onsdag 15 februari 2017

”Att döda människor är som dricka vatten”

Det går inte släppa våldsutvecklingen i Malmö. Jag skrev redan för sju år sedan på bloggen, att jag inte kände igen min barndomsstad. Det var jävligt nog redan då, med slangbomber mot blåljuspersonal. 
Sedan dess har dödandet spridit sig ut över staden. 
Människor har kommit från Mellanöstern med en helt annat kultur i bagaget: stamfejder, klanbildningar och tyranner i tusentals år. 
Döda en annan människa är som dricka vatten. 
Ingenting märkligt alls. 
Något det inte talas om alls är förekomsten av droger i dessa länder.  De finns i drivor. Stora problem.
Koranen ger fritt fram, men förbjuder alkohol.
Iran är nedlusat med droger. Regimen bryr sig inte. 
Tvärtom. 
Droger avleder tankarna på politik och befrielse, skriver Amineh Kakabaveh i sin bok, ”Amineh-inte större än en kalasjnikov. 
I Malmö är det så att 15-åringar skjuter folk till döds. Det råder fullständig galenskap. 
Möjligen hjälper Kakabaveh mig in på rätt spår när hon skriver, jag citerar: 
”Det Mellanöstern jag kommer ifrån är ett Mellanöstern där folk dödar sina bröder och systrar, sina politiska motståndare eller andra människor enbart för att de har annan politisk eller religiös inriktning. 
Att döda människor är som att dricka vatten för många. 
Krig och vapen är närvarande från barnsben, små pojkar får lära sig hämnas på andra om de blir slagna eller orättvist behandlade. De växer upp till män som praktiserar detta.” 
Min tanke stannar upp.
Afghanistan är till exempel världens största producent av cannabis. 
Vad har det gjort med de ensamkommande barnen (!?), från just Afghanistan? 
Det finns tusen frågor, men inga svar. 
Amineh Kakabaveh har i alla fall gett mig något att fundera över.
FOTNOT. Bilderna på vattendrickarna är min illustration. 
Skicka en kommentar