måndag 30 april 2018

Lomma bygger majbrasa i stormbyar

Sköna maj välkommen med regn och stormbyar över Lomma. 
Strålande sol och en tuff vind. 
Oväder på väg in från Danmark. 
Jag körde ut för kolla läget inför vi ska hälsa våren välkommen med tal, sång, majbrasa (kl. 19.30) och följdriktigt en blåsorkester i stormbyarna. 
Plats Amfiteatern vid Strandängarna. 
Jodå, kommunen jobbade intensivt med bygga en majbrasa. En slang var också dragen, så brandkåren är rustad inför kvällens övning. Himlen började plötsligt också ladda upp med mörka skyar. 
Regnkläder rekommenderas. 
Vi får se hur det här slutar. 
Håll tummarna. 
Det kan behövas.

MFF som skjuta på sittande fågel

Det svärs och gormas över MFF:s inledning av årets allsvenska. 
Det med all rätt. 
Andra sidan är det tämligen enkelt skjuta ner en sittande fågel. I detta fallet är MFF en sittande fågel. 
En blåmes. 
Naturligtvis. 
Hela havet stormar så det är egentligen svårt få till en fungerande analys till orsaken. Ja, omöjligt om du inte varit en fluga på väggen i omklädningsrummet. Därför kan alla skjuta ner den sittande fågeln. 
Någonting inträffade i samband med den allsvenska premiären mot Elfsborg borta. Visserligen vann MFF med 2-1, men ändå var det inte alls samma MFF som i vårens träningsmatcher. Jag såg de flesta matcherna. 
Laget gick som på räls. 
De nya spelarna kuggade in väldigt bra i det ljusblåa maskineriet. MFF vann samtliga matcher med en fin-fin målskillnad, 16-2. 
Sedan startade allsvenskan. 
Plötsligt kuggade de nya kuggarna inte in alls. 
Alla kuggade faktiskt ut helt och hållet-nya som gamla spelare.
Efter sex spelade matcher är målskillnaden 8-11. Mest insläppta mål. När fan inträffade det senast? 
Tabellraden triss i tvåor. Visst skador, men det åker alla lag på. Ett lag av den kalibern som MFF vill vara, ska ha två likvärdiga spelare på samma plats. Real M eller Bayern M har 3-4 lirare som kuggar in direkt på en och samma plats vid skador. 
Varför gick MFF så bra i träningsmatcherna? 
Sedan tvärstopp. 
Det rör sig om samma spelare, tränare och folket runt omkring laget. Ändå skaver någonting riktigt ordentligt. 
Det spekuleras om den ena orsaken efter den andra. Inget hjärta mest smärta: spelare som slänger kläder omkring sig när de bli utbytta, en lagkapten som nobbar intervjuer i TV, sportchefen stänger av mobilen och gör sig oanträffbar, spelare som ser olyckliga ut (mest Carlos Strandberg), tappad glädje och motivation i drivor. 
Malmö FF är som ett plockepinn spel. 
Det spretar åt alla möjliga håll och kanter. 
Vem kan laga laget? 
Och det är bråttom. Klockan är nämligen fem i tolv. 
1999 blev klockan senast fem över tolv. 
Någon repris vill vi inte se. 
Trevlig Valborg, för övrigt.

söndag 29 april 2018

”Ja, det är våren-som kommit med svartmyran igen”

Så har de kommit in till oss igen. Samma procedur varje vår. Svartmyran kommer hem till oss med våren. 
Man kan lätt tro, att den i sin tror att den inte syns. Jag fick mörka sovrumsgolvet en aning. Lägga ljus på myran. Det blev bilden på svartmyran här ovanför. 
Du ser den plötsligt knata över din tidnings-eller boksida. Du ser den plötsligt knata över diskbänken på jakt efter något sött. 
Till slut ser du väldigt många knata över sovrumsgolvet. 
I tron att ingen ser den. 
Svartmyran verkar alltid ha bråttom. 
Den är ständig på väg någonstans i ditt hem. 
Hustrun skriker. 
Barnen skriker. 
Äckligt. 
Tid att slå till. 
Eftersom människosläktet är listigare än de flesta små kryp, har en liten burk skapats. Fyllts med innehåll som luktar så gott, att den lilla svartmyran mer än gärna baxar hem lite godis till drottningen. 
I hemmet några decimeter ner i jorden tronar alltså drottningen. Nu matas hon med godis från burken. 
Det som luktar så gott, att man blir yr i mössan är gift. 
Drottningen dör. 
Myrsamhället slocknar. 
Svartmyran i ditt hem finns inte längre.
En djävulsk plan har fungerat.
I bästa fall.
Hustrun blir glad. 
Barnen blir glada. 
Fast gladast blir far som hatar de små krypen in till döden. 
Svartmyran planerar för nästa vår. 
Då jä...ska människosläktet allt få se på annat. 
Yudy Sauw bor utanför Jakarta, Indonesien. Han är specialist på fotografera insekter. Jag lade in min lilla svartmyra från sovrumsgolvet i Yudys förstoring av en svartmyra. 
Tala om monster i våra hem. 
Tack Yudy. 
Du gav oss lite perspektiv på problemet.

lördag 28 april 2018

Varför en livsfarlig rivningskåk i Lommas nya naturreservat?

Den 23 januari i år blev Öresundsparken Lomma kommuns åttonde naturreservat. Det är ett hyfsat stort område. Tio normala fotbollsplaner. 
Här ska unika växter, fåglar, insekter och fladdermöss få en fristat. Området anses också värdefullt för undervisning om naturens mysterium. 
Öresundsparken kommer säkert bli en framtida pärla. 
Fast mitt i denna fridsamma miljö, körde jag bokstavligen på en rivningskåk. För det kan omöjligen vara någon kulturstämplad byggnad. 
Varför får den stå kvar? 
Vem har ägt huset? 
På den tiden det var ett fungerande hus, vill säga.
Fiskehodda? 
Möjligen. 
Vad vet jag.
I vilket fall som helst står den där. 
Raserad både invändigt som utvändigt med graffitikladd. 
Inga rutor. 
Ingen dörr. 
Allt bara skräp inomhus: en rostig skruvmejsel, en stege, tunna fylld med skräp. Bara skit, för tala klarspråk. 
Verkligen ingenting som hör hemma i ett naturreservat. 
Varför? 
Kan någon ge mig en historisk förklaring om detta fallfärdiga hus? Ett fallfärdigt hus som kan ramla över en besökare när som helst.
Ett hem för fladdermöss?
Fast läget vid kanten av Öresund kan ingen klaga på.
Samtliga bilder tagna av Anna-Lena Rockbäck

fredag 27 april 2018

Zlatan och Patrick Ekwall rensar våra plånböcker

Lägesrapport just nu i spelmatchen mellan världsspelaren i fotboll och journalisten: ett förödande övertag för Zlatan. 
Spelbolaget han matchar gottar sig åt all handel och vandel om stjärnans dribblande om deltagande i sommarens fotbolls-VM i Ryssland. Ett deltagande som Zlatan själv har uppfunnit. 
Publiciteten överväldigande. 
Journalisten, Patrick Ekwall reklam för ett annat spelbolag har hamnat i kölvattnet. Överkörd av Zlatan. 
Bortsett från det, så är jag in till döden trott på all TV-reklam som otaliga spelbolag häller över oss i de kommersiella TV-kanalerna. 
Det är övermåttan trist. 
Allt handlar om rensa våra plånböcker in till sista korvöre. Det är nämligen ett livsfarligt spelande som pågår. 
450 000 svenskar har någon grad av spelproblem. 
31 000 har allvarliga problem (källa Folkhälsomyndigheten).
Siffrorna är stigande. 
Den aggressiva marknadsföringen från spelbolagen, ökar också risken för självmord bland spelare. 
Förlorare är faktiskt de allra flesta som ger sig in i leken hemma från TV-soffan. Tragedi för nära och kära. 
Något som också Spelberoendets Riksförbund allvarligt framhållit. 
Själv är jag ingen spelare. Möjligen en trisslott till julaftonen. 
Förvånad är jag också över att Patrick Ekwall får fortsätta skriva krönikor i Expressen. Något som varit helt omöjligt på min tid som aktiv journalist. Då hade Ekwall varit stendöd som journalist. 
Svenska Journalistförbundet tiger still. Det borde man inte göra. 
Det är en olustig match vi bevittnar-och deltager i.

torsdag 26 april 2018

Bilden av svenska fotbollslandslaget ger mig himmelsblå frossa

För en tid sedan knackade det på dörren. Utanför stod Ingvar som fyller 80 år i juni, med famnen full av pärmar. 
”Tänkte du skulle tycka det var intressant få kika på min samling av gamla lagbilder från Rekordmagasinet”. 
Ingvar log mot mig. 
Det tyckte jag omedelbart. 
Ingvar hade kommit rätt. 
Jag har sedan dess bläddrat och suckat som bara en nörd kan sucka. Gamla kantiga gulnande lagbilder från slutet av 1940-talet och in på 1950-talet. Någonstans i denna underbart dammiga röra blev det tvärnit. 
Det var en landslagsbild från den 2 oktober 1949. Sverige mötte Finland på Malmö IP inför 18 247 åskådare. Storseger med 8-1 (5-1) med åtta (!?) MFF:are i det svenska landslaget. Helt otrolig. 
Det var ”Todde” Jönsson, Ingvar Rydell, Sven Hjertsson, Kalle Palmèr, Stellan Nilson, Hasse Malmström, Gripen Bengtsson och Arne Månsson. 
Det fina i kråksången är att samtliga spelade samtidigt i Malmö FF. Ingen var proffs. Dammluckan hade ännu inte öppnats på vid gavel. Den enskilda lagdominansen kommer aldrig mer inträffa i ett svenskt fotbollslandslag. 
En unik bild. 
MFF hade på den tiden ett av sina starkaste lag någonsin. Guldlaget som de kallades för tog hem allsvenskan 49/50 utan förlora en enda match. 
Egentligen hade hela laget kunnat skrudats i landslagsdräkten. Så överlägsna var alltså dåtidens MFF. 
Förstå om bilden ger mig frossa. 
Ljusblå. 
Mumma.
Bonus.
I bakgrunden syns Malmö Stadsteater. Kom till 1944. 

