onsdag 16 augusti 2017

Calle Rockbäcks galna dag på röntgen i Malmö

Det här är Sofia. Röntgensköterska på Ellenbogen i Malmö. Hon gav mig en glad, tokig och härlig dag onsdag förmiddag. 
Sofia var av en helt annan kaliber, än den surpuppan som hyvlade av mig i går på ortopeden i Lund-se tidigare blogginlägg. 
Mina trassliga höfter skulle röntgas. 
Sofia mötte mig med ett glatt leende. 
”Nejmen, är det inte Magister Tutnäsa som kommer”, kvittrade hon. 
”Jag är i alla fall pappa till Johan som skrivit böckerna, så jag är väl farfar då”, svarade jag förvånat och mådde genast mycket bättre. 
Det visade sig att Sofias dotter var helsåld på Magister Tutnäsa. Något av husguden, förstod jag. 
Det blev plötsligt en röntgen med glada skratt och lustiga kommentarer. Ellenbogen har verkligen en pärla i Sofia. Hon räddade min dag. 
”Nu får du se till så dottern går vidare med Johans andra populära böcker om Flax och Rekordfarfar”. 
”Ja, det måste jag”, svarade Sofia och röntgade mig efter alla konstens regler. Se där-en skönt galen dag på röntgen i Malmö. 
Svensk sjukvård har sina ljusa stunder. 
Sofia till exempel. 
Puss, på dig. 
Tack för att du finns.

tisdag 15 augusti 2017

Calle Rockbäck mötte djävulen i Lund-på ortopeden

Det var precis så jag uppfattade henne: en djävul med huggtänder och gula kattögon. 
Möjligen söt i allt elände. 
Vad vet jag, för jag talade med den oförskämda sköterskan i telefon. 
Nu, mitt Herrskap, får ni tredje delen i kampen om min raserade högra höft. Den korta versionen. 
Jag har 70-års erfaren av svensk sjukvård. 
När jag för några år sedan låg inlagt under flera veckor på ortopeden i Lund, hade jag ca 30 förvirrade läkare som jobbade med mitt då trasiga liv efter en olycka. Det var ingen kul upplevelse. 
Fast jag är tacksam över att de räddade mitt liv. 
När jag i går ringde dit för bli uppsatt på min läkares telefonlista, så han kunde ringa mig, blev det tvärstopp. 
Något som varit en självklarhet under både 80-1990-talet, var 2017 helt omöjligt. 
Sköterskan morrade. 
Jag såg djävulen i huggtänder med gula kattögon fräsa åt mig. 
”Det har gått ett år. Du är ute ur rullarna.” 
Jag försökte med att jag varit patient på ortopeden i Lund i 32 år och ville endast få en remiss till röntgen. 
”HA-begriper du inte. Det har gått ett år. Du är ute.” 
Den arga damen som förhoppningsvis var söt, helt omöjlig. 
”Gå till din vårdcentral”, väste hon så fradgan skvätte i örat på mig. 
Klick och slut. 
I dag var jag hos min förtjusande husläkare på Lomma Vårdcentral. Jag drog storyn för hennes. Hon gapade av pur förvåning. 
Givetvis fixade hon en remiss för röntgen av min illa höft. Det blir i morgon-onsdag. Ellenbogen i Malmö. 
Tack Jana. 
Personalen på ortopeden i Lund skulle behöva charmkursen som SAS-Janne Carlsson blev berömd för en gång i tiden.
Det hade gjort susen. 
Om inte annat så för patienten. 

