torsdag 22 juni 2017

Lomma usla på fira midsommar

Så här såg det ut 2013. 
Inställt midsommarfirande på Västra Hagen i Lomma. 
Sedan dess har det gjorts lama försök skaka liv i majstång, sång, musik och dans på stället. Det blev mest skit av det. 
I år är det ingen som orkar med montera dansbana, klä majstång, sjunga, dansa och spela. Inställt. För evigt. Verkar det som. 
Nej, Lomma går in i personlig dvala midsommartid. 
Den som vill se Lommabor med majstång får kika in på Facebook. Där håller nämligen alla numera till och hoppar grodor. 
Nu har vi också fått papper på att Lomma är usla på midsommarfest. Charlotta Mellander och Tina Wallin på Vertikals/Handelshögskolan i Jönköping har nu kommit fram till de 20 bästa platserna i Sverige i grenen, ”Bäst på midsommar”. 
Gotland nummer ett. 
Karlskrona nummer två och Tanum i Bohuslän plats 3. 
Lomma platser givetvis inte på listan alls. 
Fast det som stör mig är att ingen ort från Dalarna är med. Där piper och gnäller det av folkmusik och bygdedräkt i varje buske under midsommar. Andra sidan har inte Dalarna något trålfiske i saltvatten. 
Charlotta och Tina slår samman utredningens parametrar för lyckat midsommarfirande så här: 
Tillgång till potatisodlingar (närproducerat anses vara bäst). 
Tillgång till bärodlingar (jordgubbar smakar bäst nyplockade). 
Trålfiske i saltvatten (färskare än så får ni inte sillen). 
Antal kvadratkilometer vatten samt antal kilometer kuststräcka (visst är det lite mysigare att sitta med utsikt över vattnet?) 
Systembolag per invånare (skönt att slippa trängas när nubben ska inhandlas). Medeltemperatur (att slippa täckjackan är en bonus). 
Musiker per invånare (att ha sina egna spelemän vid midsommarstången är ju alltid trevligt). Så om du vill fira midsommar med sill, nypotatis, jordgubbar och nubbe, samt kunna titta ut över vattnet samtidigt som någon spelar vackert i det varma vädret. Ja, då ska du kolla noga på kartan nedan:

Lasse Åbergs Stig Helmer lockar turister till Danmark med berömd ölfigur

Vi har lärt känna Lasse Åberg genom alla år som en fiffig figur. Turistorganisationen VisitDenmark har kommit på en annan fiffig idé. 
De bjöd in Lasse Åberg. 
Uppdraget locka turister till landet. 
Lasse gjorde det enklast tänkbara som egentligen är det svårast: han flyttade över sin alter ego, den omåttligt populära, Stig Helmer, som turist i Danmark. 
Sedan dammade han av den gamla fina Perikles med Tuborgsvaret, ”Hvergang”. Den populära ölreklamen blev plötsligt Stig-Helmers. 
 Nu snurrar Åbergs reklamen för Danmark runt på sociala medier. 
Givetvis succé. 
Från Lasse Åbergs organisation låter man meddela mig, att allt är i sin ordning. Lasse som Stig Helmer står för både texter och speakerrösten. 
Danska turistnäringen snodde Stig Helmer före Sverige. 
Synd på en sådan god banan. 
FOTNOT. Midsommaraftonens väder ser för Lommas del dystert ut: regnställ och paraply rekommenderas.

onsdag 21 juni 2017

GladRapport från multisjuk Lommabo

Det mest normala är att multisjuka personer fastnar för evigt i sjukvårdssystemet. Vi läser också alltid om multisjuka personer i samband med vårdskandaler. Det finns liksom ingen slut på förskräckelsen. 
Klassas som multisjuk bör man helst vara 75 år, samt ha diagnosen för minst tre eller flera sjukdomar. Allt enligt Äldrecentrum. 
Jag tillhör den ivriga typen. Kvalar in med råge. Trots barnsliga 70 år. Andra sidan kvalade jag in redan för 20-30 år sedan. Om inte redan i barndomen.
Jo, det står faktiskt multisjuk i min journal. 
När en person är multisjuk måste samtliga sjukdomar vårdas som en baby som appas, förlåt nappas, ska det vara. 
För min egen del betyder det varje år en normal hälsoundersökning på Vårdcentralen, samt minst tre stora 1000-mila service extra allt inne på det stora sjukhuset. 
Då vänder man ut och in på den multisjuka. Det är som en smärtfri rotfyllning för hela kroppen. 
Kroppens kemi som läses av i blodet på något labb. Läkaren gör resten: trycker, känner, skriver ut recept, ställer frågor, blodtryck, ger dig labbsvaret på natrium, kalium, kreatinin, albumin, calsium, fosfat, magnesium, järn, urat, koldioxid och så vidare i all evighet. Du är med andra ord under järnkontroll. 
För min del blev det en GladRapport i går: allt under kontroll. 
För en multisjuk är det som vinna på lotto. 
Var rädd om ditt liv. 
Du har bara ett. 
Tänkte jag och gick hem.

tisdag 20 juni 2017

Nypotatiskriget trappas upp-Halland piskar Lomma BLÅ!

