lördag 19 augusti 2017

Calle Rockbäck: ”Efter allt skjutande och dödande-Lommanatten en skräckfilm”

Det var inget speciellt med fredagen. Det börjar blir vardag nu när man vaknar upp till terrordåd. 
I Barcelona 13 döda och minst 100 skadade, flera allvarligt. 
Så lät i alla fall nyhetsbulletinen i TV-rutan denna fredag morgon. 
Gud i helvete sååå trött jag är på dessa unga arga män som kapar fordon. Sedan plöjer man en väg till sitt eget paradis, genom köra rakt in i intet ont anande promenerande medborgare. Deras väg kantas av döda och svårt skadade. 
Det kunde varit du eller jag. 
De är för fan spritt språngande galna. 
Något drastiskt måste göras. 
Men vad? 
Resten av fredagen kändes det som jag bäddades in i bomull. Jag landade mjukt efter en vecka med svår värk i min högra höft/benet. Jag njöt i fulla drag av ett smärtfritt liv i behaglig bomull, kändes det som. 
Andades ut. 
Bara få finnas till. 
Kvällen avrundades med en film, Pain & Gain. En sann historia som utspelades i Florida i mitten av 1990-talet. 
Den handlade om-just det-tre spritt språngande galna unga muskelbyggare utan IQ som vill bli rika som alla andra i Florida. 
En makalös historia om mord, rån, dubbelmord och rån. Allting precis så galet som det kan gå med äkta dårar i farten. 
”Detta kan inte ha varit sant, sa en förvånad hustru i TV-soffan, när handlingen skruvades upp mot slutet. 
Hon fick omedelbart ett svar. 
Från filmen själv. 
En bred textremsa kördes ut över den pågående filmen.
”Det är fortfarande sant”. 
Det som inte kunde blir värre. 
Blev värre. 
Filmen slutade sent. 
Först efter spöktimmen 24.00 kunde jag något skakad sätta mig vid den stationära datorn. Gjorde ett nyhetssvep över Sverige som blev till en skräckfilm. 
Skjutningar. 
Mord.
Över stora delar av Sverige. 
Jag satt i Lommas spöktimme och läste om hur unga arga män skjuter skallen av varandra. Detta pågår år ut och år in. Enda skillnaden är att numera sprider sig skjutningarna över i stort sett hela Svea Rike. 
De är för fan spritt språngande galna, precis som fordonsförarna. 
När riktas vapen mot dig och mig? 
Ja, det är frågan. 
I dag lördag poppar säkert mannen med sitt pudrade babyface, Morgon Johansson, upp i TV-kanalerna. 
Kör sitt mantra för femtioelfte gången: 
”Vapenlagarna måste skärpas. Vi håller på med det.” 
Vi har hört det till leda. 
Inget händer. 
Därför bjuder jag på detta kollage, när spöktimmen rullar ut över Sverige en vanlig lördagsnatt. 
Må det blir en mord och skjutfri dag. 
Halleluja!

Inga kommentarer: