VÅREN!

2012-01-16T01:04:00.015+01:00

Nja, inte på riktigt men rent symboliskt. Flax eldade nämligen med björkved som han köpt på Statoil i Lomma. Allt för en lyckad julgransplundring.
Och lyckat blev det, när bostadsrättsföreningen Skrattmåsen bokstavligt talat dansade ut julen under söndagskvällen.
Många hade mött upp. Det blev nästan trängsel kring både gran och Peters grillade korvar. Jag har då aldrig i mitt långa spännande liv varit med om en sådan "Tack och adjö", föreställning till både gran och julen.
Julmusiken dånade. Folk smaskade korv, drack glögg och mådde sådär extra prima som man bara kan göra i trevligt sällskap.
Vår gran fick en underbar hädanfärd till de sälla jaktmarkerna, fast det började illa i början av december.

Stormen med nästan orkanvindar i byarna, anfall både folk och fä. Föreningens egen granmästare, Peter, slet som ett djur i vinternatten för att rädda vår kära gran-bilden överst.
Inte nog med det. Några dagar senare var tjuven framme. Stal belysningen och "nästan" slaktade granen, en ljusstråle som en morgon låg där mörk och dyster. Det var sorgligt värre. Då kom Peter med de andra härliga Gubbarna och fixade till granen. Ny belysning som nästan nitades fast i grenarna.
Ja, sedan förvandlades Peter också till korvmästare. Här nedanför följer ett bildsvep från en julgransplundring som hette duga.
Nu ska vi invänta våren och sedan midsommar.
Det ska bli gott med nypotatis...

OBS: Mer bilder från julgransplundringen här nedanför.

Del I: Den Stora Julgransplundringen i Lomma!

2012-01-15T19:08:00.004+01:00

Gladiatorvagn-dyr leksak för gamla griniga Gubbar

2012-01-15T15:54:00.005+01:00

Såg ni Stjärnorna på slottet? Johan Rheborg överraskade deltagarna med att de fick pröva på Segway. Ni vet den där mickapären från Solsidan, där Rheborg som Fredde fräser omkring på en s k Gladiatorvagn.
Jag tyckte det såg roligt ut. Kan det vara något för gamla griniga Gubbar, att hotta upp tillvaron med? Dessutom är de yttre förutsättningarna, där jag bor i Lomma, rena rama racerbanorna för just en sådan maskin.
Men vad kostar då en Segway?
Jag har kollat in nypriset: 77 375 kr inkl. moms.
Lägg till extra material som aluminiummattor med gummirillor, 1180 kr,stötabsorberande komfortmatta av industrigummi,1245 kr, sadel (jag vill kunna sitta), 15 000 kr, samt snabbfäste för styrstång, 420 kr.
Jag har lagt ner projektet. Tvärt. Sååååå roligt ska vi inte ha. En gammal grinig Gubbe måste tänka på den tunna pensionen.
Vad betalade då TV för hyra fem sådana maskiner till lördagens program: 4000 kr/timmen.
Var god skölj, licensbetalare.

Dokusåpa-den äkta varan!

2012-01-14T17:13:00.007+01:00

Jag har alltid velat skapa en riktigt bra dokusåpa på bloggen. Uppslag har inte saknats, men den där riktiga pricken över i, har inte velat infinna sig. Det kan givetvis bero på att jag inte är någon fan av dokusåpor. Jag tycker bara det är jobbigt att ödsla tid på dessa TV-varianter. Det ger mig ingenting. Tomt.
Men så en dag så small det till.
Det började med en tvål.

I min tvålsamling hittade jag en Maja tvål. Ni vet en sådan där tvål man alltid skulle köpa med sig hem från Spanien under 1960-talet.
Jag bestämde mig för en äkta dokusåpa. Jag skulle jämföra en Barnängens tvål mot en Maja tvål.
Vilken varade längst?
Matchen kunde börja.
Jag tvättade och skrubbade mig. Duschade. I veckor. När Maja tvålen var slut, hade det gott åt FYRA (4)! Barnängen tvålar.
Fråga mig inte varför.
Men en äkta såpa blev det till slut på bloggen.

Efter Felicia hos Skavlan: Memoarer vi vill läsa

2012-01-13T14:25:00.014+01:00

Anna Wahlgrens dotter, Felicia, var gäst hos Skavlan. Det handlade om årets hetaste bok. Dottern Felicia tar heder och ära av barngurun, mamman Anna. Det handlar om en uppväxt med fylla, sex, övergrepp och bråk.
I dag kom också tidskriften Fokus ut. Man toppar med modersmordet. Anna Wahlgrens trovärdighet i spillror, skriver man.
Hot, hot, hot!
Jag lekar med tanken på andra kändisar som skulle kunna skriva sina memoarer och "döda" sina föräldrar. Ett kärt tema.
I maj kommer tex Svenska Akademiens Per Wästbergs dotter, Johanna, ut med en bok som lär strimla den fina litterära fadern.
Här följer några andra förslag till böcker som jag fabulerat fram, skrivna av barnen.
Prins Carl Philip:
”Bland kaffeflickor och gangstrar”.
Det kungliga slottet i Stockholm pyser och skälver. Kaffeflickor i slottsgemaken. Gangstrarna trängs i slottskorridorerna och vill använda Kalashnikov AK-47 under höstens kungliga älgjakt på Halle-och Hunneberg.
Om somrarna på Solliden, Öland, då Berlusconi hälsar på med italienska kaffeflickor och allvarliga män från Sicilien tittar in.
En tät och spännande skildring om en uppväxt i slott och herresäten
Kristin Kaspersen:
”Med mamma bland bönder och drängar i Hälsingland”.
Lill-Babs körde förbi Anna Wahlgren i jakten på män, redan under 1980-talet, då hela ligan visades upp i TV-programmet ”Här har du ditt liv” .
Kristin Kasperson ger oss ett närgånget porträtt om en uppväxt bland snus och dus i Järvsös utdragssoffor.
Sanna Lundell:
”Pappan som gick upp i rök”.
Pappan, Ulf Lundell, har också, enligt dottern, alltid varit en frånvarande morfar. Dottern som är journalist slår samman en travestering på kriminalromanen, ”Mannen som gick upp i rök”, av paret Sjöwall/Wahlöö.
Ann-Linn Guillou:
”Min barndom med riddarspel och medeltida tortyrkammare”.
Ännu en dotter som är journalist. Det är också en berättelse om en uppväxt bland uppstoppade djur.
Däremot går inte Ann-Linn in på alla namnen som pappan har. Jan, Oskar, Sverre, Lucien, Henri Guillou.
Det räcker och blir över ändå.
Maria Skogman:
”En sån strålande Far”.
Thore Skogmans dotter har vänt på steken. Berättar om en strålande uppväxt bland tiotusen röda rosor. Denna praktfulla far ägnas hela sex franska klotband.
Själv skulle jag kunna tänka mig skriva min memoarer i Baron von Münchhausens anda.

Far har varit på bio

2012-01-12T12:29:00.011+01:00

Sönerna tyckte far såsat in alldeles för mycket på Gary Cooper, Alan Ladd och John Wayne.
-Far, nu ska vi gå på bio. Tinker, Tailor, Soldier, Spy, heter filmen som Hasse Alfredsons son gjort.
-Hasse Alfredson, tänkte far och mindes tydligt Hasses präst från 1962, pastor Jansson, ”Varför kommer ni inte när jag ringer”? Den var kul, så varför inte.
Fast filmens titel hade svårt att fastna. Det var lättare på Gary Coopers tid, ”Sheriffen” eller ”Mannen från vidderna” med Alan Lad, varför inte ”Rio Bravo med John Wayne eller milstolpe i fars biokarriär, ”Damen i svart”?
Det var fars första barnförbjudna film. 1958 var han en storväxt tolvåring och vakten på Palladium i Malmö som rev biljetten tittade konstigt, men mamma sa att ”pojken min, tar jag hand om”.