Det är nästan så man kan falla i gråt. 
I går skrev jag om potatisblasten-se löpet till höger-i vår Täppa. Frågan är om det blir någon egenodlad nypotatis till midsommar? Inte den minsta lilla blomma. Det ser minst sagt mörkt ut. 
Jag skrev också om Ann-Catrin i Säter i Dalarna, 65 mil norrut, som vandrar i becksvart mörker med sina små potatisblast. Då dimper bilden som jag lagt in på löpsedeln ner. 
Kusin Lennart i Holm, utanför Halmstad i Halland visar stolt upp potatisblast med stora tjusiga lila blommor. Knäckande är ordet för dagen. 
Då dyker ett rykte upp. 
”Potäterna” i Holm är förädlade. 
Inomhus. 
Doping misstänks. 
Wada-världens antidopingsbyrå-har tillsatt en utredningsgrupp.
Internationella antidoping kommittén för svenska nypotatis. 
Det finns ytterligare en hake i den här potatissoppan. 
Kusin Lennart potatissort heter Blue Kongo och är just det. 
Blå. 
Vem fan vill äta blå nypotatis till sillen? 
Det är t o m så gräslöken tycker det är gräsligt. 
I Tyskland heter för övrig Blue Kongo: Der Blaue Schwede (blå svensk). 
Förklara det, den som kan. 
Det sägas att t o m Wada kört fastnat i moset. 
Annars är släkten värst.

måndag 19 juni 2017

Djungelpotatis till midsommar i Lomma

Blasten till våra nypotatis, har förvandlats till en djungelväxt. Växer så det knakar i potatislådan. Något liknande har sällan skådats. I alla fall inte i vår Täppa. Midsommarens nypotatis får skördas med machetes. 
Ja, om det nu bli något under all jätteblast. Det är den stora frågan några dagar före midsommarafton. 
Ett lovande tecken brukar vara blomningen. 
Hos oss finns ingen blomning alls. 
Oroväckande. 
Egen odlad nypotatis till sillen är en guldvara i varje munhåla. Nu vet vi varken ut eller in. Jo, att vi håller på drunkna i all blast. 
Hustru måste fått till en raketjord. 
Vännen, Ann-Catrin, som bor i Säter i Dalarna, skickar över en bild på sin blast. Hennes blast ser mer normal ut. 
Andra sidan ligger Säter i en annan växtzon, zon 4, ungefär 65 mil norrut. Lomma i zon 1, vilket är något helt annat. 
Det blir några spännande dagar fram över.
Vad gör man inte för lite egen odlad nypotatis till midsommar? 
Knäpper västen med gylfen, som Hasse Alfredson sa en gång i tiden. 
Om nu någon minns det.

söndag 18 juni 2017

En nyhet inför semestern-ett rese-WC

Ni vet hur det är. Man är någonstans där ingenting finns. En akut situation infinner sig snabbare än blixten. Jag tror de flesta människor har upplevt en sådan kritisk stund av svårmod. 
Här kommer nyheten inför semestern som kan underlätta för både blåsa och tarm. Går även bra att kräka i. Om sommarsjukan slår till: ett rese WC för 80 kronor. Kan användas både som inomhustoa som utedass. 
Jag fick erbjudandet i veckan från en seriös sajt som både jag och Region Skåne köper våra medicinska produkter från. 
Så här skriver man: 
”Alltid en toalett till hands när nöden är stor! På resan, i bilen, när det är bråttom - Rese-WC får plats i fickan eller handväskan. Rese WC består av en kraftig återförslutningsbar plastpåse med en öppning som är formad att passa både män, kvinnor och barn. 
I plastpåsen finns en liten kudde fylld av högabsorberande polymer som omvandlas till gel vid användande och stänger in fukt och lukt. Rese WC är mycket liten 6x10x5cm hopvikt och väger endast 45 gram oanvänd.” 
Den lilla portabla toaletten går även att använda flera gånger, får jag också reda på. 
Även om jag blir skeptisk till den där lilla röda tetran som ser ut innehålla 3 dl grädde. Av bara farten finner jag också en mer sportig variant på en annan sajt. 
En campingtoa-se bilden här nedanför. 
Faktiskt ett elegant utedass. 
Se där-jag har räddat din semester. 
Nöden har ingen lag.