måndag 14 augusti 2017

Ubåtsmystiken-en personlig betraktelse

Det är nästan så man skäms. 
Här har jag i mina två senaste blogginlägg ondgjort mig över min högra höft som gett vika med våldsamma smärtor. Samtidigt utspelas ett ubåtsdrama i Köpenhamn som saknar all vett och förnuft. 
Journalisten Kim Wall från Trelleborg har gått upp i rök i samband med ett reportage om den danske uppfinnaren, Peter Madsens, hemmagjorda ubåt. 
Först registrerade jag nyheten som man gör med en nyhet. 
En i mängden. 
Om än märklig. 
När hennes namn publicerades hamnade plötsligt nyheten i min kropp. Den kom plötsligt nära mig.
Jag har haft många journalistuppdrag tillsammans med hennes pappa. En rasande duktig pressfotograf som gärna ställde höga krav, både på sig själv och journalisten. 
Det kunde inte vara sant, var min första tanke. 
Jo, det var familjens 30-åriga vackra dotter som hamnat i världens centrum i samband med Madsens ubåt kapsejsade i Kögebukten.
Mannen grips.
Ubåten bärgas. 
Där fanns ingen Kim Wall ombord. 
Vad har hänt? 
Tusen frågor staplas. 
Mina tankar går genast till familjen. 
Vilket helvete. 
På Facebook är det massor med journalister som stöder familjen. Jag skickade själv min personliga tanke. 
På Facebook skriver familjen: 
”Stort tack för allt stöd, alla kramar och värme vi får i dessa de värsta dagarna i vårt liv. Det känns skönt att det finns så mycket gott i världen trots allt.” 
Förstå att mina egna problem är blaha-blaha i sammanhanget. 
Jag tänker på familjen. 
Hela tiden.

söndag 13 augusti 2017

Calle Rockbäck: ”Därför nobbade jag ambulansen”

Först och främst. 
Gör aldrig som jag. 
Blir du allvarligt sjuk. Ring genast efter ambulansen. 
Exakt samma sak inträffade i slutet av maj månad tidigare i år. Även den gången nobbade jag ringa efter ambulansen. Samma höft rasade sönder och samman. 
För att fixa klara av något så galet som jag gjorde sent i torsdags kväll, måste du vara både tränad med krämpor och svensk sjukvård. 
Dessutom ha alla möjliga omöjliga hjälpmedel hemma, inte minst värktabletter som sänker en noshörning. 
Och, inte minst. 
Det viktigaste. 
Är du man eller kvinna måste du ha någon vid din sida. 
Jag har en fantastisk hustru som har närmare 40-års erfarenhet med mina tillkortakommande. Utan den viktiga insatsen blir det ambulansen på stubinen. 
Nu har mina vansinniga smärtor stillats. Inte helt. Går åt rätt håll.
I morgon måndag ringer jag till ortopeden i Lund. Varit patient där i över 30 år. Måste få till en röntgen av min högra höft. 
Då infinner sig tre alternativ. 
Antingen fixar ortopedens mottagning en tid. 
Ber mig uppsöka akuten om jag vill komma till omedelbart.  
Gå via Vårdcentralen för få en remiss. 
Om jag åkt in direkt natten till i fredags med ambulans. Vet jag att jag blivit väl omhändertagen. Röntgad framåt morgonkvisten (i bästa fall). Kräkts av alla morfinsprutor. Det värsta av allt: jag är så jävla trött på ligga på lasarett. 
Här nedanför lastas jag in i en ambulans. 
Den gången fanns det ingen återvändo.

lördag 12 augusti 2017

Calle Rockbäck: Livet exploderade i smärtor som kunde dödat en häst

Dessa enkla rader skrivs under stor smärta. 
Torsdags kväll. 
Klockan är 22.30. 
Jag inväntar dagens två avslutande finalerna i VM i friidrott. Då rasar min högra höft samman. 
Det tar 20 minuters stor kamp och smärtor som exploderar som raketer i huvudet. Jag når sängen, två meter bort i rummet intill. 
Hustrun har förflyttat min högra fot framåt. 
En millimeter i taget. 
Jag har nästan kramat sönder rullatorns handtag. 
Svetten lackar. 
Ambulansläge? 
Visst. 
Jag bestämmer i stället få bukt på mig själv. Vräker i mig den tuffaste smärtmedicinen människosläktet uppbringat. 
Allting har sedan dess varit en fasa. 
Därför ser ni endast mina fötter sticka upp på bilden. 
I går när jag fyllde år, dök tre glada damer upp utanför mitt fönster och hurrade för det havererade födelsedagsbarnet. 
Tack. 
Fram till bättring. 
Bloggen går på sparlåga. 
Om ens det. 
Lev väl, mina vänner.

