”Farväl min älskade rullstol”

Älskling betyder det franska ordet, bien-aimée. 
Jag tycker nämligen det är vackert kalla en rullstol för just älskling. På franska extra vackert. 
Läs och förstå. 
När du råkar ut för en allvarlig sjukdom eller som i mitt fall en svår olycka och ditt liv landar i en rullstol, då blir rullstolen en egendomlig kärlekshistoria. 
Först en form av hatkärlek, sedan en allt mer värmande relation. Du inser att utan stolen är livet kört. 
Ta då snabbt åt dig din nya kärlek (tips). 
Jag har haft en och annan rullstol i mitt liv. Under 1980-talet fräste jag omkring över ett år i en rullstol. Det gick det med. 
Nu senast våren 2014 ställde Lommas Hemsjukvård upp med pukor och trumpeter. En makalös service mötte mig när jag skör på livets tunna tråd, återvände hem med en sjuktransport efter veckor på sjukhuset. 
Allt, precis allt, var väl förberett med otaliga hjälpmedel till noll kostnad i hemmet. I centrum en stor härlig rullstol. 
Jag kämpade mig tillbaka mycket tack vare formidabla Lomma Hemsjukvård. Och, inte minst, en nitisk dynamo i hustrun som vakade över mig dygnet runt. 
Min bästa tid är nu, som Jan Malmsjö sjöng en gång i tiden. 
Avrustning. 
Nämligen. 
Då ringer man själv till arbetsterapeuten i kommunen. Hjälpmedel plockas då åter bort till 0 kostnad. 
I måndags kom Mohammed och hämtade rullstolen som inte kostat mig ett öre. Sakta rullade han i väg med min bien-aimèe. 
Jag fick en lycktår i ögonvrån. 
FOTNOT. Med facit i hand, borde jag inte skrivit-mer eller mindre-ut mig själv från sjukhuset. Jag drabbades av svår hemlängtan. Ville överleva hemma. Det gjorde jag också som synes.