onsdag 25 april 2018

Här ska Kim Walls mördare Peter Madsen sitta inlåst i 17 år-minst.

Det är jag som lagt till minst på den genomsnittliga straffskalan för livstids dömda personer i Danmark. 
Hoppas detta monster aldrig kommer ut bland oss människor mer. 
Peter Madsens brott är så fruktansvärt, att han förbrukat rätten till ett fritt liv för all framtid, 
Bilden på cellen är från ett danskt fängelse. Det här blir alltså den typ av hem som detta monster i människohamn kommer få tillbringa 17 år. 
Minst som jag skrev och hoppas på.
Finns inte mer att tillägga. 
Jo, en ska till. 
Lås celldörren och kasta bort nyckeln.

Strandpromenaden i Lomma stoppar Street Racing

När Strandpromenaden i Lomma skissades 2001, såg ingen den framtida verkligheten. Strandpromenaden skulle bli startskottet för Strandståket med en promenadslinga utefter havet fram till Bjärred. 
Här såg planerarna folk som vandrade hand i hand vid solnedgången. Helt enkelt som den berömda La Croisette i Cannes, Frankrike. 
Verkligheten blev något helt annat. 
Strandpromenaden blev en lång rak gata som skär rakt mellan sanddynorna på Lomma Beach och bostadsbygget som uppfördes i slutet av 2000-talet. 
Snart nog förvandlades den tänkta stillsamma Strandpromenaden till Street Racing med rykande däck och högvarvade motorer. 
Boenden berättar för mig. 
”Det börjar på våren och håller på ut till hösten samt toppas under sommaren. Det är sena kvällar och nätter. Man har kört som dårar här. Det har varit hemskt.” 
Lommas La Croisette, förvandlades till en Street Racing bana. Det klagades, givetvis. Nu har klagomålen nått fram. 
Därför byggs nu ett farthinder, av den riktigt jävliga modellen som jag enbart sett i Grenoble, sydöstra Frankrike.
Mitt på Strandpromenaden. Se nedersta bilden på löpet. 
Sommaren 2018 är det slut med Street Racing på Lommas La Croisette. 
De boende andas ut. 
Street Racing folket letar efter nya långa raka vägar att kunna brassa fram på. Strandpromenaden är inte längre en racerbana. 
FOTNOT. Bilden på bilen på löpsedeln är en illustration. Inte hämtad från Strandpromenaden i Lomma.

tisdag 24 april 2018

Boel i Lomma löste huvudbry på en sekund

Allt sedan jag skaffade min el-skoter i slutet av sommaren 2017, har jag grunnat över ett lämpligt namn på detta fantastiska hjälpmedel som är guld värt. 
Allt har förkastats. 
Helt enkelt inte bra eller tokigt nog. 
Då löste Boel det när hon stod huvudstupa med vårpyssel i rabatten. 
”Gråben och Hjulben”, kom det.
”Pip-pip,” fyllde hon på med. 
Imiterade skoterns gälla tuta. 
Ett nog så irriterande pip ljud. 
Klockrent. 
Fast jag tänkte på mig själv: gråhårig och ben som slutat hjula, om Herrskapet förstår vad jag menar. 
Det hör också till saken att detta galna tecknade par är mina favoriter. Prärievargen (Gråben) vars enda uppgift här i livet, är fånga och äta upp tuppgöken (Hjulben) som med sina långa ben springer fortare än tåget. 
Det slutar alltid med krasch-bom-bang för prärievargen. 
Något att verkligen skratta åt: från barn till grand old man. Svårare än så var det alltså inte. Där var Boel snabbare än ogräset i rabatten. 
Jag tankar också min el i hallen. 
Något Miljöpartiet är glada över. 
Du får mindre gränsvärden av kväveoxider i hallen, som Gustav Fridolin skulle uttryckt saken. Pip-pip och hjul på er.

måndag 23 april 2018

MFF-gåtan: Hur uttalar dansken Rieks sitt efternamn?