lördag 17 juni 2017

Kirk dog-skulle ta sig nedför Niagarafallet i en boll

Längst upp till vänster på löpsedeln, Kirk Jones, som försökte ta sig ner för Niagarafallet på gränsen mellan USA-Kanada-i en boll. 
Det var ingen bra idé. 
Kirk dog. 
Naturligtvis. 
Badbollen har jag lagt in i bilden som en galen illustration till den spritt språngande Kirk Jones. 
Längst ner på bilden precis vid fallet som rytande kastar sitt skum över oss, står jag och min hustru. 
När vi besökte det berömda fallet för flera år sedan, var vi väl pålästa. 
Visste att många tokiga människor försökt ta sig ner för fallet på de mest märkliga vis. Något som är absolut förbjudet. 
Det slutade med en rätt säker död. Självmord är inget ovanligt. Därför är bevakningen kring fallet rigoröst.
Kirk Jones lyckades emellertid 2003, bli den förste som överlevde med enbart skjorta och byxor som utrustning. Han hade tur, men blev halvt ihjälslagen.  Det blev dryga böter och drömmar om en boll.
Efter 2003 har ytterligare tre personer avlidit. Samtliga i de mest märkliga försök i i grenen sätta udda rekord nedför Niagarafallet. 
I april i år, hittades kroppen av Kirk Jones. Denna gången hade galningen försökt ta sig ner med en boll(!?). 
Det gick åt helvetet. 
Berömd? 
Ja, Kirk Jones hamnade till och med på en blogg på andra sidan jordklotet.

fredag 16 juni 2017

Veckans skolavslutningar-glädje och fasa

”Den blomstertid nu kommer”, har i veckan ekat över landet i ett glädjerus. Det finns ca 1,4 miljoner elever i Sveriges grundskolor, gymnasium och särskolor. Av dessa studerar drygt 900 000 på grundskolenivå, enligt sajten, Merinfo. 
Bland dessa finns naturligtvis också muslimska barn. För ett okänt antal av dessa muslimska flickor förvandlas sommarlovet till en fasa. 
Om detta har massmedia i veckan gått förbi med tystnad. Trots att problemet ligger i öppen dager. Det är bara till att läsa riksdagsledamoten, Amineh Kakabavens bok, ”Amineh-inte större än en kalasjnikov”. 
Hon är själv uppvuxen i en kurdisk miljö med hedersförtryck och med den hederskultur som är vanlig i de muslimska länderna. 
I boken skriver hon om det farliga sommarlovet. 
Hon skriver: 
”Sommarlovet är den farligaste tiden på året för unga flickor i hederskulturen.” 
Det är då familjerna gifter bort sina 11-12-åriga flickor. För att det ska gå så smidigt som möjligt, reser familjen tillbaka till sitt hemland under lovet. Där blir barnet bortgift med en kusin, en annan släkting eller en rik totalt okänd man. 
Familjen värnar sin heder. 
”Dottern kan riskera bli kär i "fel" person. Den svenska fria synen på kvinnans roll i samhället är farlig. Barnäktenskapet kan också vara ett sätt att kvitta en hämnd mellan släkter för något oförrätt som begåtts”, skriver Amineh Kakabaven vidare. 
Det är nästan så man sätter den blomstertid nu kommer i halsen. 
Ingen politiker i Sverige reagerar över detta. 
Massmedia fegar ur och tiger still. 
Barnens rätt i samhället (Bris), har gått och gömt sig. 
Organisationen, Majblomman, drunknar i Sörgårdens smetiga idyll. 
Vad gör man? 
Jo, skriver ett blogginlägg. 
Upprörande.

torsdag 15 juni 2017

Just nu: Lomma pollineras

”Knäppgök”, sa hustrun och tog bilden. 
Jag står med huvudet inkört i Täppans Paradisbuske. 
Något ska man göra en hygglig dag i juni. 
Varför inte spana in humlornas pollinering? 
En riktigt stjärna till humla kan pollinera flera tusen blommor varje dag. 
Just nu är det högsäsong i Lomma kommuns blomstrande trädgårdar-se där en liten rar nyhet. 
Det pollineras som aldrig förr. 
Tala om slit och släp. 
Surr i busken dagen lång. 
En blomma hit, tusen blommor dit. 
I Sverige finns det 40 arter av humlor. 
Denna förtjusande dag synar jag trädgårdshumlan. Något annat alternativ fanns av naturliga skäl inte. 
Humlor-märkliga små insekter som ständigt hotas av växthusgaserna i klimatförändringens tidevarv. 
Jag har i alla fall inga fisande kor i Täppan. 
Alltid något. 
Humlan äger utan tvekan sin bzzz..det finns till och med en bok om humlor i Sverige. Ja, om man nu vill ägna sommaren åt en överkurs. 
Fast med jämställdheten mellan könen är det lite si och så. Jordbruksverket skriver, att efter humlor parat sig på sensommaren dör hanarna. 
Ack så sorgligt. 
Efter en fröjdefull lycka. 
Stendöd. 
Drottningarna däremot övervintrar nergrävda i marken. 
Säg för jösse namn inget till Gudrun Schyman. 
Bzzz...på er. 
FOTNOT. Bin är också arbetsvilliga med pollineringen. En liten bisak i det hela.

onsdag 14 juni 2017

Lommaprognos midsommar-jordgubbar och sol (kanske, möjligen, visst)

Vi börjar med det trista först. 
Musse Pigg ser tveksam ut på bilden till en solig midsommar. 
Det med all rätt. 
SMHI kom med sin 10-dygns prognos i morse. Första prognosen för Lomma molnigt väder samt 0,8 mm regn. 
Några timmar senare.
Lätta sommarmoln, inget regn och mest sol. 
Midsommaraftonens väder nästa fredag ser alltså skakig ut. SMHI tvekar i prognosen, vilket öppnar för vilket väder som helst. 
Det gillar vi inte. 
För det finns nämligen inte en dag på året som svensken är så väderkänslig som just på självaste midsommaraftonen. 
Snöfria jular är vi vana vid söderut. Ingen bryr sig märkbart. 
Däremot ett dåligt väder på självaste midsommaraftonen ger svensken taggtråd i ögonen. Den dagen är drömvädret: sol, sol och åter sol. 
Dansa med barnen kring majstången, sitta ute och äta sillen, nypotatisen, nubben och jordgubbarna under bar himmel. 
Visst har vi upplevt skyfall och åska, regn som faller rakt ner. Blåst som får oss spika fast majstången. 
Likt förbannat sitter vi ute med kämpande parasoller. 
Har man taggtråd i ögonen, så har man taggtråd i ögonen. Är det midsommar, så ska det fan i mig var midsommar. 
Nu till trösten: det verkar bli gott om jordgubbar till midsommar. En snabbt utflykt till mina jordgubbsodlare runt Lomma talar sitt tydliga språk: stora söta goda bär. 
En kartong 40 spänn litern är bondens pris för dagen. Falskskyltade polska går säkert och få till 25 kr litern till midsommar. 
Avrundar med att hylla min hustru som stått ut med mig. I dag för 48 år sedan förlovade vi oss på Kosteröarna. 
Solen strålade över oss. 
Gör så än i denna dag.
Puss-grevinnor och prinsessor. 

tisdag 13 juni 2017

Historisk bloggdag-besökare från jordklotets alla världsdelar

Man tager sig för pannan. 
Efter snart nio års bloggande hade min blogg exakt kl. 16.00, besökare från jordklotets alla världsdelar. 
Samtidigt. 
Det har mig veterligt aldrig inträffat förr i mitt vilda bloggliv. 
Denna soliga tisdagseftermiddag i Lomma, tog jag mig för pannan och tappade hakan. Exakt klockan 16.00. 
Kolla in världskartan från mitt blogginstrument, nederst på löpsedeln här ovanför. Australien, Asien, Europa, Afrika, Nord-och Sydamerika. 
Historisk dag för min blogg. 
Har jag missat något, ber jag om ursäkt.
Hur det gått till?
Det kan jag inte förklara.
Sverige är som ni kan se i svart. 
Det beror på att de flesta besökarna givetvis kommer från mitt eget land. 
Nu vill jag skryta. 
Frågan är för vem jag ska skryta? 
Jo, för dig som precis läst detta. 
Du hänger just nu på jordklotet tillsammans med Calle Rockbäcks BLOGG. 
Tack för du finns. 
Och håll dig fast.

Bullkriget i Lomma-även här fick Frankrike stryk

Det är inte bara i fotboll som vi slog Frankrike. Även i Lomma åkte Frankrike på stryk. 
Lomma tog hem bullkriget med råge (ursäkta, kunde inte låta bli). För några år sedan öppnade det franska bageriet, Gateau, i byn. Läget bra. 
En gågata kopplad till Centrumtorget med tungviktaren Lomma Hembageri en bit bort. 
Bullkriget ett faktum. 
Hembageriets ägare, mäster själv, Per Ståhl, log segervisst när jag tog stridstempen-se lilla bilden till höger. 
Visst är det gott med franska bullar, men Hembageriets frallor med originalreceptet från 1953 slog snart ten and out på Frankrike. Deras Petit Gateau som faktiskt smakade fågel-om Herrskapet förstår vad jag menar-stod inte upp i många ronder. 
Den 19 mars i år fick man slå igen butiken. 
Satsningen i Lomma skulle visa sig bli mindre bra för fransmännen som driver 22 bagerier i Stockholm. 
Det som funkar i huvudstaden funkar dåligt i Lomma. Om inte annat fick krogen, Olivera, dyrt lära sig den läxan. 
Jag kan riktigt höra, Per Ståhl, viska i mitt öra:
”Vad var det jag sa?”

måndag 12 juni 2017

Lomma kommun går emot miljöboven Donald Trump

Amerikas omsusade president, Donald Trump, är i färd med att riva upp den ena miljölagen efter den andra i sitt land. 
Kolgruvor ska öppnas. 
Gas pumpas upp. 
Han har också sett till, så USA hoppat av alla former av internationellt samarbete angående miljöfrågor. 
Allt under parollen, ”Make America Great Again”. 
Lomma kommun i Sverige går på tvärs mot president Trump som nu stämplats som en miljöbov. I förra veckan hamnade Lomma på andra plats i en ranking av kommuners klimatanpassning. 
Lilla Lomma kommun trängde sig mellan storstäderna, Uppsala och Stockholm. Det kan vi tacka miljöstrategen, Helena Björn, för. Hon är ett ess som Trumpen i sina vildaste drömmar absolut inte skulle vilja ha i Vita Huset. 
Borta i Kalifornien sitter f d guvernören, Arnold ”The Terminator” Schwarzenegger och gör tummen upp åt lilla Lomma (vi kan väl drömma det). 
Under sina åtta år (2003-2011) på posten drev han igenom Amerikas tuffaste miljölagar för en amerikansk stat. 
I Lomma stänker Helena Björns fantastiska miljöarbete på en glad kommunhövding, Anders Berngarn. Han kan räkna med flotta inbjudningar till miljödebatter och annat fint. Både här och där. 
Jag tror däremot inte han räknat med, att jag skulle klumpa samman honom med både Trumpen och The Terminator. 
Se där-en riktig gammal fin kvällstidningsvinkling som ungtupparna inom journalistiken inte klarar smälla samman i dag. 
Håll i hatten, Anders!

söndag 11 juni 2017

Jordgubbar och jultomten-jag blir knäpp

Såg i Rapport hur Postnord samlar brevförsändelser på hög. 
Låter oroväckande. 
Däremot är det så mycket annat gods som hamnar i ens brevlåda. I morse plockade jag upp en katalog för Jörns bussresor. 
Jag har inget problem med det. 
Däremot fick jag genast problem med en bussresa till Skövde. 
För fira JUL!? 
Vem fan åker till Skövde för fira jul? 
Med buss från Malmö. 
Inget ont om Skövde. Jag har bott där, så jag vet. Vi åkte alltid FRÅN Skövde för fira jul. Nej, det som irriterar mig är att julens fröjder börjar allt tidigare skölja över en stackars sate. Julshower 2017 pumpades ut redan i Januari (!?). 
Kan man inte låta oss först få fira midsommar i all stillhet, innan tankar på julen ska formas i ens trötta huvud? 
Midsommarblomster som börjat prunka i våra rabatter och ängar. Sillen, nypotatis, jordgubbarna och snapsen. 
Då dimper tomten ner i ens brevlåda. 
Julmarknadshysteri. 
Jag tror jag köper en enkel biljett till Eslöv.

lördag 10 juni 2017

BLÅSTÄLL

När jag var barn, levde bönderna på landsbygden all sin vakna tid i ett blåställ. När söndagen kom-vilodagen-drog man på sig ett nytvättat blåställ. 
Jag fick tidigt lära mig, att ett blåställ var genuint svenskt. Tillverkades på Fristad utanför Borås eller Björnkläder i Gävle. 
När jag sedan började följa svensk fotboll, fick jag också tidigt lära mig att en blåställstaktik var genuint svenskt på en fotbollsplan. 
Det användes mycket redan under 1920-talet: benpipor rök, blod på skon-kämpa, kämpa, kämpa! 
Åren gick. 
Blåställstaktiken fick ny fart under 1960-talet. Svenska fotbollslandslaget bestod då av ett större gäng krigare i blåställ som man fortsatte kalla det för.
Vem kan glömma Tjalle Mild (1934-2007)?
Åren fortsatte gå. 
En dag hade vi ett landslag i fotboll med en världstupp i topp. Under sig hade tuppen ett gäng servitörer, betjänter samt hovnarrar som putsade tuppens skor vid målfabrikationer. Ledaren för detta bygge var en lättstött man som mer än gärna dansade efter tuppens pipa. 
Resultatet blev inte helt lyckat för landslaget. Ingen verkade orka dra på sig något blåställ längre. 
Den lättstötte mannen ersattes av Janne Andersson från Halmstad som faktiskt ser ut som ett blåställ. Då blev det omedelbart återgång till den hederliga svenska blåställstaktiken som genom tiderna visat sig skörda förvånande framgångar. 
I matchen mot världslaget Frankrike i VM-kvalmatchen ställde Sverige upp med elva blåställ på planen. Det blev gamla fina svenska fotbollstag med sköna blåställ som Andreas Granqvist i spetsen. 
I smyg lät Janne sy upp ett specialblåställ. Om i fall att. 
Det stod 1-1 i minut 77. 
Då släppte Janne in Sebastian Larsson i det där speciella blåstället. Han är en typisk svensk arbetshäst som skulle kunna vara tillverkad på 1920-talet. 
I förlängningens slutminut flyger själva fan i honom. 
Han tar en löpning på 70-80 meter så blåstället fladdrar för vinden. Kan inte minnas jag sett den varianten tidigare. 
Jagar den utrusande franske målvakten Lloris som ett lovligt villebråd. Gårdvaren får panik. Slår en halvmesyr som Ola Toivonen fångar upp. 
Från 50 meter kan Ola prickskjuta bollen in i tomt mål. Sverige vinner helt sensationellt med 2-1. 
Blåstället Larsson står och frustar vid den olycklige målvakten. 
Visst hade blåstället Larsson en flanellskjorta på sig. 
Gul och blå.