Nu var det bio 2012 och mycket var nytt och egendomligt. Biljetterna köptes i en automat. Besökarna handlade jättelika muggar med popcorn och coca cola. Hela rasket tog man med sig in i den lilla biosalongen som var stor som en hörna av Palladium i Malmö. På fars tid, var det knappt ens tillåtet att ta med sig en liten tablettask in till filmen.
-Tiderna ändras, tänkte far.
Däremot var det tid för en annan milstolpe i fars filmkarriär. Far som blev folkpensionär förra året, fick en pensionärsbiljett, 70 kronor mot 105, ser man på.
Oron från 1958 infann sig. Skulle vakten på Filmstaden i Lund som rev biljetterna, fråga far efter legitimation? Mor var numera död och kunde inte rädda honom, men det gick vägen.
Mannen tittade inte ens på upp, utan rev biljetten utan pardon. En droppe besvikelse poppade upp.
-Han kunde gott frågat om legitimation, tänkte far och suckade.
Filmen då?
För några år sedan såg far om storfilmen Ben Hur från 1960 på TV. Tidens tand, kära vänner, segt som Hubba Bubba. Far somnade sju gånger.
Hasses son Thomas, har skapat en modern film som var lika seg utan att tidens tand ännu hunnit sätta tänderna i skapelsen. Sönerna fick agera kyrstöt.
Annars var det kul.
Ja, upplevelsen som sådan.
Inte filmen.
Gäsp.

Blogginlägg 1500!

2012-01-11T11:44:00.006+01:00

Min blogg skriver historia i dag. Du läser just nu nr 1500 av alla mina blogginlägg sedan starten den 8 juli 2008. Jag öppnade lite försiktigt med att berätta om Hitlers omfattande medicinlista och gasproblem.
Bloggen fyller alltså ETTUSENFEMHUDRA i dag. Självklart får Marilyn Monroe står för gratulationerna-se vinjettbilden.
Allt sedan Hitlers gasproblem, har det varit en helt fantastisk resa. I särklass det roligaste jag gjort under mina mer än 40 år som journalist.
Faktum är att jag tillhör en unik grupp bloggare. Det är inte många i världen som bloggar som fyllt 65 år. Det visar undersökningen av 112 miljoner bloggare som den amerikanska webbplatsen Technorati genomfört. De flesta bloggarna ligger i åldersspannet 24-44 år. Sedan avtar intresset, för att närmast dö ut efter 65 år fyllda...
En sådan här dag måste naturligtvis också firas med en nyhet. Pinterest.com är den nya stora webbplatsen för sociala medier som är på väg att erövra världen. Minns vad ni läste det först. Enligt en rapport från Experian Hitwise hade Pinterest 11 miljoner besökare under sista veckan i december.
Såååå...många har inte jag.
En normal bloggare har mellan 5-15 besökare om dagen. Jag närmar mig 1000 besökare. Dagligen!
Det är värt att fira, 1500 gånger om.
För så länge min hälsa inte blir allt för jävlig, så tutar och kör jag.
Vi lyfter mot 1501 blogginlägg.
Häng med!

När Pelle i Lomma fick en idé!

2012-01-10T16:03:00.010+01:00

Det här är Lommabon Pelle. Han har en idé. Det är därför han står och viftar med armarna som en annan vindmölla. För det är just det som det handlar om: vindmölla (eller väderkvarn).
Det började med att Pelle en dag sa till mig:
-Calle, kan inte du se till så kommunen sätter upp en väderkvarn (eller vindmölla) på kullen ner mot havet? Vi måste få billigare el.
Det sista kan jag hålla med om, medan det första ter sig rätt omöjligt. I alla fall i Lomma kommun.

Ja, så sammanstrålade vi mitt i konstverket av diabas som är ett smycke på toppen av Lommas ”Mount Everest”. Jag bad honom vifta med armarna och fotograferade den mänskliga vindmöllan (eller väderkvarnen) Pelle.
Det finns bara en hake i den annars så spännande idén:
De styrande i Lomma kommun har vrålat NEEEJ! till alla försök med väderkvarnar (eller vindmöllor eller vindkraftverk) inom kommunens gränser.
Vindkraftspolicyn glasklar:
”...att kommunen säger nej till etablering av vindkraft i kommunen, såväl på land som ute i Öresund.”
Plötsligt förvandlas Pelle till en omvänd Don Quijote. Ni vet den snillrike riddaren av La Mancha som slogs mot väderkvarnarna som han tror är jättar.
I Lomma får Don Quijote slåss mot vindmöllorna i kommunhuset med jätten, i form av kommunhövdingen Anders Berngarn, i spetsen.
Om inte annat, så är det en vacker utsikt från toppen av Lommas ”Mount Everest”.
Rena rama våren.
I januari.
Alltid något, Pelle.
FOTNOT: Den inlagda teckningen av Don Quijote är gjord av Picasso.

Afrikabilder!

2012-01-09T16:38:00.009+01:00

Jag har fått ett fantastiskt bildmaterial från Rolle af Trollhättans äventyrsresa i Afrika. Vi kunde här på bloggen följa när han tog sig fram med tummens (!) hjälp i Afrika. Det var en pensionärsresa som hette duga. Och väckte uppmärksamhet.
Här följer ett smakprov från resan med Rolle bakom kameran-och framför, givetvis med diverse damer.
FOTNOT: Med tummen menar jag att Rolle, 67 år, LIFTADE. Helt galet men vansinnigt spännande. Jodå allt gick bra. Han har t o m firat nyår hemma hos oss i Lomma.

Lommaspelet: Ett bondfångeri!

2012-01-08T17:00:00.008+01:00

Jag har i dag blivit "lurad" på 198 svenska riksdaler. Det känns så i alla fall.
Hemköp radade upp ett nytt familjespel till försäljning, Firmajakten, med min hemkommun, Lomma, som dragplåster. Alldeles framför den frysta laxfilén för 69 kronor, föll jag pladask.
-Måste kollas, tänkte jag, rundade laxen och betalade 198 kronor för spelet som visade sig inte vara någon klassisk variant från Alga.
Spelplanen övermåttan trist. Ungefär som att spela Monopol utan Monopol. Norrmalmstorg heter CA fastigheter som bygger kåkar i Lomma hamn. Hela spelplanen en enda stor annonsplats för företagen i Lomma. Ganska så smart idé, men urtrist att sitta och stirra på. Ungefär som Lommabladet utan redaktionell text. Hur kul är det att köra omkring med små plastbilar bland platta annonser. Kunskapsfrågorna och chanskorten är, är...just det.
Jag googlar och ser att de flesta kommuner i Skåne begåvats med ett s k lokalt spel av Firmajakten. Skånska Dagbladet skriver t o m helt seriöst om bondfångeriet, fast då är det Firmaspelet om Skurup.
Jag känner mig blåst.
Nej, det kryssar vi.

Det finns avgrunder: Dokusåpans topp-och BOTTEN!

2012-01-07T18:36:00.012+01:00

Titta noga på vinjettbilden. Den är Jessica Simpson till vänster och Margareta Sjödin till höger. Det skiljer sisådär 8 miljarder svenska raska kronor mellan de båda snäckorna (det var länge sedan jag använde det uttrycket).
Båda startade sin karriär som korkade blondiner. Jessica nådde toppen av blondinsåpan. Hennes varumärke beräknas bli värt 1 miljard (!) dollar 2012.
Margareta blev hela Sveriges mest korkade blondin 1969. Det var i TV-programmet, ”Partaj”, som hon ständigt sa:
”Har jag gjort bort mig nu igen!”
Margaretas berömmelse lät inte vänta på sig. Hon dök upp i de mest omöjliga sammanhang. Framför allt som omslagsflicka till dåtidens ledande herrtidningar.
För inte tala om när Maggan toppade med en helt obegriplig film som ingen varken såg eller minns,”Blondin på skojarjakt”.
Jag friskar upp minnet om filmen:
”Festlig fartfylld fars med läckra Margareta Sjödin .
Gangsterbruden Zara genomför en juvelkupp ihop med skurken Slim, som gömmer bytet i likbilen ”Hulda”, som den late sopgubben Sven fått i uppdrag att köra till en präst i Paris. Färden bär av genom Europa, där den jagade Sven får sällskap av en nakenbadande kvinnlig frälsningssoldat.”
Hur det gick sedan?
Margareta Sjödin försvann in i tystnaden som konstnär. Hollywood hörde aldrig av sig. Det blev inte ens en Bagge.
Jessica Simpson, däremot, glänser. Rikare än ett troll. Hollywood hör av sig, jämt och ständigt.
Tala om korkade blondiner.
1 miljard dollar skiljer dom åt.