I kväll spelar MFF mot Brommapojkarna hemma. Det känns nästan som en avgörande match för MFF. Vinna eller försvinna från den allsvenska guldjakten. 
Mitt i detta spänningsbälte finns en liten gåta inbyggd: hur uttalar den danske Malmöspelaren, Sören Rieks, sitt efternamn? (bilden till höger)
Förra säsongen satte Rieks efternamn myror i skallen på Göteborgarna, då han spelade för IFK Göteborg. Varken publiken på plats, vi i TV-soffan eller TV-kommentatorerna har riktigt klart för sig. 
Nu är det så fiffigt ordnat, att vi i Lomma har en egen levande dansk ordbok, nämligen den förtjusande danskan Winnie. 
Det gör inte saken sämre, att Winnie är en sportnörd som jag själv. Winnie missar aldrig en puck när Redhawks lirar hockey, eller en boll när MFF spelar. 
Danskan bor bortom hörnet. 
Jag drog dit med min el-skoter. 
Tjoade och stod i.
Busvissla går inte längre. Tandläkaren har dragit ut för många tänder på gamlingen. 
Hur som helst. 
Till slut kom Winnie ut på balkongen. 
Hon behärskar det svenska språket några hundra gånger bättre, än vad jag fixar det danska språket. Det vill säga endast Tuborg och Carlsberg. 
Jag skrek för full hals min fråga om hur Rieks uttalas på danska. 
”Rex! 
Skrek Winnie till svar. 
”Kex?” 
Svarade jag som den idiot jag är. 
Så där höll vi på. 
Skrattade gott, gjorde vi också. 
Till slut fick vi ordning på torpet med alla x. Den levande danska ordboken i Lomma löste gåtan med Sören Rieks efternamn. 
Det var väl bra. 
Hoppas det lossnar för Kex-nä, förlåt-Rex, i kväll mot Brommapojkarna. 
Tack, Winnie!

söndag 22 april 2018

Lomma i vårskrud-Bodil Wirén och björkarna blommar

Tog en tur runt knuten för kolla in om björken fått musöron. Jodå, det var mer än musöron. Björken stod i blom. Hög tid klippa rosorna. 
Ja, om man nu har några rosor, vill säga. 
En sak är då säkert. 
Våren har under några soliga dagar fullständigt exploderat i Lomma. 
Knoppar brista. 
Vi med pollenallergi nyser och står i. 
Vad gör man inte för våren? 
PRO har visat upp vårmodet. Givetvis med allas vår Bodil i vårskrud-se bilden här nedanför. I rena rama våryran dansar Bodil också in på bloggen. 
I går skrev jag om dansveckorna i Lomma som ska toppa sommaren från den 14 juli-4 augusti. Jag glömde en sak. 
Bodil Wirén. 
Självklart. 
Vad tänkte jag på? 
”Lomma PRO:s kör ska sjunga både på invigning och en kväll med allsång. Själv ska jag, liksom ifjol, vara ”kom-fram- och- säg,” skriver Bodil till mig. 
Fattas bara annat. 
Jaha, Bodil, då säger vi väl det.

lördag 21 april 2018

I sommar dansar hela Lomma-Let's dance!

Jag kan dessvärre inte skryta med att jag är eller varit någon danscharmör. Har alltid känt mig obekväm i den rollen. 
Två steg höger, ett steg vänster eller om de är tvärtom. 
Vet inte varför. 
Har både takt och ton. 
Kan sjunga som en Caruso. Trakterat diverse instrument. 
Dansa? 
Nej, trivs inte alls med det. 
Däremot gillar jag skarpt tittdansa. 
Alltså stå som en ko och glo, när andra dansar som linedance, bugg, tango, vals och allt vad det nu heter. 
Tittdans som sagt var. 
Så är det också musiken. Den går alltid skaka armarna till.
Inte att förglömma alla framträdande. 
Massivt program.
För inte tala om Lindy hop. 
Lindy hop är en swingdans från New York i USA. Dansen skapades i Harlem på 1920- och 1930-talet, som en utveckling ur Charleston, läser jag till mig på Wikipedia. 
Därför ser jag fram mot sommarens dansveckor (14 juli-4 augusti) på Amfiteatern, vid Strandängarna i Lomma. Inbäddat i en lummig grönska i kanten av Öresund. Det här är ett fantastiskt arrangemang. 
Full rulle tre veckor lång. 
Här finns allt att välja på för den som är sugen på en svängom eller som jag: tittdansa. Det finns även disco för barnen. 
”Det nya i år blir salsa och Lindy hop”, berättar Annica Widmark som är kultursamordnare på kommunen och en av idémakarna bakom dansveckorna. 
Om ni dansare putsar skorna, så ska jag putsa ögonen. 
Vi syns i sommar, när hela Lomma ska dansa. 
Vilken härlig känsla få skriva den meningen. 
Tango på er-Let's dance!