fredag 9 juni 2017

Tre MC-förare har dött i veckans Isle of Man-hittills

Ni kanske såg roadracingföraren, Guy Martin i SVT:s DOX. En mycket vass dokumentär från 2011 med just den brittiske stjärnan, Guy Martin. 
Vi får följa Martins förberedelser inför årets största MC händelse: det livsfarliga Isle of Man med närmare 30 MC-raiders som dött sedan år 2000. 
För Guy Martins del slutade det i ett eldhav med bruten rygg samt andra svåra inre och yttre skador. Martin överlevde som genom ett mirakel. 
Hur det gick sedan för Guy Martin? 
Här kommer svaret som inte finns med i dokumentären. 
Några år senare var det så tid igen: bruten rygg samt svåra inre och yttre skador. 
Nu skulle man tyckte att människan fått nog. Visserligen var han inte riktigt vigör till förra årets Isle of Man. 
Fick avstå. 
Men i veckans roadracingfest som består av fem tuffa lopp (ett om dagen), stod hjälten Guy Martin åter på startlinjen. 
Ännu en fartfest i 360 km/tim på en smal krokig landsväg. Denna veckan har det-hittills-slutat med tre MC-förares död. 
Guy Martin då? 
Jo, han flög av hojen i hisklig fart. 
Änglarna var åter med honom.  
Guy överlevde. Omtumlad med en skadad underarm-se bilderna här nedanför. 
Är han då riktigt klok? 
Visst är han det. 
Populär programledare i brittisk TV, skriver böcker och mycket annat. Han är bara en extrem våghals som lever och dör för sporten i världens tuffaste MC-lopp.
Riskerar avsevärt mer än både du och jag. 

torsdag 8 juni 2017

Efterlysning: Vem från Grönlandshavet besökte Calle Rockbäcks BLOGG?

Jag har sedan starten av bloggen för snart nio år sedan, gjort en och annan efterlysning. Förvånansvärt ofta har jag fått napp. Den eller de, jag har efterlyst, har skickat mail eller ringt upp mig. 
Fantastiskt. 
För så är det faktiskt. 
Min blogg far omkring som en tätting i hela världen. Jag kollar varje kväll från vilka länder besökarna till bloggen kommer från. 
Lägger man samman de nio årens besökarländer, är det inte många som saknas. Jo, Afrikanska länder som är sparsmakade. 
I veckan fick jag för första gången fem besökare från Svalbard med största ögruppen Spetsbergen samt Jan Mayen som ligger i Grönlandshavet längre söderut. 
Jan Mayen?
En pytteliten ö i ingenstans. 
På Jan Mayen finns norska försvaret med forskningsstationer. I Puppebu finns ett hus som mer ser ut som en låda-se löpsedeln. 
Klart som korvspad, att man blir nyfiken. 
Jag skulle bli överlycklig om ni eller någon av er, hörde av sig till mig. Kan faktiskt vara så att det är några personer som åkt med ett kryssningsfartyg i Arktis. 
Bilden här nedanför, har jag lagt in en förstoring av den lilla, lilla ön Jan Mayen. Mest känd för oss genom diverse väderrapporter. 
Livet har onekligen sina spännande sidor-och platser.

onsdag 7 juni 2017

Memoarflik: ”När jag gjorde fiasko som luffare i Strömstad”

Fiasko och fiasko? 
Det kanske är att ta i. 
Luffaren Tjabo i min skepnad, blev i alla fall ingen större succé. 
Titta på bilden här ovanför. 
Till höger ett gulnande klipp från Strömstad Tidning sommaren 1969. Jag utklädd till luffaren Tjabo under en Trivselkväll i Stadsparken i Strömstad. 
Till vänster står jag på samma scen över 40 år senare. Då var det bara jag och min familj i den pittoreska (inte här också) parken. 
Luffaren ett gulnande minne blott. 
Jag minns jag var noga med min utklädsel, t o m en väckarklocka som hängde och dinglade. Hur fick jag till väckarklockan med luffarens svårmodiga liv? Det begriper jag inte, snart 50 år senare. 
Grejen var den. 
Jag skulle vara en kul krumelur under denna Trivselkväll, med sång, dansuppvisning och blomsterprakt. Den svensk sommaraftonen, bara så skön som en svensk sommarkväll endast kan bli i Sverige. En ljuvlig smekning som får drömmar att glimma i kvällssolens glans (där  tog jag allt i).
Strömstadsparken packad med folk: turister, fast boende, grannfolk, ströbesökare samt annat löst folk. 
Folk skrattade och applåderade åt min figur. 
Kul hade tydligen folk.
Sjöng gjorde jag med.
Det hjälpte föga.
Jag hade mindre kul. 
Tyckte då och tycker fortfarande jag gjorde fiasko som luffare. Usch, direkt pinsamt när jag tänker tillbaka. Glömmer aldrig det. 
Namnet Tjabo hade jag plockat från dåvarande kronprinsen. 
Han kallades så. 
Tjabo. 
Tjabo blev några år senare kung i Sverige. Ingen kallade honom Tjabo längre. 
Nej, fy fan. 
Det var inte bra på något vis. 
Skönt är det i alla fall och få skriva av sig det plågsamma minnet. Nej, jag har inte väckarklockan kvar. 
Tyvärr.
Antikrundan i dag.
En annan gång kanske jag berättar om lögnen om nykokta räkor i Strömstad. De är nämligen inte alls nykokta. 
Fast det är en helt annan historia. 
Här nedanför kan ni läsa om en annan memoarflik . 
Det handlar om min frälsta romantik.
I Strömstad.
Av alla ställen. 

