måndag 26 oktober 2015

”Jag fick i alla fall en ballong”

Jag har varit folkpensionär i över fyra år nu. 
Det sas att det fanns en hel del godbitar att se fram emot när man klev över den magiska gränsen 65 år. 
Väldigt mycket som varit krångligt skulle plötsligt underlättas. 
I helvete heller. 
Allt samman är en myt. 
Inte ens en socialdemokratisk regering har hjälpt. Visserligen under konstgjord andning med miljöpartiet och vänsterpartiet som visselblåsare, men ändå. 
-Är du en skrynklig pensionär? 
-Ja. 
-Då ska du jävlar i min låda klämmas åt. 
-Jamen, vi byggde upp folkhemmet? 
-Snicksnack. Det var Per-Albin och då var du knappast född. 
Ja, ni förstår själva. Tandläkaren vågar man inte ens tänka på. Där kostar det över tusen spänn att bara gapa. 
Det är inte lätt alla gånger. 
Inte ens en kopp kaffe bjuds man på i matbutiken. 
Jag fick i alla fall en ballong när jag tittade in hos Coop i Lomma. Man ska vara glad för det lilla. 
Nej, då är det allt mysigare få vara farfar åt en liten hundvalp. Vovven tar mig för det barn jag alltid varit. 
Bäst så. (texten fortsätter efter bilden)
Gunilla Lundström har hört av sig.
"På Slaktaren är kaffet och kakan efter maten gratis för pensionärer" 
Kollar alltså in dagens lunchmeny hos Slaktaren i Lomma. 
Mörkokt mjölkko ?! 
Jag tror jag skiter i gratis kaffe med kaka i dag.
Skicka en kommentar