onsdag 4 november 2015

Fattigdomen bankar på vår dörr

Cornelis Vreeswijk sjöng en gång i tiden: 
”Somliga går med trasiga skor
säg vad beror det på
gud fader som i himmelen bor
kanske vill ha det så” 
En gång i tiden lämnade Sverige fattigstugan bakom sig. Vi utvecklades till ett av världens rikaste länder. Fattigdom fanns i fjärran land. 
Första gången jag kom i kontakt med gräslig fattigdom var 1960. Vår statliga TV-kanal visade i svart-vitt en skriande brist på mat i Etiopien. 
Folk svalt ihjäl. 
55 år senare stirrar fortfarande det döende barnens stora ögon på mig från den flimrande TV-rutan. 
1960 var jag en tämligen nybakad tonåring. 
Rockade till Elvis. 
Åt en tjock grillad med bröd, stark senap, hos Allans, efter sett en spännande västernfilm på Rio i Malmö. 
Idag tycks fattigdomen åter stå och stampa utanför vår dörr. 
Alla dessa flyktingar med trasiga skor. Tiggarna i Malmö verkar trots allt ha rätt så bra på fötterna.  Det är väl vänsteraktivisternas skodon, kan tänkas.
Fast nu är också dessa zigenare/romer från Rumänien av ett speciellt hårt virke. 
Vi har åter börjat bygga fattigstugor i landet. 
Jag minns, ja, det förföljer mig genom livet, den döende lilla flickans förtvivlade ögon som stirrade på mig från den flimrande svar-vita TV-rutan 1960. 
Hon ägde inte ens ett par trasiga skor. 
Jag gråter. 
Inombords. 
”gud fader som i himmelen bor 
kanske vill ha det så”
Skicka en kommentar