torsdag 10 augusti 2017

Jag öppnade mitt hjärta för en flykting i Lomma

Vi minns knappt längre Reinfeldts sommartal om öppna våra hjärtan. 
Vi minns knappt längre de dramatiska bilderna som sköljde över oss senhösten 2015. Flyktingar som flydde krigets Syrien i eländiga överlastade gummibåtar. 
I bästa fall nådde de levande fram till den grekiska övärlden. Många gick under med gummibåtar och allt i Medelhavets höstkalla vatten. 
Sedan började den enorma marschen mot friheten i Europa. De flesta i ett eländigt tillstånd. Hur bar de sig åt för överleva? 
I dag har vi förträngt bilderna. 
Vill inte minnas. 
Bort. 
Jag hade inte lyft ett finger för hjälpa till. Kan endast skylla på min tuffa kamp om min egen hälsa. 
Därför blev mitt möte med den vackra muslimska flickan ute vid dammarna i mitt bostadsområde i Lomma omtumlande. 
Plötsligt bara stod hon där framför mig. 
En ung vacker kvinna klädd enligt muslimsk sed. 
Jag stannade min el-scooter. Kryckkäpparna baktill skakade till. 
Jag såg rädslan i hennes ögon. 
Då bestämde jag mig för göra som Reinfeldt sa i sitt märkliga tal. 
Öppna mitt hjärta. 
Jag log och presenterade mig. 
Hon tog försiktigt min hand i sin som kändes fuktig av rädsla. Jag försökte med några engelska glosor. Hon svarade på klanderfri svenska. 
Förvånad.
Ja.
Slappnade av. 
Förstod att jag inte var någon shariapolis som skulle piska henne för hon tog min hand. Hennes berättelse kom först i små korta meningar. 
Hon flydde från Damaskus. Lyckades komma med en gummibåt från Turkiet. Det var en förfärlig färd. Gummibåten läckte. Folk led, döende och dog. 
Tog sig själv överlevande i land i Grekland. 
Sedan den långa marschen: dag ut och dag in, veckor, månader och så hamnade hon i Sverige, av alla ställen. 
Svenska lärde hon sig på fyra månader. 
Begåvad.
Ja, mycket. 
Hon pekade mot byn till. Där någonstans bodde hon i dag. Njöt av stillheten. Lugnet i Lomma. Jag gav henne mitt visitkort. 
”Journalist”, noterade hon förvånat. 
Nu log hon med hela ansiktet. 
”Ring mig om du behöver hjälp. Kanske prata bort en stund”, svarade jag. 
Tog adjö. 
Nu var hennes hand torr och fast i sitt anslag. En sten föll från hennes tunga börda. All fruktan som bortblåst.
Jag hade öppnat mitt hjärta. 
Hon kände av det. 
Det kändes stort.

