söndag 10 december 2017

Så krossades snille och sak till imbecill och surkål

Det började inte i år. För det har alltid stormat kring Svenska Akademien. Har det inte varit det ena, så har det varit det andra. 
Hur som haver, skorna skaver. 
I år blåste stormen upp till tyfon. 
Egentligen började resan till imbecill och surkål redan förra året. Akademien utsåg vissångaren, popartisten mm, Bob Dylan, till Nobelpristagare i litteratur. 
Det blev ett fasligt liv. Turbulensen ett faktum. Genast framträdde s k Dylanmännen och sjöng vår Herres lov. 
Pristagaren själv vägrade visa upp sig. Nobelföreläsningen skickade han in till Svenska Akademien. Texten stulen från en amerikansk läxsajt. 
Hur kunde det gå så fel? 
Där fick Gustav III tradiga text från bildandet 1786 en allvarlig knäck: 
"Ett Samhälle af Aderton Herrar ock Män, till Svenska Språkets stadgande ock upodlande, samt till öfning för Vältaligheten ock Svenska skaldekonsten: Hvilcket Samhälle skall nu ock evärdeligen bära namn af Svenska Academien". 
Lagom till Nobeldagen i dag med pompa och ståt kom nästa smäll. En s k kulturprofil smörjdes av Akademien. 
I bibeln läser jag: ”Att hälla olja över huvudet på en gäst var en hedersbevisning (Ps 23:5; 104:15; Luk 7:46)”. 
Kulturprofilen tackade genom våldta Svenska Akademiens ledamöters barn. Av bara farten avslöjades också, hur dessa män och kvinnor delat ut mumma- lägenheter-till sig själva och sina anhöriga i Stockholms innerstad. 
Snille och smak förvandlades omedelbart till imbecill och surkål. I kväll blir det ett självklart val i TV: damernas VM-match i handboll slår ut Nobelbanketten. 
Det får mig tänka på Lars Ekborg med text av Beppe Wolgers: 
”Nä, jag tror jag gör som gamle prosten jag! Jag skiter i predikstolen!”
Skicka en kommentar