fredag 20 april 2018

Bjärredsbon Alice möte med snödroppen slutade i gips

Det här är Alice. 
Ett filmiskt namn.
Alice en glad pensionär som gillar gammeldans. 
Det får hon allt vänta med nu. 
Alice sitter i solens sken vid hamnhusens badplats i Lomma. Sitt vänstra ben som är i gips, bör hållas högt. 
Det irriterar Alice, för hon är en mycket rörlig pensionär. Sitt yrkesliv har varit sköterskan med specialistutbildningen på barnintensiven i Lund. 
Nu är hon själv i gips. 
Allting för några snödroppars skull. 
Ni vet den där blomman med det vackra namnet.
Snödroppe. 
Jag skrev på bloggen om för en tid sedan. 
”Den niger och hälsar våren välkommen,” fick jag till det. 
Plockade även in en dikt om snödroppen av, Erik Axel Karlfeldt. 
Bjärredsbon, Alice, möte med snödroppen blev däremot inte alls romantiskt. Snarare tvärtom., kan tyckas. 
”Jag var ute och gick i naturen för plocka några snödroppar. En liten söt gåva till en vän. Jag såg snödroppar, men såg aldrig isfläcken jag halkade på. Det bar sig inte bättre än att jag blev gipsad i sex veckor. En spricka från hälen upp i benet, berättar Alice för mig där på bänken med benet i högt läge. 
”Fast till dansveckorna i Lomma i juli ska jag vara i farten igen”, slutar en positiv Alice som håller ångan uppe. 
Se där vad ett möte i den skarpa solen kan leda tilt: jag med min el-skoter och Alice med benet i gips. 
Alice ställde gärna upp på bild. Gav också klartecken att bli publicerad på bloggen. Tänk vad en snödroppe kan ställa till med. 
Det hade vi ingen aaaning om.
Den som ser så snäll ut. 

torsdag 19 april 2018

Därför kraschar Malmö FF i allsvenska

Innan jag gick till sängs i onsdagskväll, skrev jag ett blogginlägg om MFF:s förlustmatch på bortaplan mot Djurgården. Det blev ett av världens kortaste blogginlägg: en svart löpsedel med enbart ett ord. Varför? Även upp-och-ner.
Något mer om matchen ville jag inte skriva. Det hade enbart blivit invektiv. Överslag från den rika ordbanken. 
Jag valde sova på saken. 
Vilket var bra. 
Jag har i dag läst våra ledande sportkrönikörer. 
Har någon kunnat förklara kraschen MFF i årets allsvenska? 
Laget som skulle springa genom serien och säkra ännu ett guld. 
Nej, klokare blev jag inte. 
Fick på köpet en massa tomma ord med Aftonbladets Niva i spetsen. 
Ingen tar upp en märklig kod. 
MFF vann sina försäsongsmatcher med ett mästerligt spel och 16-2 i målkvot. Själv hade jag aldrig sett MFF så bra före en allsvensk start. 
Vi pratar då om ca 60-års försäsongsmatcher. 
Samtidigt ringde en varningsklocka. 
Lag som forsar fram på detta sättet innan allsvenskan startar, har för vana krascha när seriespelet rullar i gång. 
Det var precis det som inträffade med MFF. 
Inför matchen mot Djurgården: startspelare borta med skador och sjukdomar, en startdebutant som högerback, lärlingar på bänken. 
Laget sönderslitet. 
Ingen harmoni. 
Laget som spelade en lysande fotboll under försäsongen, fanns inte kvar längre. Tränaren, Magnus Pehrsson, tappade tråden helt och hållet. 
Det var alltså en ytterst känslig tråd som byggdes upp under försäsongen. Så fort allsvenskan startade gick tråden mitt av. 
Laget som ville allt med Europa släpper fram egna talanger. Magnus P låter t o m en av dessa talanger debutera mot Djurgården i underläget 0-3. 
Totalt fel. 
Här lutar jag mig mot, Inge Blomberg. MFF: kanslichef (1973 till ca 1994). Inge också berömd för fixa gräddbullar (talanger) till klubben. 
Han sa en gång i tiden till mig: 
”Man släpper aldrig någonsin in en ung debutant i allsvenskan, när ens lag ligger under. Det kan fördärva en ung talangfull spelare för tid och evighet.” 
Därför kraschar inledningsvis MFF i årets allsvenska. 
Skaffa björntråd, Magnus Pehrsson. 
Då blir det tummen upp. 
FOTNOT. Inge Blomberg avled julaftonen 2007. Han blev 78 år gammal.