onsdag 9 augusti 2017

Kärlekskaos i Lomma- kommunhövding Anders Berngarn blir barnmorska

Det händer man skriver om saker och ting, utan veta hur det ska sluta. I bästa fall har man hela berättelsen klart för sig-från ax till limpa. 
Det är det mest behändiga. 
Fast ärligt talat strösslas vi med nyheter från hela världen som vi inte vet är början till något väldigt stort, eller enbart slutet på början som inte blev så väldigt stort. (texten fortsätter efter bilden)
I går publicerade jag på bloggen en liten söt berättelse om kärleken som frodas i Lomma. Beviset något magert, men ändå. 
De upphängda kärlekslåsen på Varvsbron blir allt fler. Det visar att det spirar romantiska hjärtevänner i Lomma. 
Det var som sagt sött och gulligt. 
Inte mer med det. (här lämnas plats får en liten nätt tår). (texten fortsätter efter bilden)
Mitt i allt gullande slog Lomma-Bodillan till på sin sajt, Lomma Nytt, på Facebook. Hon packade samman Sydsvenskan och Lokaltidningen. Körde ut den häpnadsväckande bilden av minst 15-20 storkar som slagit sig ner på ett villatak i Lomma. 
Inte ens Edvard Persson-filmerna kunde på sin tid visa upp en sådan ansamling av storkar i Skåneland. 
Grannen blev upphetsad. 
Tog bilden av de sällsamma besökarna. 
Man kunde tänka sig mannens lätt oroliga fråga till hustrun. 
”Inte har vi väl beställt några storkar hit?” 
”Skojar du. Hur skulle det nu gå till”, löd hustruns något spydiga svar. 
Barnmorskorna som redan är hårt klämda ryter till. Kommunhövdingen i Lomma, Anders Berngarn, får rycka in som barnmorska. 
Där ser ni hur det kan gå. 
Skriver man om oskyldiga kärlekslås, kan det snart förvandlas till älgskog. Storkinvasionen larmar. 
Allt är kärlekslåsens fel. 
Vem kunde ana det skulle sluta på detta viset? 
Inte jag, i alla fall.

tisdag 8 augusti 2017

Kärleken blommar i Lomma som aldrig förr

Jag har egentligen ingen aning om hur het kärleken är i ett samhälle av Lommas storlek. Än mindre hur det står till med kärleken i Malmö. Med alla skjutningar verkar det i alla fall vara kärvt på kärleksfronten. 
I Lomma har vi däremot en liten måttstock över hur det står till med kärleken i byn: kärlekslåsen på Varvsbron. 
 Den 28 oktober 2011 skrev jag på bloggen om det första kärlekslåset som hängdes upp. Det fick hänga där både länge och väl alldeles ensam. Kärleken i Lomma gick verkligen på sparlåga. 
Först några år senare började det hända saker och ting. Fast någon blomstrande kärlek var det aldrig tal om. Det fanns i alla fall ett tiotal kärlekslås på bron. 
Nu har jag premiärkört med el-scootorn över den nya gångbron. Räknat kärlekslåsen på den gamla bron. 
Jaha, det har ökat avsevärt. 
Ett litet sött lås i rött hjärta-se löpet- fick mina ögon tåras (vinden). 
Inte nog med det. 
På den nya gångbron hängde det faktiskt alla redan tre stycken kärlekslås. 
Ett rosa. 
Gulligt. 
Jag snöt mig (vinden, igen). 
Jag körde hem och låtsades att kärleken blommar i Lomma som aldrig förr. Jag tror jag får ta ett glas rosévin. 
Suck.

måndag 7 augusti 2017

Calle Rockbäcks första veckan med el-scootern-SUCCÈ!

Låt mig nu få skryta i lugn och ro. 
Absolut inga överord. 
Jag ska försöka vara liten i truten. 
Jag kan i dag summera min första vecka som scooterburen nyfiken journalist. 
Efter flera år som stugsittare har jag nu fräst-nåja, 10 km/tim-ut bland Lommaborna. Fångat upp ett och annat som jag sedan publicerat på min blogg-se bildkollaget här nedanför.  Faktiskt inte dåligt alls.
Det har blivit allt från en vit schäfer, brasseflaggad segelbåt i sjönöd till en äldre dam som utsattes för rånförsök i sitt garage. 
En minst sagt intressant tavla. 
Lägg därtill lite cowboykåk och inte minst Anders Borgs haveri med spriten som också blev en bloggraket. 
Aldrig någonsin har jag haft så många besökare under en vecka. 
Mer än hela Lomma kommuns befolkning (24 000), har loggat in och läst om mina bravader med scootern. 
”Du har tur,” sa en förtreten journalistveteran till mig. 
Jag for genast ner till Coop. Köpte mig en trisslott. Kammade noll. Jag tror det krävs mer talang än tur för fixa en succévecka med en el-scooter för handikappade. 
Tack för att jag fick skryta.
Lite i alla fall.
Nu laddar vi om. 
Hoppas bara strömmen räcker till. 
Får hoppas på tur.