Turning Torso världsberömd!

2012-01-06T11:07:00.005+01:00

Malmös Turning Torsos internationella genombrott. Nyhetssajten CNN GO har listat världens 20 mest ikoniska skyskrapor. På 20:de plats hittar vi Malmös stolthet, Turning Torso, 190 meter hög.
På första plats 437 meter höga, The Empire State Building i New York, USA. Fattas bara annat, men så har denna berömda skrapa, uppförd 1931, t o m haft besök av King Kong...
Det är inte bara elände som inträffar i Malmö.
Grattis Turning Torso!

Helgläsning: Malmö v/s Chicago

2012-01-05T14:32:00.014+01:00

Jag känner inte längre igen den stad jag växte upp i. Det stör mig också kraftigt, att man jämför våldet och mördandet i Malmö med Chicagos gangstervärld under 1920-talet.
Låt oss då göra en jämförelse, utan de minsta vetenskapliga förtecken. Det här är endast min berättelse, insamlat under 54 spännande år.
Toppen av allt dödligt våld nåddes i Chicago under 1920-talet. Det känner de flesta till. Bara under fyra år i Chicago mördades 227 gangsterledare. Vissa dog inte med stövlarna på, men med cigarren fortfarande i truten.
Vanliga underhuggare kan räknas i tusentals offer. En och annan civilperson strök också med, när gängen spred sina kulor från Thompson kulsprutan.
Av den ovanstående redogörelsen, framgår det att Malmö inte ens kommer nära all den våld som förekom under 1920-talet i Chicago. Några storslagna blomstersmyckade gangsterbegravningar som på bilden ovanför då maffialedaren, ”Bloddy-Angelo” Genna, begravdes efter skjutits i en gangsteruppgörelse på gatan, förekommer inte i Malmö. Inte än, i alla fall.
Fast visst finns det paralleller.
I Chicago rasade också ett krig mellan de båda taxibolagen, Yellow-Checkers. För en tid sedan blev en man skjuten till döds på ett taxikontor i Malmö. I Chicago slängde man in bomber i förarsätet.
Den här sociologiska rapporten från 1929, är faktiskt gällande än i denna dag-i Malmö.
I Chicago var det andra generationens invandrare som stod för den blodiga verksamheten. I dag skriver Sydsvenskan, att i Malmö är det andra generationens invandrare som oftast står för våldet.
Dessa män, för det är alltid män, har samma uppväxt och bakgrund i Malmö som i Chicago. Det är bara till att läsa innantill, integrationsminister Erik Ullenhag.
I Chicago fanns det en grupp invandrare som var mer kriminella än både italienare, judar, latinos mfl nationaliteter, nämligen irländare. Dessa var av ett speciellt hårt virke. Det fanns t o m italienare som tog sig irländska namn för att lättare få omvärldens respekt som gangstrar. Ett karriärnamn inom gängen typ O´Conner eller Sharkey.
Ja, så har vi då vinjettbilden med den berömda massakern på St. Valentine's Day, den 14 februari 1929. Sju män av Bugs Morans ej vattenkammade gossar sköts ihjäl av Al Capones mördargäng. På en och samma dag.
Malmö ligger långt efter.
Ja, så föddes jazzen under samma tidsperiod i Chicago. Alltid något.
Nog nu.

Dagen då jag blev modern

2012-01-04T16:24:00.009+01:00

Det här är en dag som inte är som alla andra. Historisk, för min egen del. Jag har nämligen definitivt lämnat bakelittelefonen bakom mig. Jag har blivit modern. Supermodern. Ni vet alla dessa ungdomar man ser lite överallt som pickar på sin iPhone eller Galaxy.
Inte nog med att man hela tiden bär hela världen med sig, precis rubbet. Det går också att ringa till Moster Greta som, självklart, svarar i sin bakelittelefon.
-Hej, moster, det är jag, säger jag.
-Jag hör det, skriker moster, för Moster måste alltid skrika för att tränga genom bakelitbruset eller vad det är som brusar.
-Jag har köpt en ny telefon.
-Vad trevligt då-DÅ, fortsätter hon skrikande.
-En Galaxy, så nu kan jag se var du bor.
-Bor? I telefonen?
-Ja, i min nya telefon. Men, Moster, du bor givetvis inte i min nya telefon, men ändå bor du på något vis där, svarar jag, som av någon anledning också börjat skrika.
-Calle, sluta skämta med en gammal männi...
Där bryts vårt samtal. En främmande röst kommer in på linjen och meddelar att samtalet kostar 75 öre.
Nu återstår frågan. Förpackningen med Galaxyn stirrar på mig. Android 2,3 (Gingerbread)? Det känns nästan som jag har köpt en Ferrari limousine F1 360.
Vågar jag ens packa upp den?

Socialdemokraterna klyvs på mitten?

2012-01-03T13:29:00.009+01:00

Aldrig någonsin har sprickan inom socialdemokratin visat sig så öppen som i dag. Vänsterfalangen med Skåne i spetsen, står mot högerfalangen med säte i Stockholm. Just nu skrivs det politisk historia i Sverige.
Det finns två möjliga alternativ:
Sprickan lappas samman med nödvändigt papperslim. Håkan Juholt sitter kvar. Eller så drar man plötsligt upp en joker i form av, ja, vadå?
Maria Wetterstrand?
Hon verkar ha stora svårigheter med den påtvingade anonymiteten. Syns numera i lekprogram i TV. Har påbörjat färden mot TV5.
Partiet spricker på mitten som en atomklyvning. Vi får ett Högersocialisterna socialdemokraternas parti samt ett Vänstersocialisterna socialdemokraternas parti.
Den sista lösningen vore självfallet en katastrof för socialdemokratin i Sverige. Fast kanske inte?
Nu är det långt i från första gången det är ett kattrakande inom partiet. Däremot är det första gången katten ska dödas offentligt.
Redan när Tage Erlander helt överraskande 1946 poppade upp som partiordförande, rasade det inom partiet.
Ett starkt partinamn, Gustav Möller, kördes över. Allra värst tog Möller sidsteppningen. Han som ansågs som given efterträdaren till avlidne, Per-Albin Hansson, fick se sig överkörd av den 17 år yngre Erlander.
Det sved i Möllers falang inom partiet. Värst sved det för Gustav Möller. Efter den överkörningen hämtade han sig aldrig. Offentligt blev det först med publiceringen av Tage Erlanders Dagböcker.
Det fanns även irritation när Olof Palme efterträdde Erlander 1969. Starka krafter inom partiet jobbade hårt för Gunnar Sträng som ny landsfader.
När Olof Palme blev mördad 1986, sågs Ingvar Carlsson som en given efterträdare. Fast partisekreteraren, Sten Andersson, hade sina starka förespråkare inom partiet.
Göran Persson blev partiledare 1996, genom att först ljuga sig blå. Mona Sahlin lurade i vassen. Det var då socialdemokraternas inre kärna, mer eller mindre, börja läcka till massmedia. Det pågick en kamp. Inte offentligt, men nästan.
Mona Sahlin blev sedan partiledare 2007 genom att borsta rygg på den allt starkare skånska vänsterfalangen. Hon tog t o m in den kommunistiska ledaren i värmen, vilket ledde till hennes svanesång. Och partiets?
Hur det slutar denna gång, vet egentligen ingen. Kommer partiet att klyvas på mitten med en atombombs krevad?
Ingen vet. De politiska analyserna som görs är förvånansvärt valhänta.
Vi väljare upplever just nu något alldeles unikt inom svensk politik.
Visst är det spännande.
Skrev Calle Rockbäck, inget politiskt uppdrag, tack och lov. Inte ens partiansluten till något, utan fri som en fågel. Bäst så.

Tio-i-Topp: Biljetten som är guld värd!

2012-01-02T13:41:00.008+01:00

För femtio år sedan var den här biljetten hårdvaluta bland landets ungdomar. När jag googlar på biljetter till det omåttligt populära ungdomsprogrammet, Tio-i-Topp, finner jag endast en (1) från 1965.
Min biljett, för den är min, är från den 3 februari 1962. Sveriges Radio, Malmö studio 7, Baltzarsgatan 16. Pennor medtages (oslagbart).
JAG VAR DÄR!
Hur stort som helst.
Sedan kraschade mitt minne.
Ärligt talat hade jag inte många rätt femtio år senare: dels trodde jag Pekka Langer var programledare, dels trodde jag att Ching Ching gick rakt in på listan och blev etta. Det värsta av allt, var att jag totalt glömt vilken dag och månad det handlade om. Däremot var jag ganska säker på året, 1962.
Jag hade inget minne av att det var i Studio 7 vi ungdomar satt och röstade fram Tio-i-Topp listan.

Däremot hade jag inte glömt hur vi röstade på låtarna, genom att trycka på s k mentometerknappar. Ett smattrande ljud gick då ut till radiolyssnarna. Senare har det avslöjats att ljudet kom från en batteridriven leksakskulspruta.
Jag började städa i mitt minne. I mitt märkliga arkiv fann jag till slut BILJETTEN. Den löste allt. Googel, googel...
Lill Lindfors var programledaren som jag, en hormonstinn 15-åring, satt och tittade på och blev naturligtvis störtförälskad.
Det var för tusan ”Mexico” med Bob Moore som röstades fram som etta på listan. Chubby Checker med klassikern, ”Let´s Twist Again” puttades bort.
Ching Ching med Jack Ross röstade jag på. Den kom in och blev den 24 februari etta på Tio-i Topp. Låten blev också en landsplåga. Så några veckor senare fick jag rätt.
Usch ja, det är inte lätt med minnet, men så fyller jag också 66 år i sommar.
FOTNOT 1: Överkurs: Drygt en månad tidigare, hade skivbolaget Decca dömt ut The Beatles musik som värdelös, "Helt chanslösa i popbranschen."
FOTNOT 2: Måndagen den 2 januari, alltså i kväll, visar SVT1 ett minnesprogram: Tio-i-Topp-50 år. Missa inte det.

Kärlekstörst: Bloggens sista besökare 2011 kom från Tyskland.

2012-01-01T13:35:00.010+01:00

Så här skrev jag på bloggen den 28 mars 2009.
”I vintertidens sista skälvande timmar stod kärleksparet på bryggan i Lomma. I fjärran anades ljuset som ger oss hopp och förtröstan. Sommartiden tinar upp människorna och ger kärleken näring.
Dresdenbon Konrad läser till läkare på Medizinische Fakultät i tyska Freiburg. Nu har han rest upp till sin älskade Vivian från tyska Ulm i delstaten Baden-Württemberg. Hon läser under ett års tid medicin i Lund.
Det unga paret hittar sin kärleksstig i Lomma.”
Inlägget har sedan dess, i särklass, blivit det mest besökta av mina närmare 1500 blogginlägg. Konrad och Vivian, på bilden, har haft 10 000 och åter 10 000-tals besökare.
I natt, exakt kl. 23.41.15, fick detta megainlägg bloggens sista besökare 2011.
Hur kunde inlägget med rubriken,
” Så blev sommartiden till kärleken i Lomma!”, bli så populärt?
Jo, den här marsdagen drabbades jag av det efterlängtade vårljuset och blev osedvanligt romantisk. Jag publicerade helt enkelt en strof av Carl Jonas Love Almqvists ljuvliga dikt, ”Varför kom du på ängen.”
Jag tänkte på det tyska paret och översatte dikten med hjälp av Google translate till tyska. Nu, tänkte jag, kan även mitt kärlekspar läsa och förstå. Det blev en någorlunda godkänd översättning.
Efter jag publicerat dikten, så small det till. Inte minst tyskarna söker sig in på bloggen. Något av ett mysterium.
Kärlekstörst?
Kanske det, år ut och år in.
Det kändes helt naturligt att bloggen sista besökare 2011 faktiskt också kom från Tyskland. Någon sökte efter kärlek på min blogg. Det är det tydligen många som gör. Även om det endast återstod några minuter av det gamla året 2011.
Fast hur det gått för paret jag tillägnade dikten, vet jag inte.
Vet du, säj?

Bloggen laddar för ett nytt år!

2012-01-01T01:39:00.001+01:00

Raketsmugglarna

2011-12-31T00:03:00.010+01:00

Det var en gång två små vattenkammade Gossar. Den ena hade benan åt vänster. Den andra åt höger. Det hade inget med politik att göra. Det var så de små Gossarna kammades av sina mammor.
När Gossarna sammanstrålade flödade kreativiteten och lekarna. I dag skulle man säga, att de inte fick rasa av sig på dagis, för den omsorgen var ännu inte uppfunna.
En dag var de små Gossarna mycket större Gossar, både till längden och bredden.
De nu större Gossarna med Elvisfrisyr, utvecklade ett gemensamt intresse för raketer. Det var så man sa på den tiden, raketer, fast det egentligen handlade om nyårssmällare. Inga små puffar, utan det skulle smälla rejält. Helst borde det nya året skjutas in med en dynamitgubbe, men det gick ju inte för sig.
Dagen efter att, Bröderna Cartwright, haft premiär i svensk TV, tog Gossarna en av de stora ”båderne”, från Malmö till Köpenhamn. I den danska huvudstaden sålde man på den här tiden rejäla nyårssmällare. Det närmaste man kunde komma en dynamitgubbe.
När Gossarna, rusiga av lycka, återvände till Malmö och passerade genom tullhuset som luktade båtplåt, maskinolja, ölstinna herrar samt parfymerade hemmafruar, stod tulltjänstemännen bakom ett lååångt bord och spanade efter lämpliga smugglare.
-Hallå där, ni två. Vad har ni i paketet, röt en tullare med slokmustasch till Gossarna, som alltså såg ut som lämpliga smugglare.
-Raketer, löd det oskyldiga svaret, medan Gossarna pillade på det lilla paketet med brunt omslagspapper som hölls samman av ett luddigt snöre.
-Har ni fyllt 15 år?
-???
-Jaså, inte det, fortsatte slokmustaschen med ett brett leende som blottade minst tre amalgamfyllningar.
-Då blir det beslag. Fyll i pappiret.
Sa alltså slokmustaschen och placerade händerna bakom ryggen.
Raketer för 15 kronor (i dag ca 170 kr), rök all världens väg.
Elvisfrisyrerna slokade betänkligt. Samtidigt kånkade de ölstinna herrarna och de parfymerade damerna förbi med 100-tals kg smör.
I Danmark kostade då 1 kg smör 3 kr (ca 34 kr) och i Malmö 7 kr (ca 80 kr). I dag är kilopriset i Lomma ca 60 kr. I Norge mellan 2-3000 förskräckta riksdaler. Det är allt tur man inte är norrman.
Hur som helst. Denna sorgens nyårsafton, blev det mest tomtebloss för de misslyckade raketsmugglarna.
Den ena Gossen fick grått hår, medan den andra Gossen tappade allt sitt hår.
Bröderna Cartwright finns inte heller längre.
Kan jag få en kopp kaffe?