onsdag 18 april 2018

Djurgården vann över Malmö FF med 3-0

I dag spanar vi in kulan i luften som kan bli nedskjuten

Vi börjar spana in, Mr Östersund som han kallas för. Sensationslaget, Östersund FK:s starke man, Daniel Kindberg. 
Han greps i går av polisen. 
Anhållen. 
Sannolika skäl för ekonomisk brottslighet. 
Enligt juridiken betyder sannolika skäl starka misstankar. Häktningsförhandlingar på fredag. Detta kan vara början på en jätteskandal. 
Läser in mig på ett reportage i Offside om Kindberg från 2016. Den f d överstelöjtnanten är en hårdför man, med en ekonomisk cirkus i bagaget. Det har brakat ner orkanvindar från Åreskutan över Daniel Kindbergs handel och vandel förr än i dag, så vi får se hur det här slutar. 
Följdaktningen riktar vi sedan spaningen mot Guldfågel Arena i Kalmar. Kalmar FF tar emot Östersund FK. 
Hur mår Östersundsspelarna i dag? 
Det är Daniel Kindberg som sitter på spelarnas lönekuvert. Självklart är det stor oro i klubben. Spelarna kan inte må helt bra. Framtiden ytterst oviss i dagsläget. 
Till slut riktar vi kikaren mot Stockholm och matchen mellan Djurgården IF-Malmö FF. För första gången representeras familjen Rockbäck på Tele2 Arena. Storsonen är på plats. Det kan räcka för en vinst för ”di blåe”. 
Någon lätt uppgift blir det nämligen inte. Båda lagen skadedrabbade, så på den punkten kanske det jämnar ut sig. 
Ja, så ska jag få sommardäcken påsatta i eftermiddag. 
Det är mycket i dag. 
Kulan i luften kan bli nedskjuten. 
Jag får nog ta en stor kopp kaffe till lunchen.

tisdag 17 april 2018

Lommabänkens 1000-dagars mysterium löst

Det här är Fredrik och Pelle. De är vaktmästare sedan flera år på en bostadsrättsförening i Lomma. 
Ni vet dessa vaktmästare som gör ett kanonjobb i det tysta. Utan deras insats skulle tusen saker snart få en bostadsrättsförening falla samman. 
Sedan finns det stora problem här i världen som kriget i Syrien och brottningsmatchen i Svenska Akademien. 
Det får andra sköta. 
När det gäller mindre, men ack så viktiga saker som en bänk som står bak-och-fram. Helt enkelt felvänd. Då träder Fredrik och Pelle in i bilden. 
Det började på dagen (nästan) för tre år sedan. Jag tog min lilla runda med rollatorn och upptäckte bänken som stod bak-och-fram. 
Satte du dig och vilade, stirrade du in i en trist förrådsdörr. Bakom din rygg löpte gång-och cykelvägen fram. Du hörde, men såg ingen. Livet liksom upp-och-ner på en grönärgad bänk. Sliten av havets salta vinda. 
Jag skrev inslag på bloggen om mysteriet med den felvända bänken. Många läsare tyckte det var hur kul som helst. 
Nu efter 1000-dagar kom lösningen levererat av vaktmästare Pelle. 
”Begriper inte hur du kunde hitta bänken”, sa han och fortsatte: 
”En gång i tiden var det en sandlåda framför bänken, för barnen att leka i. Men inga barn lekte i sandlådan. Den grodde igen. Det fanns ingen annan råd. Jag fick ta bort sandlådan. Kvar blev bänken som mamma och pappa skulle sitta på, men ingen satt på, för inga barn lekte i sandlådan,” förklarar Pelle för mig med ett leende. 
1000-dagars mysterium är löst. 
Jaha, nu vet vi det. 
Kan då inte Fredrik och Pelle vända på bänken? 
Jag är gärna med och inviger den rättvänd. 
Roligare än både Syrien och Svenska Akademien.

måndag 16 april 2018

Matbloggen: Fars efterrätt (världens enklaste laga)

Det är inte alls så, att far är tappad bakom en vagn i köket. 
Tvärtom. 
Far har alltid uppskattat laga mat. 
För inte tala om baka matbröd. 
Under en stressig arbetsperiod för 40 år sedan, bakades det som avkoppling: från frallor till paltbröd. 
En annan gång lagade far en argentinsk gryta som smakade något katten släpat in. 
Den stora grejen blev trots allt Fars efterrätt. Den talar sönerna med förtjusning om än i denna dag. 
Därför blev far väldig överraskad, när mor i helgen bjöd far på just Fars efterrätt. 
Det är världens enklaste efterrätt att tillreda. 
Behövs ingen kockutbildning. 
Utbildningen fixar du själv. Tar endast några sekunder. Och så slipper du trassla med spisen eller ugnen. 
Så här gör du. 
Köp en burk Del Monte (bäst) Fruit Cocktail. Liten burk räcker lätt till 2-3 personer. Slå innehållet-in light syrup-i en trevlig serveringsskål. 
Färdig att servera. 
Ta för dig av bären och den lätt söta lagen (godare förr, mer socker i lagen). Slå på lite lagom ovispad grädde. 
Inte för mycket. 
Tycke och smak.
Lagen ska pigga upp smaklökarna. 
Ät och njut. 
Du har lagat Fars efterrätt. 
Du kan också vispa grädden. Även stötta upp med lite vaniljglass. Fast då är det inte Fars efterrätt, utan någon annans efterrätt. 
Smaklig spis.