söndag 6 augusti 2017

Analys: Först knäckte spriten Anders Borg-sedan gjorde Facebook resten

Det var så här det började. Den sorgfälliga historien trädde ut i offentligheten torsdagskväll klockan 18:32. Exakt då lade Dagens Opinion-en framträdande webbplats för opinionsbildare-ut den famösa historien med den lockande rubriken, ”Ex-ministern blottade sitt kön på barnfamiljefesten”. 
Inga detaljer sparades precis om ex-ministerns framfart under sin drängfylla på Husarö i Stockholms skärgård. Ett 50-tal personer var inbjudna. Många barnfamiljer. Två tidigare statssekreterare. Näringslivsfolk. 
Dagens Opinion släpper inte namnet på den berusande forna ministern av hänsyn till hans familj. 
Där kunde storyn ta slut. 
Det gör den inte. 
För nu har morgontidningarna, kvällspessen, radio och TV fått sig serverat en skandal. En jakt efter ministern blåser i gång med orkanstyrka. 
EX-ministern vaknar på fredag morgon. Han blir snabbt klar över att drevet efter honom går i 1000 km/tim. 
Alla kräver en kommentar. 
Nu råder det panik i Borgs morgonstund. Då tar man sällan några bra beslut. Ex-ministern bestämmer sig för skriva ett bemötande på allas vår älskling, Facebook. 
Exakt kl 08.45 lägger han ut sin text om en blackout, ”och ånger över mitt beteende”, samt en ursäkt. 
Det borde han aldrig ha gjort. 
I och med han gick ut på Facebook gav han själv offentlighet åt sitt namn Anders Borg. Nu flög hans namn ut över vårt medielandskap i rasande fart. 
Anders Borg gjorde ett taktiskt fel denna tidiga fredagsmorgon. Han borde så att säga suttit still i båten. Rent av gått under jorden. 
Eller sagt ”inga kommentarer” som en tjatig papegoja. Det hade stormat några dagar, sedan lagt sig. Troligen inte ens lett fram till en polisanmälan. 
I stället går han ut på Facebook och erkänner sitt katastrofala beteende i fyllan. 
Själva startskottet.
Nu accelererar det hela. 
Pappers- och webbtidningar samt de sociala medierna fylls om den forna ministern drängfylla. Ministerns namn hamras ut.
Ledande moderater går till försvar på Facebook. 
De arga kvinnorna som vi har många av här i landet rasar. 
Biter skarpt mot Borg.
Horor och slampor.
Svetslåga i blicken.
Krönikörer rasar. 
Alla rasar. 
Facebook blir plötsligt det centrala media landskapet i landet. 
Moderatledaren Anna Kinberg Batra spelar ut ett vasst kort. 
Genast går Anders Borg själv till motattack mot Batra.
På Facebook. 
Hur galet som helst. 
Anders Borgs fästmö, Dominika Peczynski, fyller för sin del Facebook med ett långt försvarstal som aldrig verkar ta slut. 
Ingenting blir bättre än det andra.
De inblandade håller själv igång brasan.
Allt blir mycket värre tack vare Facebooks genomslagskraft. 
Först knäckte spriten Anders Borg-sedan gjorde Facebook resten. 
Var god skölj.