Bloggåret-ÅRSKRÖNIKA-II

2011-12-29T11:04:00.021+01:00

Jag gillar den här vinjettbilden. Kvinnan som spänner bågen inför 2012, är ett litet konstverk. Jag placerade dit champagneflaskan samt årtalen. Jag körde bilden förra året också. Den tål att repriseras. Nu med ett nytt spännande årtal.
Här kommer de avslutande sex månaderna av år 2011 på bloggen. Ett hårt bantat urval.
I juli trädde galningen, Anders Breivik, fram som Nordens värsta massmördare någonsin. På eftermiddagen den 22 juli, fick jag ett nyhetsflash från Aftonbladet: ”En kraftig explosion i Oslo har skadad flera personer...”
Jag slog på, CNN, Sky News osv. Alla rapporterade utom svensk TV: SVT1 golf, SVT2 Emma och TV4 Miss Marple. Skandal.
Fast det bättrade sig i svensk TV som körde ut norsk TV. Det var ett smart drag så här i semestertider. Fast då hade Anders Breivik redan börjat avrätta ungdomar på Utöya. Resten är blodig historia. 77 döda.
Plastankan som adopterade en andunge i Lomma kändes som en befrielse. Peter Aspe tog bilden. Bilden till höger.
I augusti jämförde jag bildmässigt min älskade mormor med Jane Fonda. Vid samma ålder, 73 år.
Mormor blev 93 år gammal. Jag tror knappast Jane Fonda slår det. Filmstjärnans kropp är en konstgjord påfågel. Det har sitt pris.
Ja, så blev Lomma kommun utsedd till Sveriges bästa boendekommun. Detta mitt under den jättelika omvandlingen till en påfågel...
I september publicerade jag resebrev från Rolle af Trollhättans äventyrsresa till Afrika. Inte nog med att han liftade (?). Rolle är pensionär, 67 år gammal. En pensionärsresa utan kyrkligt kafferep, men med spets och GT mot malarian.
Jodå, allt slutade lyckligt.

I oktober kysste Ingela Lommas första kärlekslås på Varvsbron. En internationell företeelse hade kommit till byn. Sedan dess har ytterligare kärlekslås hängts upp som ett bevis på den eviga kärleken.
Så skapade Lommabon, Peter Aspe, en fin hemsida åt Svarta Malin. Länken: http://www.aspe.se/Fars/SvartaMalin2.html
I november efterlyste jag namnförslag till den namnlösa kanalen som håller på att byggas i Lomma hamn. Det smällde till direkt. Det ena intressanta namnförslaget efter det andra droppade in.
Kommunen tar beslutet. Vi väntar med spänning.
Det var också tid för årets avslöjande (2). Hamburgerkedjan, McDonald, etablerar sig i Lomma. Efterlängtad? Jo, så är det.

I december fick jag mig två goda skratta. Tomten kom på rullator med kulörta lyktor.
Men värre ändå var det på Jakriborgs julmarknad utanför Lomma. Det kom plötsligt fram en obekant mansperson och hälsade på mig.
-Trevligt att få hälsa på Håkan Juholt, sa mannen.
Lika som bär?
Vem kunde tro något sådant?
Inte ens mina glada ”goa” grannar.
Håkan Juholt?
Av alla människor.
Tänk om det ändå vore Tarzan!
På tal om Tarzan, så ska det handla om en bluffapa som dog 80 år gammal. Det är båg och förbannad dikt. Min första favoritapa, Cheetah, spelades nämligen av en mängd olika apor i Tarzan filmerna.
Schimpanser blir nämligen farliga, när de fyllt 5 år. Då byts de helt enkelt ut, både inom cirkusen och alla filmer om Tarzan. En fullvuxen schimpans är nämligen 20 gånger starkare än en människa, eller något ditåt.
Så var det alltså med Tarzans döda apa.

Bloggåret-ÅRSKRÖNIKA -I

2011-12-28T09:35:00.020+01:00

Under året har jag publicerat 381 inlägg på bloggen. Jag har bjudet på en salig blandning av både smått och stort, roligt och sorgligt, än hit, än dit.
”Mitt bloggliv-från Lomma till världen”, som rubriken lyder när jag ska prata om mitt bloggandet på Lomma bibliotek den 28 mars 2012 (välkommen).
Nu drar vi igång första delen av ÅRSKRÖNIKAN-från januari t o m juni.

I januari skrev jag om Eternitkontoret i Lomma. De sista asbestresterna städades ut. En dödligt epok gick äntligen i graven. En historisk städning.
I januari efterlyste jag också Ingela. Lommatjejen som under 1990-talet träffade en kristen egyptier. Gifte sig och flyttade till Kairo.
Hur gick det sedan, i krisens Kairo?
Svar, vet ej. Det tutar inte ens upptaget.

I februari skrev jag om kraniet, i bildens mitt, som hittades och grävdes upp vid Höje å, på Prästbergs gårds ägor i Lomma den 5 mars 1959.
Björn E Berglund är då 23 år gammal och i början på en lysande forskarkarriär på Kvartärgeologiska institutionen i Lund. Han i sin tur, grävde ut kraniet och gjorde en pollenanalys. Det var inte klokt vad mycket spännande växtlighet han fann i kraniet-se vinjettbilden-som jag med hjälp av Skånska Dagbladet, döpte till Svarta Malin.

I mars fick jag t o m låna hem Svarta Malin till Lomma från Malmö Museum. Efter över 50 år återvände kraniet hem till Lomma. Det väckte givetvis stor sensation i byn. Grannarna undrade över sin konstiga granne som viftade med en 2500 gammal dödsskalle.
Hemsidan. Läs mer här: http://www.aspe.se/Fars/SvartaMalin2.html

April började med en rivstart, aprilskämtet. Det blev rätt lyckat. Jag satte en ostkupa över Gröna Ön i en av dammarna vid Lomma centrum. Lommaborna kunde se fram mot en egen framtida djungel. Ett storslaget projekt som hörde till sagornas värld, fast uppskattat blev det.
Ja, så stod jag själv för Årets Fiasko. Auktionsutropare under påskrundan. Ingen kom.
Nog om detta.
I maj presenterade jag något som kan kallas för Årets Avslöjande (1) i Lomma. ALLA undrade över bombhålet efter rivningen av Lomma Centrum.
Jag kunde avslöja COOP:s planer på en storstilad anläggning. Sedan gick allt i stå. Nu har man lovat börja med markarbetena i början av 2012.
Sagor?

I juni kom Uppdrag Granskning till byn med Janne Josefsson i spetsen. Kommunalrådet, Anders Berngarn, och jag, kallades in under fanorna. Vi mötte upp på det nu sanerade Eternitkontoret. TV-programmet blev bra och väckte uppmärksamhet.
Ja, så fick jag musarm, men det är en helt annan historia. Resten av året är under produktion. Ha tålamod.

Det är inne att hamna på en disktrasa!

2011-12-27T15:55:00.007+01:00

Den här disktrasan fick jag i julklapp i år. Den är faktiskt riktigt rolig. Det humoristiska blir klockrent med texten om hushållsnära tjänster.
Vid den senaste förtroende mätningen fick Fredrik Reinfeldt hela 67 procent. Håkan Juholt har rasat ner till futtiga 16 procent. Han skuggas nu av Jimmie Åkesson. Håkan behöver alltså hamna på en disktrasa.
Av detta kan man utläsa, att när en partiledare blir populär, hamnar man på en disktrasa.
Kronprinsessan Victoria och prins Daniel finns naturligtvis på en disktrasa, t o m med den ofödda babyn. Det visar på popularitet.
Det slår mig plötsligt. Tänk om Olof Palme på sin tid hamnat på en disktrasa.
-MOBBING. FÖRFÖLJELSE, hade alla socialdemokrater skrikit i högan sky.
I dag är situationen helt annorlunda. Det visar på stort väljarstöd att hamna på en disktrasa.
Håkan Juholt har en lååång väg att vandra. Fast kanske den här texten, här nedanför på disktrasan, snart blir på allvar. Jag tror inte sosseledaren då vill ha med sitt ansikte på trasan.
Använd sköljmedel, Håkan.

