Min stund på jorden

När aprilsolens första strålar smeker ansiktet, går en lätt ilning av förtjusning genom min kropp. Det är själva livet som bjuder in till en skönare och varmare årstid. 
För två år sedan, vid den här tiden, var jag efter en allvarlig olycka ett kolli på sjukhuset. Jag kunde varken pissa eller skita utan kraftfull insats av sjukvårdspersonalen. 
Den gången passerade mitt liv revy. 
Livet gör det när man förvandlas till en grönsak. 
Döden fanns med mig varje timme, minut och sekund. 
Precis så var det. 
Jag kände av döden i hela kroppen. (texten fortsätter efter bilden)

Efter veckor på sjukhuset började jag sakta besegra livsstriden. 
Ville hem till varje pris. 
Mot läkarnas inrådan skrevs jag ut. 
Sjuktransport tog mig hem till nästa fas i livet. 
Nu blev jag hemsjukvårdens kolli. 
Mitt hem förvandlades till en sjukstuga. Fantastiska hemsjukvården i Lomma kom otaliga gånger.  Vecka ut och vecka in som blev till månader.
Dygnet runt. 
På bilden här ovanför ser vi sjuksköterskan, Andrea. För första gången skulle hon få byta ut svamparna som placerats inne i mitt högra ben och lår.
Medicinsk pump för påskynda läkningen.
Allt för påskynda läkningen. 
”Vågar jag det? Jag har aldrig gjort det.” 
Andrea var orolig. 
”Tveka inte. Kör,” kraxade jag och så skrattade vi gott, för humorn är viktigare än någonsin i livskrissituationer. 
Sommaren 2014 blev det rullstol som fram mot hösten byttes ut mot en rollator. Ett år senare  försiktigt med två kryckkäppar. 
Igår-onsdag-tog jag en kortare promenad med endast en kryckkäpp. Sedan satte jag mig i Täppan och njöt av aprilsolen. 
Förvandlad från kolli till livs levande. 
Min stund på jorden.