lördag 5 augusti 2017

Anders Borgs drängfylla-bottenbetyg av Lommaborna

Jag genomförde en liten minienkät under lördagens lunch i centrala Lomma. 
Svaret självklart. 
Fast jag gjorde bara som Rapport alltid gör. 
En meningslös enkät. 
Min fråga om Anders Borgs drängfylla på sommarfesten i Stockholms skärgård muntrade däremot upp folk. 
Skratten ekade över Centrumtorget. 
Allt från bedrövligt till jävla idiot. 
En förtjusande engelska jag mötte tvärsäker. 
”Vi har mycket värre politiska skandaler i England”. 
Det kunde jag inte förneka. 
Vid hennes sida stod en trevlig Lommabo. Även bosatt i Amerika. 
Han slog in spiken. 
”I USA har vi Donald Trump." 
Då tystnade jag. 
Trumpens skandaler (dagliga) går inte av för hackor. Samma kvinnosyn som Borg (slampor och horor). 
Jag har däremot ingen riktig koll på om Donald Trump brukar vifta med sitt organ vid festliga tillfällen i Vita Huset. 
Inget är omöjligt, när det gäller Trumpen. 
Anders Borg borde nu kvalificerat sig till en ministerpost i Trumps regering. Möjligen rådgivare.
Det där stod vi och surrade om. 
Samtidigt som statyn Grodan på torget vände rö...baken till mot Anders Borgs festhumör bland näringslivstopparna på en ö i Stockholms skärgård. 
Borg är för övrigt nu också polisanmäld. 
Livet har plötsligt vänts upp och ner för mannen med den gyllene handsken som en gång var en internationellt prisad finansminister. 
FOTNOT. Du som mellan varven bor i USA. Hör av dig till mig. Då blir jag glad.

fredag 4 augusti 2017

Anders Borg i fylleskandal

Det trodde ingen. 
Anders Borg som varit en firad finansminister i Reinfeldts regering stupfull på Husarö i Stockholms skärgård. 
Tappat all sans och måtta. 
Det normala är att man säger om en sådan person att han uppträtt som en svin-fyllesvin. Provkartan inget att skryta med: visat sitt kön. Tagit andra män i skrevet. Kallat kvinnorna för slampor och horor. 
Tala om en sommarfest som spårat ur. 
Anders Borg. 
Av alla människor. 
Ja, jag säger då det. 
Visserligen har han bett om ursäkt för sitt minst sagt udda uppträdande. Vad hjälper det en f d finansminister och omhuldad personlighet? 
Ingenting. 
Inte när man har tunga uppdrag inom det privata näringslivet som vice styrelseordförande för familjen Stenbecks investmentbolag Kinnevik. 
Undrar just vad Cristina Stenbeck tycker om det? 
Det skulle jag bra gärna vilja veta. 

TV-serien cowboykåken under attack

Indianerna anfaller i gryningen. För Dick Bewarp som helt på egen hand byggde en sanslös cowboykåk i natursköna Jämtland, har livet förvandlats till ett glatt helvete. Nej, det är inte indianerna som anfaller utan turistinvasion. 
Trots SVT visat cowboykåken på sämsta tänkbara sändningstid som man velat gömma undan serien, har tittarna hittat Dick och hans enorma bygge-cowboykåken. 
Det började med en och annan turist som så att säga hade vägarna förbi. Dick förvånad att någon brydde sig. 
Öppnade sin famn och cowboykåken på vid gavel. 
Det skulle snart visa sig vara bara början. 
I veckan exploderade plötsligt turistinvasionen. 
Attacken ett faktum. Precis som indianerna i barndomens cowboyfilmer, kommer de från alla håll och kanter. 
På Facebook skriver Dick: 
”Sorry men nu får jag fan börja ta betalt... Igår var det runt 10 guidade turer runt kåken och ca 50 st turister i mitt vardagsrum. Så nya regler, en gåva eller hundring eller dra dit pepparn växer! OBS! Respektera öppet tiderna kl. 12-14.” 
Det är raka puckar. Precis som vi lärt känna Dick i TV-serien. Mannen som gör vad som faller honom in. En plötsligt popularitet som SVT missat helt. Det har blivit något av en Snoddas effekt. 
Jag frågar Dick om han var beredd på denna anstormning av turister. 
”Skojar du...det har blivit för stort. Kul för bygden, jobbigt för mig. Kör augusti ut. Sedan helgöppet och stängt i november. Det är planen,” svarar en turistsvettig Dick Bewarp och pustar inför en ny dag. 
Jag kommer tänka på den finländske succéförfattaren, Arto Paasalinna. Dick och hans cowboykåk skulle utan tvekan passa in i Paasalinnas vansinnigt roliga böcker som översats till ett 20-tal språk. 
Det märkliga är att Arto Paasalinna själv, haft ett stort intresse av bygga det ena huset efter det andra som hobby. 
Se där-kopplingen till cowboykåken. 
FOTNOT (1): Ni som missat serien. Se den skyndsamt på SVT-play.
 FOTNOT (2): Under fredagens eftermiddagen meddelar Dick Bewarp på Facebook följande:
Nu stänger jag kåken på en vecka. Dags för semester till sydligare grader. Min läskiga och livsfarliga bror Anders Bewarp kommer att passa kåk och hundar, och han vill inte se en turist så lång ögat når. Cowboykåken är nu stängd tom 12 Aug, adjökens!

torsdag 3 augusti 2017

Kungen och drottningens namn bortsuddade i Lomma

När man skaffat sig en el-scooter, får man nya vänner-scooter vänner. 
Vi som i det närmaste ljudlöst glider omkring i några kilometer i timmen känner en gemenskap. 
Vi ler vid möten. 
Tutar med den där fjolliga tutan. 
Medelåldern hög, men humöret på topp, har jag lärt mig. 
Stannar gärna och språkas vid. 
Så var det när jag träffade Lommaborna, Lennart, 78 år, och Wayne, 77 år-se bilden på löpet. Längst ut vid kunganamnteckningarna i Lomma, med bara skylten kvar från kungens och drottningens besök i Lomma 1985. 
Då var det ett rysligt ståhej i byn. 
Skolbarnen viftade med den svenska flaggan. 
Gammelmormor grät.
Hela samhället på benen.
Med blommor.
Det tutades i luren. 
Kungasången. 
Lokalpolitikerna klädda till tänderna. Männen i söndagskostymen med doft av rakvatten. Kvinnorna i sommarsval klänning inbäddad i parfym. 
Spända och högtidliga miner. 
Tal hölls. 
Kungen och Silvia önskade kommunen lycka till i framtiden. 
Så till den stora begivenheten. 
Kungaparet skrev sina namn i nybakat Lommategel. Tegelbitarna murades in ovanför minnesskylten längst ut på den väldiga rampen mot Öresund. 
Det var där jag träffade Lennart och Wayne, när jag kom glidande med min scooter. Vi pratade om ditt och datt. Ryggarna mot minnesskylten. 
Tidens tand helt suddat ut kungaparets autografer. 
Vi var helt eniga. 
Uselt skött av Lomma kommun. 
I stället fick jag berätta om hur det gick till 1985. För jag fanns på plats även på den tiden. Fast utan rakvatten.
Se där-så njutbart livet kan te sig med en el-scooter. 

onsdag 2 augusti 2017

Lommaprofil utsatt får rånförsök

Rånförsöket skedde bara en bit från min Täppa (1 översta bilden). Inne i garaget (2 översta bilden). 
En kolossal fräckhet. 
Jag fick tipset efter en sväng ut i byn med min (nyhets) el-scooter. Jag blev upprörd. 
Inte bara för att det skedde nästan utanför min bostad, utan man ger sig på en äldre kvinna, när hon kört in bilen i sitt garage. 
Plötsligt dyker det upp en vilt främmande kvinna inne i garaget som knackar på rutan och viftar med en karta. Fram kommer också en man. Kvinnan som är en känd Lommaprofil förstår att något inte stämmer. Blir rädd och säger till paret att hon ska trycka på mobilens larmknapp efter hjälp. 
Paret förstår det börjar brännas under fötterna och flyr fältet. 
Tydligen har man upptäckt den äldre kvinnan när hon handlat i en butik i Lomma. Hon har för vana att ha fina halsband på sig. 
Sedan har man följt efter henne till garaget. Tack och lov kammade rånarna noll den här gången. 
Rånförsöket är polisanmält. 
”Kvinnan agerade alldeles rätt. Vi ser ett mönster av den här typen av rånförsök i Skåne,” säger kommunpolisen Håkan Persson till mig. 
Något spår efter förövarna finns inte. 
Fast polisen börjar få en samlad bild av den här typen av fega brott. 
Utanför min Täppa. 
Visst blir man förbannad.
Bäst av allt.
Den välkända Lommaprofilen kom inte till skada, utan agerade på ett föredömligt vis. 