tisdag 6 juni 2017

Memoarflik på nationaldagen: Romantiken frälstes för 48 år sedan

För 48 år sedan den 6 juni 1969 hette nationaldagen svenska flaggans dag. 
Jag och min fästmö bodde i ett pittoreskt trähus på Södra Bergsgatan i Strömstad. Vi ägde i stort sett enbart oss själva samt ett par tjeckiska hockeyrör. 
Jag var chef för Ångbåtskontorets Resetjänst som låg i den pittoreska hamnen. 
Min fästmö skötte servicen på ångfartyget S/S Göteborg som låg vid kaj. 
På den tiden var Strömstad Strömstad och inte som i dag, när Strömstad blivit ett fyllekalas för 1000-tals norrmän. 
På den tiden hyrde jag ut rum och stugor till förvirrade franska-, tyska- och holländska turister. Fixade gruppresor till Oslo, fisketurer, resor till Israel (?), S/S Bohuslän samt många andra upptåg. Vissa galnare än de andra, men folk trivdes och hade kul. 
Just den här dagen den 6 juni 1969 var speciell för oss. Det var så att fästmön fyllde 20 år. 
Äntligen kunde hon få gå på Systembolaget. Det blev ett helrör Bacardi rom. 
Svenska flaggans dag och födelsedagen skulle firas med cuba libre, i det pittoreska (inte en gång till) trähuset i vårt lilla krypin som låg på vinden på andra våningen. Trägolvet knarrade när man gick rakt över vinden till vår egen toalett. 
Det var väldigt fint med egen toa.  Något ingen begriper i dag.
Fram mot kvällskvisten kröp Frälsningsarmén som huserade på första våningen fram, i sina fina röda uniformer.
”Varför skola människor strida, ” ljöd sången och Levin-gitarrerna, från den lilla pittoreska (nu får det vara nog med pittoreska) gårdsplanen med hängbjörkar. 
Dagen hade varit varm. Endast en svag kvällsbris från Skagerack kunde skönjas. Vi skålade för livet som var så vackert. Pussade fästmön på munnen. Tog min gitarr. Öppnade fönstret. Spelade och sjöng med...
”Friden är och skall väl bli, livets högsta poesi?” 
På så vis frälste Frälsningsarmén i Strömstad, det unga parets romantiska och bohemiska liv i norra Bohuslän. 
Någon månader senare sommaren 1969 gifte vi oss. 
I dag har vi två toaletter men inga tjeckiska skridskor, två söner, två svärdöttrar samt fem barnbarn. 
Grattis till fästmön som alltså fyller år i dag och som numera är min hustru. 
Sedan har jag inte mer att berätta. 
Trevlig nationaldag med flaggan i topp. 
FOTNOT 1. Den översta bilden på Frälsningsarmén, är en illustration. 
FOTNOT 2. För ångbåtsfantaster. S/S Göteborg byggs 1891. 1901 kolliderade S/S Göteborg med kajen i Strömstad. 1930 mellan Oslo - Göteborg, går fartyget på grund och sjunker strax söder om Grebbestad. 1975 blir ångfartyget upphugget i Hälle vid Idefjorden i Bohuslän.

