fredag 10 februari 2017

Min fot orsakade en stjärnsmäll på Lomma Vårdcentral

Dramat med min infekterade fot rullar vidare. I dag tog utvecklingen ett drastiskt steg framåt eller bakåt. 
Beror på hur man nu ser på det. 
Det blev en unik stjärnsmäll på Lomma Vårdcentral mellan patienten (jag) och den ansvariga läkaren. 
En något överraskande utveckling. 
För patienten. 
En kort resumé för er som inte hängt med. 
I början av januari sökte jag på Vårdcentralen för en blodblåsa på höger fot. 
Några dagar senare sprack blåsan. 
Infektion. 
Läkaren som var läkare nr 1 och inte dagens läkare med stjärnsmällen, satte in antibiotika. Kuren på upphällning. 
En ny läkare. Anonym som ingen vet namnet på (presenterade sig inte), vägrade förlänga penicillinbehandlingen. Ingen förklaring. Sket i foten.
Tvärstopp.
Ett klockrent.
Infektionen återvände. 
Ännu en ny läkare dyker upp. 
Nu den som är min s k husläkare som ingen vet hur det fungerar. 
Alltså med husläkarna. 
Hänger ni med?
Hur som helst. 
Husläkaren satte mig med stödstrumpor och Alvedon. Vägrar skriva ut antibiotika.
I fredags. 
Under helgen blommade infektionen ut som ett vulkanutbrott. 
Rena helvetet. 
I måndags kom så läkare nr 1 tillbaka som satte in antibiotikan från början i januari. Nu skrev han ut en ny penicillinkur. 
Skönt. 
På rätt väg.
Jag skriver brev till min s k husläkare, en kvinna i medelåldern. Prisbelönt som distriktsläkare eller något sådant. 
Jag anklagade henne för felbehandling när hon inte skrev ut antibiotika. Det räckte definitivt inte med stödstrumpor och Alvedon. Skaffade mig i stället ett glödhett helvete. 
Det skulle jag inte gjort. Ifrågasätta behandlingen. 
I dag möttes vi i samband med en omläggning av foten på Vårdcentralen. Läkaren som alltså ska vara min husläkare, lika sur som hela ättiksförrådet i Sverige. 
Det skulle visa sig att hon saknade all empati i världen. Hon en stjärndoktor skulle minsann inte ifrågasättas av en simpel patient som är rudis på det medicinska. 
Det slutade med att hon nästan, men bara nästan, skrek åt mig: 
”Det där kommer aldrig att läka. Jag skriver en remiss åt dig till sjukhuset.” 
Tack för kaffet. 
En rejäl stjärnsmäll. 
Hon borde skämmas ända in i Perstorps Ättiksfabrik. För så får man aldrig någonsin bemöta en patient.
Knäckande?
Nej fan, mig knäcker ingen.
Jag tror jag ska lägga in lite ättiksgurka. 
Skicka en kommentar