onsdag 29 mars 2017

Ett rop från Syrien-filmen fick mig blunda och gråta

Sent i söndagskväll visade Dokument Utifrån den Oscarsnominerade dokumentären, ”Ett rop från Syrien”. Förstod att filmen innehöll hemska bilder som jag inte ville ta med mig in i nattsömnen. Såg den i stället i går-tisdag- eftermiddag. 
I min egen sagolund-Täppan-utanför fönstret knoppades våren i paradisbusken. 
Jag sjönk tillbaka i den bekväma TV-soffan. Det rådde en förtätad stämning av den sockervadd vi svenskar trots allt är inlindade med. 
Den idyllen skulle snart brisera. 
Gå upp i bombrök samt tunnor fyllda med giftgas som släpptes från helikoptrar. Ryska plan med Putins goda minne, bombade sönder och samman vårdcentral efter vårdcentra, sjukhus efter sjukhus. 
Lemlästade kroppar från barn, unga som gamla, virvlade runt i luften. Det var något så fruktansvärt att jag till slut satt och blundade. Tårarna rann. 
Jag visste inte var jag skulle ta vägen med min bekvämlighet och förtvivlan. 
Vi pratar om att Donald Trump måste vara knäpp, men det här då? 
Putin och Syriens president, Bashar al-Assad, är för fan lika hemska som Hitler-se den lilla bilden till höger, min illustration. 
Världen är komplett galen. 
Nej, jag ångrar inte jag tittade på filmen. 
Den fick mig tänka på alla flyktingar som kommit från Syrien till vårt land. Vi har inte förstått ett kattskit av vad dessa människor gått igenom. 
För efter infernot i Syrien kom flykten. 
Gummibåtarna. 
Dessutom. 
Alltsammans pågår just nu. Senare på kvällen läste jag om att 40 000 människor flyr syriska Hom. 
Se filmen på SVT-play.
EFTERTANKE 
Möjligen är det så, att stridande från de andra parterna, Nusrafronten, Is eller den Fria Syriska armén, försöker gömma sig på vårdcentraler och sjukhus. 
Därför blir dessa målet för bomberna. 
Det kan inte vara för skrämma befolkningen. Den kan inte bli mer skrämd än vad den redan är.
Skicka en kommentar