tisdag 1 augusti 2017

Fritidsbåt med Brasiliens flagga-sjödrama i Lomma Hamn

Måndagen var en fin svensk sommardag i Lomma. Jag tog min el-scooter och körde en bit ut mot hamninloppet. 
Stannade. 
Drog in nyttig sjöluft i lungorna. 
Då får jag se en fritidsbåt i trä som verkar kämpa sig in i hamninloppet. Båten ser inte ut att må bra i den lilla sjögång som råder. 
I aktern skymtar jag en Brasiliansk flagga. Högst ovanligt på dessa breddgrader. Min nyfikenhet väckts. 
Vid min sida har hamnkaptenen/fogden, Lars Jörnvi, slutet upp. Brunbränd och fin, precis som en hamnkapten ska vara. 
Även Lars spanar in det udda ekipaget som är en träbåt på svaj. Plötsligt lägger sig den brasseflaggade båten på tvären. Rakt över hamninloppet. Och verkar backa mot stenbeläggningen ut mot piren. 
Lars brunbrända ansikte får plötsligt skarpa drag. 
”Vad gör han. Bara inte båten hamnar i stenpartiet. Då blir det kris”, mumlar Lars i mitt högra öra. 
Oro i rösten. (texten fortsätter efter bilderna)
Efter diverse trixande kommer fritidsbåten med Brasilians flagga på rätt köl igen. Fortsätter sakta framåt. 
Nästan skadeskjuten. 
Uppför Höje å. 
Jag följer efter. 
Knopen perfekt anpassad till scooterns sköldpaddsfart på landbacken. En brassebrud som ska visa sig heta Thalita fungerar som hopp-i-land Kalle-se ovanstående bild. 
Till slut ligger båten fast förankrad vid kaj. 
Tid att pusta ut.
Jag ropar till familjen. 
Bent är ett enda stort leende, samt hustrun Thalita, de två sönerna, Joao 11 år och Isac 6 år som drömmer om bli-givetvis-fotbollsproffs. 
Thalita ler i sin tur mot mig med den brasilianska kvinnans förtjusande charm. Så kommer storyn.
Paret träffas i São Paulo, Brasilien. Bent arbetade i jättestaden för Lundaföretaget, Tetra Pak. Flyttade till Lomma för 1,5 år sedan. 
Med i kärlekskarusellen åkte den brasilianska flaggan.
Thalita (fräckt namn) trivs ypperligt i Lomma och Sverige. Bara hon slapp potatis, potatis och sedan ännu mer potatis. Ja, så då inlagd sill med den vedervärdig snapsen. För inte tala om Kalles kaviar. 
Matsedel som även ratas av brasilianska fotbollsspelare i Sverige. 
Vad hände då med båten? 
Jo, den ena motorn lada av mitt ute i Öresund. Inget vidare läge. Ekipaget kunde med nöd och näppe stånka sig hem med en motorn som fick slita för två. 
”Fast hem kom vi i alla fall”, skockar Bent förtjust. 
Även om det var fara på färde vid själva hamninloppet till Lomma. Båten ställde sig helt enkelt på tvären. Backade hotfullt mot pirens stenläggning. 
Ett litet sjödrama denna fridsamma sommardag i Lomma. 
Du har precis läst om det. 
Bara här.