måndag 5 juni 2017

BREAKING NEWS: 10 000-tals drabbade av SE-bankens kort trassel

Det är inte bara Lommabor som drabbats av SE-bankens fadäs. 
Läser på SEB:s hemsida: 
”Vi har cirka 4 miljoner privatpersoner som kunder i Sverige och de baltiska länderna. Av dessa är cirka 1,3 miljoner helkunder. Vi har dessutom cirka 27 000 private banking-kunder i och utanför Sverige.” 
Det där ser ju bra ut. 
Mindre bra är att det kan vara långt fler än 10 000-tals som drabbats av bankens omläggning från Visa till MasterCard. 
Det råder kaos i luren när man ringer till bankens Internetsupport för få klarhet. Det går nämligen inte logga in på SEB:s Internetbank med de nya MasterCard korten. 
Till slut hamnar man efter sju sorger och åtta bedrövelser hos en av bankens ID-experter. En svettig dam som förklarar för mig att jag långt ifrån är ensam om hamnat i trångmål och inte kunna logga in på SEB:s Internetbank. 
”Har du inte också fått ett blått ID-kort?” 
Nej, det har jag inte. 
Orsaken är att av någon okänd anledning skickas korten ut separat. Någon information gives icke. 
Nu har det gått över en vecka utan något blått ID-kort dykt upp i min brevlådan.  Det är alltså med detta kort jag ska logga in. Tills dess kan jag inte sköta mina "affärer", betala räkningar och annat.
”Kanske kortet har kommit bort i den allmänna postgången,” tröstar en annan dam på deras support. 
Jag och 10 000-tals, om inte många, många fler, måste alltså ha ett blått ID-kort. Med det nya MasterCard går det inte att logga in på SEB:s Internetbank. 
Någon nötta på banken centralt har fått hjärnsläpp. 
Det är bara för jävligt. 
Så här får det INTE gå till.
Skäms. 

söndag 4 juni 2017

Trots terrordåd i London-visst händer det roliga saker

Säng, Säng, Säng...som Galenskaparna & After Shave sjöng en gång i tiden, skulle man kunna sjunga. 
Vi tar det från början. 
I inlägget om terrordådet i London här nedanför, skrev jag att jag kände för gå och lägga mig igen. 
Bedrövad.
Jag gjorde så...Säng, Säng, Säng. 
Då dyker Flax plötsligt upp i sovrummet med en stadig blombukett. Flax är vår omtyckte ordförande i min bostadsrättsförening, Skrattmåsen i Lomma. 
I går firade föreningen 30-års jubileum. Jag och hustrun var först på plats i det nybyggda området för 30 år sedan. 
Då blev det blommor i sängen som tack för lång och trogen tjänst. 
Så trots allt elände med islamistiska terrorister, ond bråd död i London-visst händer det roliga saker här i livet. En slogan som Kvällsposten körde med på 1970-talet. 
Snacka om glädje mitt i all bedrövelse. 
Hustrun ville inte vara med på bild. Hon föredrog fotografera de rara glada gossarna.

Morgonstund har guld i mun-guldet blev till terror

Vaknade upp i morse till dessa förfärliga rubriker och bilder. 
London åter drabbat av terror. 
Blir man trött? 
Finns det något slut på galenskapen? 
Hur ska världen komma till rätta med den ena terrorattacken efter den andra? Hur många till måste dö eller bli svårt skadade av galna människor? 
Frågorna staplas på hög. 
Morgonstund har guld i mun, heter ett berömt ordspråk som jag växt upp med. I morse fick jag byta ut guldet mot terror: morgonstund har terror i mun. 
I Malmö byggs just nu Skandinaviens största moskè. Oljelandet Qutar finansierar bygget som många andra moskébyggen i Sverige. 
”Investeringarna är ett led i emiratets globala plan för sprida sin salafistiska och extrema konservativa variant av islam,” skriver Sydsvenskan den 17 maj i år. 
Salafister. 
Från den gruppen med huvudsäte i Saudiarabien kommer de flesta muslimska terrorister. Muslimerna måste själva ta i tu med problemet. 
Nu. 
Inte i morgon. 
Det börjar redan bli för sent. Sluta prata enbart i skägget. 
Morgonstund har guld i mun. 
Inte numera. 
Tyvärr. 
Jag känner för gå och lägga mig igen. 
Trött på skiten. 
Bilden här nedanför är moskébygget i Malmö. 
Något har gått väldigt fel i det naiva Sverige.

lördag 3 juni 2017

”Jag missar fira en 30-åring i dag”

För 30 år (1987) sedan flyttade jag med min familj in i byggröran i hamnen i Lomma. Vi var först på plats, i det som sedan skulle bli en av Sveriges bästa bostadsrättsföreningar, Skrattmåsen. Några månader senare var området färdigbyggt. 
Sedan dess har alla flyttat eller avlidit. Utom vi båda samt fyra personer till. Boende har inte flyttat på grund av vantrivsel. 
Orsakerna har varit flera: skilsmässor, jobb på annan ort, villaköp, institutioner för äldre, samt andra orsaker. 
Ja, så har ett 30-tal vänner avlidit i vår omgivning. Det har många gånger varit en smärtsam upplevelse. 
Det är så livet ser ut i en bostadsrättsförening som fyller 30 år. 
Livet tar och livet ger. 
I dag är det alltså fest med helgrillad gris, tält på parkeringen och lövad dansbana. Alltså precis som när vi firade 25-års dagen 2012 som blev mycket lyckad. 
Därför är det med sorg i hjärtat jag och hustrun inte kan vara med i dag. Min hälsa har i veckan inte varit något att skryta med. 
Orken finns inte där, helt enkelt. 
Jag skriver alltså detta med kärlek till de boende i Skrattmåsen. 
Ni finns med oss i våra tankar.