lördag 2 juli 2016

En alldeles sann saga från Island

Nej, det handlar inte om någon fotbollssaga, utan om en av alla dessa isländska sagor som är just sagor. 
Min isländska saga skiljer sig däremot från mängden på en avgörande punkt: den är nämligen alldeles sann, inträffat i verkligheten. 
Sagan börjar som alla andra sagor. 
"Det var en gång en islänning som visade sig äga ett skarpt affärshuvud. Inte mindre än två gånger byggde han upp en mycket lönsam fiskeindustri på Grönland och hemma på Island. Båda gångerna rullade han hatt med importerade fruntimmer och brännvin. Det gick naturligtvis åt helvete. 
Snart nog jagade fordringsägarna honom bland puffande vulkaner och rykande källor. Hur det nu än bar sig, så hamnade min blivande vän på en sjukvårdsutbildning i Sverige. 
Det gick bra. 
Om det inte varit för dessa fruntimmer och så då brännvinet. 
Till slut bar det sig inte bättre än vi två blev vänner. 
Aldrig någonsin visade han det minsta intresse för brännvin. Däremot om fruntimmer talade han alltid vackert. 
Mellan varven gick han upp i rök. Återkom alltid. 
Visserligen något slocknad, men ändå. 
Berättade gärna om saknaden efter ön i norra Atlanten. 
Vykort. 
En annan dag blev han sjuk. Fick läggas in på lasarettet. 
Dagar blev veckor. 
En vacker dag då löven börjat gulna, dök det oväntat upp en son till honom som jag aldrig hört talas om. Han var som islänningar tydligen är: social och trevlig. 
Jag bjöd honom på älgstek. Det upplevdes som exotiskt, för på Island finns inga älgar. 
Ja, så tog sonen med sig sin svårt sjuke pappan hem till sagornas ö. Han ville nämligen dö vid vulkanen Heklas fot. 
Innan dess fick jag ärva över 20-årgångar av Nordisk Kriminal Krönika. 
Sonen for hem till Island och Hekla med pappan. Jag, en blödig person, ställde också upp med tusen andra saker som var till låns. 
Så fort sonen landat i Reykjavik med sitt sjuka bagage, gick även sonen upp i rök. 
Jag kände mig blåst på några tusenlappar. 
Rätt mycket pengar på den tiden. 
En dag lyckades jag spåra sonen och ringde, för det var på bakelittelefonens tidevarv. Sonen var som vanligt, artig och gemytlig och tackade för älgen och lovade skicka över några tusenlappar som, skulle det visa sig, tillhörde den isländska sagans värld. 
Nästa gång jag ringde hade abonnemanget nämligen upphört. 
I en isländsk tidning som jag lyckades komma över, skrevs det om en svårt sjuk äldre man som dog vid foten av Hekla. 
Hoppas Lars Lagerbäck har med sig alla sina tio fingrar hem till Sverige igen.
Därmed var den sanna isländska sagan slut." 
Tänk som det kan sluta. 
I verkligheten. 
Island slår Frankrike. 
Om inte annat, så för vulkanen Heklas skull.
Skicka en kommentar