Tomten är död

2011-12-27T00:03:00.006+01:00

Finns det något som är så stendött som Tomten efter julaftonen? Nej, knappast. Barnen har tindrat färdigt och fått sina klappar. Farfars glögg är slut. Tomten har återvänt hem till den mytomspunna Tomteverkstaden
Det lönar sig inte med en comeback innan året snart är slut. Då hade Tomten riskerat bli utbuad.
Nej, Tomten är och förblir stendöd i mer än 365 dagar, sedan är det tid för uppståndelsen. Igen. Tomten har nämligen ett evigt liv.
Det är något att vara avundsjuk över.
Tomtefar, du är mer än välkommen tillbaka till oss, men vänta till julaftonen 2012 som är en måndag (skottår).
Glöm inte ta med dig klapparna. För precis så är det. Nu börjar det tunga arbetet i Tomteverkstaden. Ett evigt sisyfosarbete.
Hälsningar
Farfar och alla barnen

Julstormen! 99 år senare bygger Lomma en skola på platsen

2011-12-26T01:01:00.012+01:00

Annandag jul 2011. Dagmar slår till.
Kaos efter nattens storm. 170 000 hushåll utan el.Tågstopp norr om Gävle. Bilister från Örebro i söder till Jämtland/Västernorrland i norr varnas att ge sig ut på vägarna.
Lomma och Skåne fick endast kuling. Kanske t o m styv kuling. Annat var det Annandag jul 1902. Då plågades Lomma av liknande orkanvindar. Den här julstormen som den kallas för, har jag skrivit om många gånger tidigare. Enligt sägnen den värsta i mannaminne som drabbat Lomma. Hela hus smulades sönder. Människor kom till skada. Allt blev till kaos.
Titta på vinjettbilden jag fått från Tommy Nordström i Lomma.
Det är Fladängen som sedan blev ett populärt strövområde för Lommaborna. På bilden från Julstormen 1902 ser ni en jakt som ställt sig på tvären på landbacken.
Tommy berättar att fotografen var Wilhelm de Shàrengrad.
Fladängen i dag, 99 år senare. På platsen byggs en skola för låg-och mellanstadiet. Höstterminen 2012 kommer här att gå ca 400 elever. Frågan är om det ens finns några lärare som vet vilken historisk mark skolan vilar på? Skolan byggs hitom det enmastade segelfartyget.
Bilden längst ner är ett av de tre minnesmonumenten som sattes upp efter Julstormen 1902. Det ena står på Varvstorget med kunskapens hus i bakgrunden, biblioteket. De två övriga vilar, enligt uppgift, ut i ett kommunalt förråd.
Kommer Lomma kommun att uppmärksamma 100-års dagen om exakt ett år?
Jag tippar att de övriga två minnesstenarna då dyker upp. Utvilade och fräscha. Kommer man att sätta upp minnesmonument i Jämtland efter nattens orkanvindar?
Jag tror knappast det.

Kungen nobbade kaffeflickorna i sitt jultal till nationen!

2011-12-25T15:56:00.005+01:00

Kung Carl XVI Gustaf sände sitt traditionsenliga jultal i Sveriges Radio i dag. I kväll får vi se det i TV. Han hoppade över kaffeflickorna, men så har han också vänt blad.
Någon som trodde något annat?
PS: Missa inte Kokvinnorna i TV2 kl.20.00, Juldagen.

DN om kungens jultal HÄR!
SVD HÄR!

I Lomma körde Tomten rullator!

2011-12-24T20:50:00.006+01:00

Jag förstår vad ni tänker. Kommer Tomten körades med en rullator med kulörta lyktor, är saken julskinka: glögg! För mycket glögg innanför tomteskägget.
-Om det hade varit så väl ändå. Nej, släden gick inte att rubba. Ingen snö i Lomma. Medarna fastnade i asfalten. Det fick bli rullatorn, säger själv Tomten.
Så fick det alltså bli. Därför kan ni skåda en alldeles unik bild av Jultomten 2011.
Jodå, allt rullade på, efter alla konsten regler. Barnen tjoade av lycka. Klapparna dränkte nästan tomten. De levande ljusen flammade. Tomten svettades ännu mer. Barnen fick nästan till slut andtäppa. Lyckan var denna kväll total.
Se det var en julafton som inte gick på kryckor i Lomma 2011.

Till alla mina BLOGGLÄSARE!

2011-12-23T10:40:00.002+01:00

Lommas kommuntoppar besökte Svarta Malin på Malmö Museum!

2011-12-22T15:06:00.009+01:00

Jag har lagt ut närmare 1500 blogginlägg sedan starten sommaren 2008. Det mest spektakulära är utan tvekan forntidsfyndet som grävdes upp i Lomma 1959.
Kraniet har med dåtidens vetenskap fastställts till ca 500 f kr födelse, alltså skarven bronsåldern/järnåldern. Sedan glömdes det bort i en monter på Malmö Museum.
Tills jag kom på besökt tillsammans med mina barnbarn under halloween 2010.
Min nyfikenhet väcktes. En form av journalistiskt arkeologiskt grävande startade.
Länken till hela materialet här nedanför. Ni kan också gå längst upp till höger på bloggsidan och klicka på Svarta Malin.
Tidigt fick jag med Lommas kommunalråd, Anders Berngarn, på forntidsbanan. Han blev betagen av kraniet med arbetsnamnet, Svarta Malin. För en tid sedan tog han med sig creme dela creme, dvs det kommunala stoppskicktet, in till Malmö Museum får en träff med dödsskallen som grävdes upp i Lomma 1959.
Museipedagog, Samuel Thelin, tog emot sällskapet. Han är mycket kunnig. Ni kan se honom på bilden med Svarta Malin här nedanför.
Här följer Anders Berngarns BLOGGRAPPORT:
”De som deltog var alla ordförandena i nämnderna och kommunfullmäktiges presidium och kommunstyrelsens presidium dessutom då alla förvaltningscheferna och kommundirektören.
Vi var totalt 25 personer. Kraniet var kvar i montern, men guiden medgav att efter dina efterforskningar så var den i fel monter. Guiden beskrev på ett mycket pedagogiskt sätt trakterna kring Lomma ur ett historiskt perspektiv. Alla tyckte det var fantastiskt.”
FOTNOT 1: Malmö Museum har placerat kraniet i en medeltidsmonter, 500 ef kr.
Fotnot 2: Fortfarande väntar vi på att Malmö Museum gör en kol 14-13-metod. Först då vet vi exakt hur gammal Svarta Malin är. Och så hoppas jag att även vännen Flax hänger med i svängarna...

BILDEXTRA: OS-arenorna i London!

2011-12-21T23:19:00.011+01:00

Alldeles innan onsdagen tog slut, fick jag färska arena bilder från arrangörerna till London-OS sommaren 2012 (27 juli-12 augusti).
Vinjettbilden är huvudarenan. Olympic-stadium, där vi i sommar ska få se världens bästa friidrottare göra upp om medaljerna. Invigningen inte att förglömma. Den blir säkert något alldeles extra. För givetvis ska London slå Peking och alla andra. Frågan är om man slår Atlanta i USA 1996. Jag glömmer aldrig när boxarlegendaren Muhammad Ali som var/är svårt sjuk, tände den olympiska elden.
Tårar.
Här nedanför följer ett bildsvep som visar den olympiska parken, arenan för vattensporter och längst ner tennisarenan.
Det här är nya bilder som visar hur de färdiga arenorna ser ut. Helt färska.
Pust.
Jag lyckades tränga in detta blogginlägg innan vintersolståndet tar vid, torsdagen den 22 december. Och OS-Lennart i Halmstad fyller folkpensionär.
Grattis Lennart!
Du och jag minns sommar-OS i Montreal, Kanada, 1976 som om det var i går.
Det var tider det.