söndag 15 april 2018

Robotattacken mot Syrien kostade över en miljard

Krig kostar inte enbart mänskligt lidande. Det kostar också enorma pengar. Totalt vansinniga belopp som egentligen går över ens fattningsförmåga. 
Ta bara den senaste samlade robotattacken från USA, Storbritannien och Frankrike mot mål i Syrien. 
Med över hundra missiler som skickades i väg, blir det över en miljard kronor i runda slängar. En amerikansk kryssningsrobot, Tomahawk, kostar över sju miljoner kronor framställa. Kan vara mycket mer. Svårt att veta, då alla krigare/politiker håller käften om de rätta kostnaderna. 
Andra sidan var målet slå ut tre platserna för Syriens kemvapenprogram. Det är möjligt det är värt över 1 000 000 000. 
Vi vet inte. 
President Donald Trump, talar om en lyckad insats. 
Ryssarna som kohandlar med Assad-regimen morrar i sina skyttegravar. Deras försök med säkerhetsrådet i FN blev ett fiasko. 
Undrar just vad utrikesminister Lavorv och Putin ska koka samman för giftgryta som motdrag? 
Vi lever i en sjuk värld, där krigets första offer är sanningen. 
Det om inget annat vet vi.
FOTNOT. Löpsedeln gjorde jag i svart-vitt. Inget krig är färgglatt. 

lördag 14 april 2018

Bloggbrev: Till er som INTE älskar fotboll

Egentligen hade jag tänkt skickat ett brev till var och en av er. Fler än så, är ni inte som inte älskar fotboll. 
Tyvärr.
Postgången.
Postgången i landet, för en något förvirrad tillvaro. Därför skriver jag ett blogginlägg i stället. Riktat i första hand till alla er som inte älskar världens största sport-fotboll. Det funkar säkrare. 
Utan lagens supportrar skulle det bli tyst, öde och fritt från pyroteknik på de allsvenska fotbollsarenorna. Det där sista är för övrigt något som vi av den gamla stammens supportrar hatar. 
Bort med skiten. 
Supportrarnas kärlek till sitt lag är som ständigt genomgå en hjärttransplantation. Det finns ingen hejd på den glädjen som kroppen upplever vid en vinst. Det finns ingen hejd på smärtan som kroppen upplever vid en förlust. Detta kan också vid sällsynta fall, bli fallet när en match slutar oavgjort. 
I går-fredag-spelade MFF just 2-2 borta mot GIF Sundsvall. Det är ett bra exempel på hur smärtan övergick i sorgflor. 
Jag var mycket ledsen hela kvällen. 
TV-programmet, Bäst i Test, som krockade med matchen, spelades in. Tokprogrammet skänkte sedan en viss tröst. Jag skrattade faktiskt vid ett par tillfällen. Fast den där riktiga glädjen ville aldrig infinna sig. 
Det fanns en sorg i djupet inom mig. 
Därför sitter jag här och skriver dessa rader till dig som inte älskar fotboll. Du kan vara lycklig som slipper denna vånda. Jag begär inte att du ska förstå varför jag är som jag är, när inget går som det ska.
Min vårlycka avgörs de närmaste veckorna. MFF har ett par viktiga matcher på spelprogrammet i allsvenskan, plus finalen mot Djurgården IF i svenska cupen. Det ser ut att bli många hjärttransplantationer framöver. 
Det är så vi supportrar ser på saker och ting.  
Jag begär inte att ni som inte älskar fotboll ska på något vis förstå vårt känsloliv. Däremot kanske ni förstår varför Beethovens berömda, Ödessymfoni, maler i mitt stackars huvud. Denna lördag till och med dubbelt upp. 
USA, Frankrike och Storbritannien har nattbombat i Syrien. Ingen jävel vet hur det kommer sluta. 
På onsdag i nästa vecka spelar Djurgården IF-MFF. Svårt som ett allergianfall i vårblomningen. 
För tagga ner ska jag försöka spela Ödessymfonin på kam. 
Må det bära eller brista. 
Med vårhälsning 
Calle Rockbäck