Noterat

2011-12-21T15:01:00.010+01:00

Låt mig bjuda på lite små till stora fragment av livet just nu, allt från dödliga fimpar till nötkräm som räddar livet på små barn. Det första gör mig bedrövad. Det andra gör mig glad.
Denna jättelika askkopp med kanske 1000 fimpar, sprang jag på i förmiddags i Lund. Den stod på en innergård, när man kommer ut från det centralt belägna parkeringshuset ut mot Stora Södergatan. Våra bildade Lundabor röker som tio skorstenar.
Lärdom dödar?
Det börjar dyka upp allt fler böcker om Nordkorea och dess sjuka regim. Tro inte det blir bättre med en Ny Stor Galen Ledare. Sonen, Kim Jong-Un, som tar vid efter faderns död, ser ut som en förvuxen baby. Det är han säkert också. En baby ska aldrig få leda ett land.
Visst har jag tidigare skrivit om Nordkorea på bloggen, både här och där (klicka).
Så här såg det ut strax före lunch i dag på postkontoret i Lomma som heter Hemköp.
Tack vare all julhandel på nätet, dränks matvarubutiken av alla postpaket.
-I år har det ökat lavinartat. Det är bara inte klokt, säger chefen Mikael till mig och torkar bort svettpärlorna.
Hur ska det här sluta?
Välkommen till Etiopien, Martin Schibbye och Johan Persson. Det är journalisterna som i dag dömdes för terrorbrott. Det kan kosta många år i landets råtthål till fängelser. Alla länder som dömer journalister till förvaring i råtthål, är ett skitland.
Basta.
UNICEF uppmanar alla bloggare, att skriva om världens barn som dör av näringsbrist, diarré eller andra hemska sjukdomar. Varje dag dör 21 000 barn. Jo, ni läste rätt. 21 000!
Det gör ont att veta.
När jag nu skriver om detta, skänker re:member sex påsar nötkräm. Krämen skickas till de barn som behöver det mest. Plumpy`nut som det också heter på utrikiska, är oerhört näringsrikt.
Min bloggpost räddar alltså barnliv, tack vare endast sex påsar nötkräm.
Nu blir jag glad igen. Riktigt glad.
Jag älskar att rädda liv.
Nu med lite nötkräm. Det är jag stolt över.
Rädda du också liv. Julen blir klart roligare.
UNICEF:s hemsida klicka HÄR.

ALARM! Julsillen på väg ta slut i Lomma!

2011-12-20T16:24:00.008+01:00

Kris för julsillen i Lomma. Jag har väl aldrig hört på macken, som Hasse Alfredsson sa i den där berömda tågkupésketschen med Martin Ljung för 50 år sedan.
Det blev i dag tid för inköp av den inlagda julsillen. Jag tittade in till omåttligt populär Fiskboden i Lomma. Ruschen efter julens godisbitar monumental, men så är den också handinlagd, om Herrskapet förstår vad jag menar. Det är annat än glasburkssillen i livsmedelsbutikerna.
-Tyvärr tror jag inte sillen räcker till i år. Den börjar helt enkelt ta slut,säger Stefan, sillmästaren själv, till mig.
Till varje jul lägger man in några hundra kilo extra. I år blev det total närmare 5 ton sill (rekord) som paketerades efter alla konstens regler i olika varianter i 10 000 plastburkar. Det borde räcka, ansåg man.
Nu några dagar före julaftonen är krisen ett faktum. Sillen är helt enkelt på väg att ta slut.
-Ja, det är mycket oroväckande, fortsätter Stefan. Vi får se hur vi löser det.
Ack ja, jag köpte min inlagda sill i grevens tid. Julen är räddad. För vad är ett julbord utan den inlagda sillen? På både längden och tvären.
"Kaffe utan grädde, är som kärlek utan kyssar..."

SVT meddelar att TV-serien "Starke man" med kommunalrådet Lars-Göran Bengtsson, ska läggas ner. 800 000 tittare anses vara för lite. Jag var som bekant med i den första serien som visades i SVT. Spelade en käck men stökig korvgubbe. Den serien sågs av över 1 000 000 tittare. I den nyligen avslutade serien fick jag inte plats. Ni förstår själva varför tittarna svek. Man ska aldrig ändra på ett vinnande lag.

Boksläppet i Lomma: En succé!

2011-12-19T18:46:00.012+01:00

Ett, två TRE-där drog kommunalrådet, Anders Berngarn, skynket. Årets boksläpp i Lomma var därmed ett faktum.
I bakgrunden stod det tidigare kommunalrådet, Thomas Håkansson, och kanslichefen, Eva Elfborg, och njöt i fulla drag. Det är nämligen, Thomas Håkansson, som är huvudredaktör för boken om Lomma hamn och dess tillkomst.
Nu har jag inte hunnit med mer, än att bläddrat igenom boken. Stannat upp och gjort vissa nedslag. En sak är då säkert. Den ger ett gediget intryck med många spännande bilder, både från dåtid till nutid. Hela resan får man följa.
Den jättelika förvandlingen av Lomma hamn till en stadsdel, har kommit till halvtid. Det är den fasen som boken nu skildrar i text och bild. Själv ska jag ägna julen åt att läsa boken och gotta mig åt alla förnämliga bilder.
Thomas har lett ett team skribenter och fotografer på ett förträffligt sätt. Det är ett historiskt dokument som pryder sin plats i varje hem i Lomma, så mycket kan jag redan nu konstatera.
På sitt sätt är mina bilder från måndagskvällen boksläppet också historiskt. Något liknande har mig veterligen aldrig inträffat på biblioteket.
Alla potentater i kommunen var där. Väldigt många du och jag. Tack och lov, även min lilla kamera.
Den fick jobba.

Salt-Lasse i Lomma efterlyser vintern!

2011-12-19T13:30:00.016+01:00

Det här är Lasse. Han står avslappnad lutad mot korvkiosken i Lomma och talar i sin mobiltelefon.
-Svarar Kung Bore, tjoar jag när jag kommer på min cykel.
-Nä, han håller sig undan, svarar Lasse och suckar.
De senaste vintrarna har han plogat snö och saltat våra gång-och cykelvägar. Från tidiga morgnar till sena kvällar.
Snön kom redan kring den 20 november. Det fortsatte att vräka ner. Vi fick en vit jul 2010, med osedvanligt mycket snö i Lomma.
-Ja, då fick man verkligen ligga i, minns Lasse.
I dag står han där och med sina trötta arbetslösa saltsäckar.
Inte en snöflinga så långt ögat når.
Inte ens en isfläck.
Under måndagen hade vi 5 grader varmt. Jag går in på den norska vädertjänsten, Yr. Vädret på julaftonen i Lomma blir 5 grader varm. Och sol! Det är nästan läge att grilla julkorven i Täppan.
Det här är vintern är än så länge 5-graders-värme-vinter i Lomma. Tom på snö och is.

Nej, annat var det för ett år sedan. Vår lilla tomte i Täppan frös nästan häcken av sig, 18 minusgrader.
Rita Hayworth värmde sig med ylletrosor och jag i långkalsonger från andra världskriget, samt en gulnande pälsmössa och såg ut som ”Han är min soldat, någonstans i Sverige”.
Varje morgon vaknade jag vid halv fem-tiden till ljudet av Lasses plogbila.
Visst saknar vi det?
För även Gubbar kan bli som barn när det snöar.
I år får man väl klippa gräset i Täppan till julaftonen.
Här följer två bilder till från Lomma som det såg ut för ett år sedan.
Suck.

Storyteller

2011-12-18T11:14:00.009+01:00

År 2011 rinner i väg. Snart sköljer medias årskrönikor över oss. Själv har jag bidraget med 367 historier här på bloggen. Du läser nu nummer 368.
Jag gillar berätta historier. I skriftlig form. Helst bildsatta som en mosaikplatta. Storyteller som det också heter på amerikanska.
Många historier blir aldrig berättade, som den här:

”Det var en dag i november. Tror det var i början av månaden när Vendela hade namnsdag. Telefonens signal är som en liten kyrkklocka.
-Hallå, ja...
-Är det Calle Rockbäck?
-Ja.
-Ja, hej...
Rösten låter lätt stressad. Tillhör en mansperson i 35-40-års åldern. Möjligen sitter han i en bil. Mannen presenterar sig som chef för lokaltidningen som i Lomma byter huvud till Lommabladet. I Kävlinge till Kävlingebladet och så där fortsätter det. Ort efter ort över stora delar av landet.
-Det är väl du som skriver en populär blogg?
-Ja, populär och populär, svarar jag blygt som normalt inte alls är speciellt blyg.
-Jag borde ha ringt dig för länge sedan.
-Jaha.
-Men du vet hur det är.
-Ja.
Samtalet hackar, än hit och än dit. Jag förstår att han aldrig har läst min blogg. Det är någon som tipsat honom. Det hörs tydligt. Han svamlar på. Fram och tillbaka. Den här manspersonen har egentligen ingen aning om vem jag är.
-Det hade varit trevligt om vi kunde inleda någon form av samarbete, fortsätter han.
Samarbete? Tydligen vill han att jag ska börja skriva i Lommabladet. Vad då? Kåserier?
Tänker jag.
-Du är välkommen hem till mig, säger jag till slut för att nu säga någonting.
-Nja, kan inte jag få bjuda dig på lunch ute på golfrestaurangen?
Lunch? Det är många år sedan någon var så schangtil, att man blev bjuden på lunch.
-Ja, varför inte, lyder mitt svar.
-Förresten. Vad lever du på?
Jag blir paff. Vad jag lever på?
-Jag är en glad folkpensionär. Fyllde 65 år i somras.
Det blir tyst, några andetag, för en stund. Folkpensionär? Tankar är till för att läsas. Även på telefon.
-Du kan väl maila mig, så får jag din mailadress. Jag mailar tillbaka, dag och tid för lunchen.
-Ok.
-Hej då.
Klick.
Ett kort auf wiedersehen från den allt mer stressade mannen som har minst 25 år kvar till pensionen.
Jag har inte hört av honom sedan dess. Visserligen är jag pensionär, men har, förhoppningsvis, minnet i någorlunda behåll. Därför kan jag berätta om den här historien som annars aldrig blivit berättad. Det har också börjat regna ute”.

En vecka kvar till tomten: Lommabornas julklapp öppnas redan i dag!

2011-12-17T16:20:00.011+01:00

Det här är Kristina Johansson. Hon är kommunens näringslivsutvecklare.
Vad vi inte visste, är att Kristina tidigare jobbat både i USA och i Skottland, samt startat upp egna företag.
Hon fick mitt uppdrag att slå in en julklapp till Lommaborna. Det gjorde hon.
Till råga på allt, så öppnade jag den redan i dag-lördag, en vecka före tomtefar (mitt rättstavningsprogram vill ändra till tomtebloss) knackar på dörren.
Ni vet hur det är. Vi barn har det inte lätt, så här alldeles för många dagar innan dopparedagen. Hårda paket är vad som gäller.
Först blev jag glad. Sedan blev jag betänksam. Nej, det var inget paraply i paketet.
-Paraply hoppas jag innerligt vi slipper sommaren 2012 i Lomma, säger Kristina till mig och så skrattar vi ikapp.
Det är minsann ingen dålig önskeklapp, för en önskeklapp är det i allra högsta grad. Önskedrömmar är bland det svårast tänkbara att förverkliga.
-En låååååååång härlig, varm, solig sommar med fyllda badstränder i Lomma. Det vill jag ge i julklapp till alla, fortsätter hon och spricker upp i ett soligt leende.
Jag ger henne ett tips: blir maj månad regnig och blåsig, finns det stora förutsättningar för en fin, fin sommar i Lomma.Det har jag lärt mig efter alla år som boende vid havet/sjön/sundet (kärt barn har många namn).
Då behöver man inte ta med sig paraplyet i badet, som jag fick göra för ett antal somrar sedan.
-Hoppas du har rätt, säger Kristina och avrundar med ett God Jul!
Tack du.
Det räcker med att titta ut genom fönstret, så värmer din julklapp alla drömmar om en ljusnande framtid.

Kungen på porrbilden? Nej, det är Frank Sten!

2011-12-16T16:35:00.015+01:00

Tala om blåsning! Den här märkliga suddiga, luddiga s k porrbilden med den Svenska Konungen, är i själva verket Frank Sten. Det kanske t o m är så. att det är Frank Sten som är den luddiga, suddiga Svenska Konungen? Ingen vet. Mysteriet är som ”Fem söker en skatt” (Enid Blyton).
Vem är då Frank Sten?
För er som följt mitt bloggande i evigheter, är Frank Sten en kär gammal vän. Omåttligt populär. Tar sig in över allt. Provar precis allt. Är endast rädd för Rita Hayworths katter. Men så är Rita också ett särdeles vasst kvinnostycke.
Ta bara när en utsugen forskardam för några år sedan, slog larm om att män borde amma mera. Vem började amma som en galning? Jo, Frank Sten.
-Sved ut av bara helvetet, löd hans kommentar.
På den tiden det begav sig, jagade naturligtvis Frank Sten storvilt. Det visade sig att Frank kände precis ALLA. Över allt dök Frank upp med sin karakteristiska nuna. Varje berömd människa på detta jordklot öppnade sina dörrar och sjöng hans lovsång.
Givetvis dök han upp på Nobelmiddagen. Hedersgäst med kronprinsessan Victoria till bords. Det sägs att kronprinsessan blev alldeles till sig över charmtrollet Frank.
-Trevlig. Hon luktade gott, var det enda Frank själv sa till Hänt i Veckan.
Kronprinsessan kvitterade med att berätta om hur kul det var när Frank skakade samman sig med Marilyn Monroe.
Det var också på den tiden prins Daniel endast var ett jobbigt rykte från Ockelbo.
Ja, så kom då den där otäcka skandalboken om den Svenska Konungen. Det avslöjades att Carl-Gustaf hade en fäbless för trevliga kaffeflickor.
-Vem har inte det, sa Frank Sten och skyndade sig ut och testade.
Det blev fem getingar i betyg.
-Calle, jag tar gärna en kopp till, sa han till mig.
Och så dök plötsligt Frank Sten upp i den där gangsterbilden i dagens Expressen/Kvällsposten/GT. Eller är det den Svenska Konungen som är Frank Sten?
-Rena rama mjukporren. Nej, då var det annat hos ”Hönan Agda” vid svensk-norska gränsen under 1970-talet. Jag såg aldrig den Svenska konungen där, men däremot en mängd trevliga kaffeflickor. Det var skoj, slutar Frank Sten.
FOTNOT: På grund av platsbrist, har vi kunnat få njuta av endast ett fåtal av alla Frank Stens bravader.

En mamma med ruter i-fixade även Miss Universums frisyr!

2011-12-15T13:48:00.016+01:00

Året är 1953. Jag ska börja i skolan. Mamma Letty har klätt upp mig i kostym med golfbyxor. Usch, vad jag hatade dessa golfbyxor som var på modet för snart 60 år sedan.
På den tiden hörde det också till, att man beställde hem en fotograf för minnesfotografering. Därför sitter jag och min mamma och ser så glada ut i vår lilla etta med kokvrå på Ellstorp i Malmö.
Det var också nu som min mammas karriär sköt fart på allvar.
Lettys Damfrisering, salongen, låg vid Sallerupsvägen i Malmö. Det var så man sa på den tiden: salong och DAMfrisering. Herrar var icke välkomna. Jag växte alltså upp bland papiljotter och senaste hårmodet.
Damfriseringen blev snabbt en succé. Mycket beroende på ett gediget yrkeskunnande. Och så ägde min mamma en social talang ut över det vanliga.
Min mors mästerligt hanterande av alla möjliga hår, spred sig vida omkring. Snart nog satt Hillevi Rombin i frisörstolen.

Det blev början till en vänskap som toppades med att Hillevi Rombin 1955 kröntes till Miss Universum. Min mamma krullade alltså håret på världens vackraste kvinna! Snacka om att jag var/är stolt, för på 1950-talet var det ofantligt stort att bli Miss Universum.
Drog då min mamma någon fördel av det här?
Nej, man skulle inte förhäva sig.
Tänk om det varit i dag?
Efter att min mamma dog i våras, 90 år gammal, hittade jag en låda med spännande saker om hennes liv.
Det visar sig att hon skrev massor med insändare. Hårda i tonen. Älskade att piska politikerna i sina texter. Hon slog larm. Fick löpsedlar. Främst riktade hon in sig på sin hembygds kyrka i norra Uppland.
Tog självaste biskopen i örat. Backade aldrig en millimeter. Skrattar gott om larmet om ett helt museum som försvann. Det enda som fanns kvar, var tre klappträ och en slaga. Allt annat borta. Du milde tid.
Jag förstår nu, var i från jag fått min journalistiska talang.
Om löpsedlarna hade jag ingen aning.
Man ska inte förhäva sig.
Tack mamma!
Helt i mina färger, men krullade du inte bara hår?