fredag 13 april 2018

Svenska Akademiens krasch-längtan efter Tage Danielsson

Det är säkert fler än jag som haft sina tankar på Tage Danielsson (1928-1985), under dessa dagar med bravader signerade snille och smak. 
Dikeskörningar i strid ström. 
Vad hade inte den elegante humoristen, Tage Danielsson, textmässigt kunna gjort av Svenska Akademiens haveri inför öppen ridå? 
Tages text efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg 1979 är en odödlig klassiker. Nu när inte Tage längre finns bland oss, kan  du prova byta ut orden i Harrisburg mot, med Svenska Akademien, i det berömda textavsnittet: 
”Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt. Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.” 
Se där. 
Det funkade alldeles utmärkt. Jag tror Tage själv skulle vara nöjd.
Tack, Tage Danielsson.
Ett annat odödligt inslag i veckan som gått, står akademiledamoten, Kristina Lugn, för. I samband med utdelningen av nordiska priset till, Agneta Pleijel, anlände delar av Svenska Akademins ledamöter till prisceremonin i Börssalen. Alla skyndade stressat förbi en skog av reportrar och TV-kameror. 
Kristina Lugn värjde sig, med en glödande cigarett i högsta hugg. 
”Jag röker ni kommer dö,” skrek hon hotfullt till mediekåren, viftandes med den glödande cigaretten. 
Jag såg TV-inslaget på Expressen och skrattade gott. Det var faktiskt vansinnigt roligt. En klassiker. 
De kommande nyårsrevyerna fick ett tidigt julbord i år. 
Det är bara ta för sig. 
FOTNOT. Texten på löpsedeln är hämtat från boken, Tage Danielssons Paket.

torsdag 12 april 2018

Lomma-Alis lycka till sorg-två gånger om

Översta bilden på löpsedeln, är från när Ali Burhan drev en framgångsrik torghandel på Centrumtorget i Lomma.  
Understa bilden är från idag. Exakt samma plats.
En öde och tom plats.
Då när det begav sig. 
Lommaborna vallfärdade till de dignande fruktstånden under tältdukarna. Det blev en mötesplats för Lommaborna. En plats få träffa gamla vänner, eller få sig till livs det senaste skvallret i byn. 
Alla log i kapp med en lycklig Ali som snabbt blev populär. En invandrare som lyckats av egen kraft i Sverige. 
Året var alltdå 2007. 
Jag tog bilder medan solen sken. 
Snart nog gick solen i moln.
Säg den lycka som varar. 
Sorgligt nog fick Ali efter några år flytta sin verksamhet. Centrumtorget revs till grunden. Några hundra meter bort fick han hyra en lokal. 
Ali Burhan byggde åter upp sin verksamhet. Snart stod tälten där också, för Ali utvidgade verksamheten med blomster. 
Lommaborna hängde med. 
Lyckan blommade igen. 
Ali kunde till och med köpa sig och till familjen ett hus i Lomma. 
Men åter: säg den lycka som varar. 
Samma visa igen. 
Redan i september förra året skrev jag här på bloggen om Alis nya problem. Han är uppsagd. Hela rasket ska rivas för bostadsbygge. 
Var Ali Burhan ska ta vägen med sin numera omfattande verksamhet, har han ingen aning om. Det är lika ovisst i dag som det var för sju månader sedan. 
Med sorg i hjärtat kan Ali konstatera, att den plats på torget som han drev torghandel på, står tom och öde 2018 (nedersta bilden på löpsedeln).
Innan en ny lokal kan ordnats fram. 
Om det någonsin går. 
Det verkar stört omöjligt. 
Låt Ali flytta tillbaka sin torghandeln till Centrumtorget. Det döda nya torget skulle åter leva upp bland blommor, bär, morötter och palsternackor. 
Det är mitt förslag.

onsdag 11 april 2018

Lommas nya tågstation får kameraövervakning?

Så kan det komma bli i framtiden. Byn kan få sin första kameraövervakning av en myndighet. Kamerorna ska i så fall sättas upp vid den nya tågstation som håller på färdigställas för tågtrafik på Lommabanan under 2020. 
Enligt Lommapolisen är det fullt realistiskt att så kan bli fallet. Ett lagförslag som ska underlätta för polisen att bedriva kameraövervakning, kommer också under våren. Polisen ska inte längre behöva söka tillstånd för att sätta upp övervakningskameror på allmän plats. Akutmottagningar, tåg-som busstationer, är några sådana platser. 
I dag finns det inga myndighetskameror utplacerade i Lomma. Centrumtorget kunde varit aktuellt för kameraövervakning, men så är inte fallet. Buset måste först nå upp till en viss nivå. Helt enkelt kvalificera sig. Det vill vi  gärna slippa. Centrumtorget i Lomma är till stora delar en stillsam oas. 
”Nej, det är inte aktuellt på torget. Däremot går det inte utesluta att kameror kommer sättas upp vid den nya tågstationen”, förklarar Lommapolisen för mig. 
Se där-en liten historisk milstolpe.
I dag gratulerar vi Lommas siste stins, Egon Jeppsson, som fyller 100 år. Fortfarande still going strong. 
Grattis, Egon!
Så här såg det ut, när jag tog med Egon ner till sin gamla arbetsplats, Lommas järnvägsstation. Det var för snart åtta år sedan. På hans tid behövdes inga övervakningskameror.
Länken HÄR!